Hej! Just nu gör jag lumpen. Jag har blivit väldigt nära vän med en annan kille, och han är alltid den som höjer stämningen och göra alla andra glada. Han är alltid så glad han själv. Hans mamma led av bröstcancer för ungefär 3 år sedan, men lyckades som tur var bli frisk. Men nu när vi två satt på tågperrongen så berättade han att han precis hade fått reda på att hans mamma har fått cancer i hjärnan. Hans lillasyster som är 8 år ringde gråtandes, och jag blev såklart extremt orolig för att varken jag eller någon annan av våra vänner märkte någon skillnad på hans beteende. Det känns som man borde märka om någon precis fick veta att sin mamma har fått cancer i hjärnan. Han öppnade upp sig för mig när endast vi två satt och väntade på våra tåg. Men han sa det så vardagligt, och jag är rädd att han inte riktigt har insett det än. Jag blev helt ställd och såklart extremt ledsen för hans skull. Jag såg på honom att han blev ledsen och fick tårar i ögonen, men så fort han var nära på att gråta tittade han bort eller sa ett skämt om något annat. Jag vet inte riktigt hur jag ska hjälpa honom men jag vet att jag i alla fall ska göra någonting, det har min mamma lärt mig som förlorade sina föräldrar till cancer i tidig ålder. Jag ville försöka få honom att förstå att det är okej att prata om jobbiga saker och att visa sina känslor. Jag ville även få honom att inse att det inte är över och hur viktigt det är att inte tappa hoppet. Han skulle åka direkt till sjukhuset, och sa att skulle ta med någon liten present såsom blommor eller en bild på honom och hans lillasyster, men han hade inget att ge och jag såg att det gjorde honom ledsen. Jag såg en främling på perrongen med en blombukett som jag frågade om jag fick köpa, vilket jag fick, som jag sedan gav till min vän för att ta med till sjukhuset, för jag vet hur kalt det kan bli på sjukhus. Men han var så ledsen och orolig över sin lillasyster som bara är 8 år gammal, men jag är rädd att han inte tänker på sig själv också. Snälla hjälp mig med hur jag kan hjälpa honom. Han förtjänar allt gott och jag vill verkligen göra allt jag kan för att få honom att må bättre. Jag ber om ursäkt för att jag skriver så mycket men jag måste verkligen prata ut. Vad kan jag prata om eller säga till honom för att få honom må bättre, vad kan jag som en vän göra för att han inte ska ge upp hoppet? Borde jag säga till våra andra gemensamma vänner för att dem också ska stötta eller är det hans ensak att säga. Jag är så vilsen i den här frågan och vet inte hur eller vad jag ska göra. Tack så mycket på förhand.