Det här är mitt andra inlägg jag skriver i det här forumet.
Alla vi som skriver i det här forumet, har gått igenom skit, som ingen människa skulle önska sin närmsta fiende.
Förutom att man önskar att cancer borde DÖ i cancer.
Måndagen den 21 augusti somnade min mamma in, tack vare cancer.
Under sitt liv hann hon bygga upp så fruktansvärt mycket.
Hon kom från en fattig byhåla i Finland. Finland under den tiden kunde inte erbjuda jobb eller utbildning eftersom att Finland var fortfarande omtumlat efter kriget. Så min mamma åkte till Stockholm, startade med att packa choklad kakor i dess förpackning i Marabous choklad fabrik. Hon växte därifrån till att ha en civil ekonom utbildning från Stockholms universitet samt en mäklarutbildning. Men var vägen lätt? Absolut inte, då SU inte godkände hennes finska betyg och hennes finskabrytning inte godkändes som "korrekt svenska".
Men mamma gav ALDRIG upp.
När jag var 2 fick hon reda på att hon hade cancer. Gav hon upp då? ABSOLUT inte!
Mamma var sjuk i 18 år och kämpade varje dag för att jag skulle få den uppväxten och de möjligheterna som hon endast kunde drömma om att få när hon var ung.
Det är det jag tror att vi alla måste lära oss av våra sjuka anhöriga att ALDRIG ge upp.
Livet är kort och är värt att ta vara på och värt att kämpa för.
Jag sörjer min mamma dagligen men jag vet att JAG aldrig kommer sluta att försöka för henne eller för alla jag har i min närhet.
Med det här vill jag säga att vi alla är starkare än vad vi tror. Livet suger ibland, men låt ALDRIG det dåliga vinna utan att ens försöka. Ni alla är fina individer som klarar så fruktansvärt mycket och försök aldrig att bära din tyngd ensam.
Tack snälla Daniela! De där orden behövde jag idag! Vi ska klara oss fast vi förlorat de vi älskar till den där J**A sjukdomen! Min pappa och din mamma.
Det här är mitt andra inlägg jag skriver i det här forumet.
Alla vi som skriver i det här forumet, har gått igenom skit, som ingen människa skulle önska sin närmsta fiende.
Förutom att man önskar att cancer borde DÖ i cancer.
Måndagen den 21 augusti somnade min mamma in, tack vare cancer.
Under sitt liv hann hon bygga upp så fruktansvärt mycket.
Hon kom från en fattig byhåla i Finland. Finland under den tiden kunde inte erbjuda jobb eller utbildning eftersom att Finland var fortfarande omtumlat efter kriget. Så min mamma åkte till Stockholm, startade med att packa choklad kakor i dess förpackning i Marabous choklad fabrik. Hon växte därifrån till att ha en civil ekonom utbildning från Stockholms universitet samt en mäklarutbildning. Men var vägen lätt? Absolut inte, då SU inte godkände hennes finska betyg och hennes finskabrytning inte godkändes som "korrekt svenska".
Men mamma gav ALDRIG upp.
När jag var 2 fick hon reda på att hon hade cancer. Gav hon upp då? ABSOLUT inte!
Mamma var sjuk i 18 år och kämpade varje dag för att jag skulle få den uppväxten och de möjligheterna som hon endast kunde drömma om att få när hon var ung.
Det är det jag tror att vi alla måste lära oss av våra sjuka anhöriga att ALDRIG ge upp.
Livet är kort och är värt att ta vara på och värt att kämpa för.
Jag sörjer min mamma dagligen men jag vet att JAG aldrig kommer sluta att försöka för henne eller för alla jag har i min närhet.
Med det här vill jag säga att vi alla är starkare än vad vi tror. Livet suger ibland, men låt ALDRIG det dåliga vinna utan att ens försöka. Ni alla är fina individer som klarar så fruktansvärt mycket och försök aldrig att bära din tyngd ensam.
Tillsammans klarar vi precis ALLT!
FUCK CANCER
Vila i frid mamma, 12/6-1957 - 21/8-2017
Tack snälla Daniela! De där orden behövde jag idag! Vi ska klara oss fast vi förlorat de vi älskar till den där J**A sjukdomen! Min pappa och din mamma.
Kram❤️
Så fint! Vi kan inget annat än kämpa!