Hej!

Om vi förstår dig rätt så säger din mamma att allt är bra, fast du vet att det inte är så för hon har cancer?

Att prata med varandra i familjen om cancer och sin oro kan vara väldigt svårt, fast man står nära varandra. Det här är jättevanligt. Föräldrarna kan tro att barnen blir mera oroliga om de ser att de vuxna är oroliga. Barnen kan tänka att de inte ska belasta sina föäldrar med sin egen oro, när föräldrarna har nog med sjukdomen. På så sätt kan det bli ensamt fast alla vill varandra väl.

Det vore bra om du kunde säga till din mamma att du vet vad som händer och att ni behöver prata om det. Det kommer säkert kännas lättare efteråt.

Ibland kan det vara lättare att skriva ett brev eller ett sms.

Finns det någon annan i familjen eller vänner till familjen som du kan prata med? Då kanske den eller de kan hjälpa till genom att berätta för din mamma vad du vet och hur du känner, och kanske kan vara med när ni pratar? Skolsköterskan, läraren eller kuratorn kan också ta den uppgiften.

Vänliga hälsningar,

näracancer.se

2014-01-24