Många beskriver den här tiden, efter cancerbeskedet, som väldigt påfrestande och tung. Ibland hjälper det att få besked om hur situationen är, för att kunna ha något tydligt att föhålla sig till - även om det kan vara tråkiga och sorgliga besked så kan det ibland kännas lättare än inga besked alls.  

Precis som du skriver så tror jag att du skulle må bra av att få prata med någon om det som händer, och om dina känslor. Att vända sig till en vän, partner eller famljemedlem är en väldigt god idé. Känn efter om det finns någon i din närhet som kan ge dig stöd. 

Eftersom du beskriver att du bär på mycket frustration om saker som hänt tidigare i er relation kan en samtalskontakt med en kurator vara till hjälp. Ofta kan närsteånde få samtalsstöd hos en kurator på den klinik som den sjuke tillhör. Om det inte finns möjlighet att få hjälp på den kliniken, så kan du vända dig till din vårdcentral för att få samtalsstöd hos en kurator. Där kan du också få stöd i hur du kan prata med din dotter om hennes mormors sjukdom.

Det är viktigt att din dotter får veta att mormor har cancer. Barn märker väldigt lätt att något är annorlunda, men om de inte vet vad som är orsaken kan fantasierna ofta bli värre än verkligheten. Här har vi samlat lite information om vad som är viktigt att tänka på i samtalen med din dotter. 

Ibland kan det vara skönt att prata med någon som inte är i vården, utan som befinner sig i samma eller liknande situation som en själv. I vår vänförmedling Snacka har du möjlighet att komma i kontakt med någon med liknande erfaranheter av att vara nära någon med cancer. Ett annat sätt känna att man inte är ensam om sin situation är att skriva på Forumet eller läsa de personliga berättelserna som ligger på Livet nära cancer. Vi har även listat telefonnummer till olika nationella stödfunktioner här.

Vänliga hälsningar, 

Nära Cancer