Hoppa till huvudinnehållet
Tillbaka

Besvarat

Fråga

Hej , jag vet inte riktigt hur jag ska hantera min situation. Min pappa har fått diagnosen småcellig lungcancer med 8 ( relativt små) metastaser i lever , även hans lymfkörtlarna är förstorade. Jag är sjuksköterska själv och jag har väldigt svårt att släppa det och bara vara dotter. Min pappa förlitar sig väldigt mycket på mig och vad jag tycker om det flesta läkare säger och gör. Mamma hanterar det något annorlunda och hittar ” fel” med allt som händer runt omkring oss. Det blir mycket spänning mellan mig och henne då när jag försöker förklara vissa saker så blir hon bara arg på mig och väldigt irriterad. Jag har min partner som försöker vara stöttande men har sagt att han orkar inte lyssna på alla dessa dåliga besked och saker som händer för det påverkar honom också. Jag vill inte vara självisk men jag känner inte att hans beteende är rätt. Det är ju min pappa det handlar om , det är jag som befinner mig i ett fullständigt kaos. Jag känner inte att hans sätt att stödja mig på är tillräckligt. Jag vet inte vad är det jag behöver hjälp med och vad jag vill egentligen. Det enda jag önskar är att pappa mår bra och det rullar på, men det känns väldigt långt ifrån mtp att mamma hittat felet i allting som sker, min partner vill inte lyssna när jag berättar om de negativa saker som händer, samt jag har väldigt svårt att vara helt ärlig i hur jag mår till min bästa vän som finns där för mig oavsett. Jag tappar greppet om allt och känner mig arg , vilsen, oerhört ledsen och trots allt väldigt ensam i min situation. Hur går jag tillväga , hur ska jag tänka och göra?

Svar

Hej!

Det låter som en jättejobbig situation för dig, och för din familj.

Att få besked om svår sjukdom kan göra att många hamnar i kris, och alla människor har olika sätt att hantera jobbiga situationer och har olika krisreaktioner. Ibland kan det vara bra att påminna sig själv om det, när en känner att ens omgivning inte reagerar som en själv önskar. Du kan läsa mer om kris här. 

Jag tolkar ditt inlägg som att du gärna vill kunna stötta din pappa, men att du inte vet hur du ska räcka till. I nuläget tänker jag att det är viktigt att du tar hand om dig själv, och är ärlig mot dig själv om dina känslor. Att ta hand om sig själv kan man göra på flera sätt, och här kan du läsa mer om våra olika tips! 

Precis som du skriver så tror jag att du skulle må bra av att få prata med någon om det som händer, och om dina känslor. Att vända sig till en vän, partner eller famljemedlem är en väldigt god idé, men i ditt fall verkar det inte finnas möjlighet för dina när att ge det stöd du behöver. Då finns det olika sätt att hitta någon att prata med. Ofta kan närsteånde få samtalsstöd hos en kurator på den klinik som den sjuke tillhör. Kolla om det är möjligt där din pappa behandlas. Om det inte finns möjlighet att få hjälp på den kliniken, kan du vända dig till din vårdcentral för att få samtalsstöd hos en kurator.

Ibland kan det vara skönt att få prata med någon som är i liknande situation. På Nära Cancers vänförmedling Snacka kan man anmäla sig och få direktkontakt med andra som lever nära någon som har cancer. Ett annat sätt känna att man inte är ensam om sin situation är att skriva på Forumet eller läsa de personliga berättelserna som ligger på Livet nära cancer. Vi har även listat telefonnummer till olika nationella stödfunktioner.

Vänliga hälsningar, 

Nära Cancer