När allting bara behöver vara som vanligt
Det finns inget rätt eller fel sätt att reagera när ens syster eller bror drabbas av en allvarlig sjukdom. Kanske är det svåraste att hantera känslor och tankar som man inte är van vid. Oro och ilska på samma gång men kanske framför allt en stark längtan efter att allt ska bli som vanligt igen. Syskonstödjarna försöker tillföra något vanligt i en situation som är allt annat än vanlig. Oavsett om det handlar om att svara på frågor eller vara någon som det är tillåtet att skratta ihop med.
Evelina Hellström, syskonstödjare i Lund:
"Mina möten med syskon ser väldigt olika ut. Jag utgår alltid ifrån varje enskilt syskons behov och intressen. Mitt fokus ligger på att uppmärksamma syskonet, att lyssna och skapa förtroende. Att ge dem lite glädje och hopp, och försöka få dem att känna sig så trygga som möjligt i den otrygga tillvaro de ofta befinner sig i. På syskonträffar gör vi allt från att pyssla, ta en promenad, fika på stan, baka, gå på bio, spela sällskapspel. Eller vad syskonen önskar att göra.
Att informera syskonet om sjukdom, behandling osv är såklart en del av mitt jobb, men det är inte prio ett. Det får komma när syskonet är mottagligt för det. Ibland har syskonen redan blivit dränkta i information och önskar bara att slippa prata om det just då.
Däremot tycker jag det är viktigt att syskonen känner sig delaktiga i vården. Många föräldrar vill skydda syskonen och tror att de mår bäst av att ”slippa” komma till sjukhuset. Men fantasin är ofta värre än verkligheten. Så jag brukar försöka se till att alla syskon får komma och se sjukhusmiljön och få chans att ställa frågor åtminstone en gång.
Och sen försöker jag alltid se till att de får kontakt med andra syskon. Vill de inte träffa andra fysiskt, så brukar de vara uppskattat med socialamedier, t.ex snapchat-grupper. "
”Jag har träffat syskonstödjaren Evelina många gånger sedan min bror blev sjuk för 2 år sen. Både ensam och med andra.
Och hon har varit i min skola och pratat med min klass en gång. Jag var nervös först, men det kändes bra efteråt.
Sen har jag fått träffa andra syskon tillsammans med Evelina. Vi har t.ex varit på bio, haft picknick och sånt. Ibland snappar vi (chattar på snapchat) eller sms’ar. Det känns skönt att veta att man alltid kan skriva till henne om man tänker på nåt eller känner sig ensam.” Flicka 13 år
David Erebo-Olofsson, syskonstödjare i Umeå:
"När sommarlovet närmade sig för de 3 syskonen som jag hade haft kontakt med i ungefär ett år, visade det sig att deras syster som var sjuk och under behandling skulle behöva få sin nästabehandling på ett sjukhus långt hemifrån och att deras mamma och pappa behövde följa med. Det innebar att deras planer för sommarlovet inte blev som de hade hoppats.
Nu skulle sommaren spenderas med äldre släktingar och samtidigt skulle de bära på oron för hur behandlingen för deras syster skulle gå. Saknaden efter mamma och pappa blev också påtaglig även om de kunde ses ibland.
Då pratade vi med varandra och bestämde att nu när sommaren skulle bli så svår att planera och det inte fanns så mycket de längre såg fram emot, då gjorde vi en planering för att fortsätta träffas minst en gång i veckan. Vi planerade för många bad, minigolf, bowling, grillningar och annat.
Det blev en rolig sommar då vi gjorde mycket tillsammans. Men så här i efterhand har vi pratat om att det viktiga faktiskt inte var vad vi gjorde. Det viktiga var att vi fick planera för något som ingen sjukdom eller behandling kunde styra över. I den jobbiga osäkra tillvaron där behandlingar och feber styr så mycket av vad som faktiskt går att göra i familjen så blev det här en del av sommaren som fick bli precis som vi hade planerat.
Syskonstödjare finns där ditt syskon får sin behandling
På alla de större sjukhusen där barn får sin primära cancerbehandling finns det syskonstödjare. Här kan du hitta kontaktuppgifter till syskonstödjarna och nedan kan du se bilder på några fler av dem. Tveka inte att höra av dig! På samma sida kan du också hitta information om läger för syskon.
Katarina Johansson och Kerstin Iveus, syskonstödjare på Lilla Ersta gården i Stockholm
Joachim Bång, Syskonstödjare i Göteborg och Gustav Westerholm, syskonstödjare i Uppsala
Maria Lints, syskonstödjare på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna och Carina Karlsson, syskonstödjare i Linköping.
Cecilia Åkerström, syskonstödjare på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna och Huddinge.