I början på sommaren 2022 var pappa sjuk i akut njursvikt. Han åkte ut och in på lasarettet och jag hälsade på så mycket jag kunde både hemma och på Falu lasarett. Det blev bara värre och ingen förstod varför riktigt. Efter att sommaren 2022 hade gått så fick han äntligen komma på röntgen i Örebro. Så en fin dag i augusti skickade jag ett meddelande till pappa direkt på morgonen när jag vaknade för att kolla hur det var med honom, fick inget svar. Men senare på dagen när jag satt och lekte på gräsmattan med hundarna hos mamma så fick jag och mina syskon ett meddelande av vår bonusmamma - "vi har idag fått reda på att er pappa har fått en allvarlig form av cancer".
Mitt hjärta gick i tusen bitar, jag bara skrek. Vad skulle jag göra nu?
På natten till dagen vi fick veta att pappa hade cancer så drömde jag en mardröm, jag vaknade i panik och bara grät och sa till min pojkvän att jag drömde att pappa hade fått cancer. Min pojkvän tröstade mig och sa ”Emma det är ingen fara, det var bara en mardröm” och jag önskar att det hade stannat där.
Cancerbeskedet kom som en chock. Han hade fått en ovanlig form av urinblåsecancer som hade spridit sig till lårbenet (skelettet) och lymfkörtlar. Planering för att börja med cellgifter började men det vi inte visste var att den inte skulle bita alls och cancern bara skulle sprida sig, snabbt.
Kommer dom hinna träffa pappa igen?
Mina systrar kom hem till Dalarna, så vi alla samlades hos farmor och bara umgicks med pappa i några dagar när han fått beskedet. Det var dom bästa dagarna på mycket länge. Alla var samlade.
När mina syskon åkte tänkte jag ”kommer dom hinna träffa pappa igen?”
Hösten passerade, pappa åkte ut och in på sjukhuset med infektioner och det ena efter det andra, sjukvården hade kunnat gjort så mycket mer för honom.
En avdelning på Falu lasarett som pappa var inlagd på behandlade inte cancerpatienter i vanliga fall och hade inte erfarenhet kring sjukdomen men där hade pappa otur att hamna ett par gånger. Sista gången han var där fick jag åka dit för att han var så ledsen och vägrade äta. När jag kom dit så satt jag ned bredvid honom och frågade hur han mådde och han bara brast ut i tårar. Det var första gången jag såg min pappa gråta och det var hemskt.
Min bonusmamma var en klippa för pappa, hon läste på så mycket om patientlagen och om cancer osv så vi visste vad han hade för rättigheter. Hon satt dag ut och dag in med pappa och tog med sig datorn och jobbade samtidigt för att dom ens skulle ha en inkomst, samtidigt som hennes stora kärlek var allvarligt sjuk. Förstår inte hur hon orkade det ❤️
I slutet av november fick vi reda på att cellgifterna inte funkat och att cancern spridit sig till levern och flera lymfkörtlar och vuxit på de andra ställena. Immunterapi kom på tal men tyvärr hann pappa aldrig börja med det.
Fredagen 2 december fick vi ett meddelande av pappa i familjechatten. Jag stod på jobbet och läste.
Sätter mig i bilen och åker och möter upp min bror och farmor och vi åker till palliativa avdelningen i Falun till Pappa. Där möts vi av pappa som är väldigt påverkad då han fått massor med morfin.
Min lillasyster och hennes pojkvän kommer från Göteborg på natten. Min syster och hennes fru kom på morgonen 3 december.
Min pojkvän kommer förbi en stund, mamma kommer förbi en stund. Sen kom beskedet, läkaren samlade oss alla och berättade att nu finns inget mer att göra. "Vi gör nu allt för att Daniel ska få det smärtfritt". Vi syskon och farmor och bonusmamma är på plats, och pappa somnade in 19:30 den kvällen.
Ett litet mirakel
Jag var helt knäckt, jag visste varken ut eller in. Och helt plötsligt ska det planeras begravning och man ska fira jul utan pappa och jobba. Leva som vanligt hur gör man det? Då kom miraklet.
23 december 2022 får vi reda på att jag är gravid, jag var alltså gravid när jag satt bredvid pappa in i hans sista andetag. Min älskade pappa som hade längtat så mycket att bli morfar.
I min mage låg en liten pojke som idag ligger i min famn medans jag skriver detta. Theodor, en skänk från ovan. När en stjärna släcks så tänds en ny.
Jag älskar dig pappa och jag ska berätta allt om dig för min son, hur glad du alltid var och en varm person som fick alla att skratta ❤️
Vill passa på att tacka Örebro Universitetssjukhus som med sin kompetens upptäckte cancern. Palliativa teamet i Borlänge som kom hem till pappa under sista tiden och var helt fantastiska och Palliativa vårdavdelningen i Falun som tog hand om pappa men även oss anhöriga i två dagar. Och sist men absolut inte minst, ett stort tack till Nära cancer som stöttade mig under hösten och svarade på alla mina frågor kring cancer och att vara anhörig.
