Jag är en ung vuxen och min förälder drabbades för något år sedan av obotlig sarkom. Hon blev inlagd under en lång tid och vi var alla väldigt rädda att hon inte skulle klara sig. Nu något år senare har det varit upp och nergångar, och även om livet stundtals varit på paus så har vi också haft glädjestunder.
Nu har de upptäckt att det spridit sig, och att det är behandlingsbart, trots att huvudtumören är obotlig. Problemet är att hen får vänta på sin behandling. Är livrädd att den ska bli uppskjuten pga corona, eller att det ska ta för lång tid och tumörerna hinner växa mer. Vad kan man göra? Hur ska man tänka? Hur kan man stötta?
Hej!
Jag är en ung vuxen och min förälder drabbades för något år sedan av obotlig sarkom. Hon blev inlagd under en lång tid och vi var alla väldigt rädda att hon inte skulle klara sig. Nu något år senare har det varit upp och nergångar, och även om livet stundtals varit på paus så har vi också haft glädjestunder.
Nu har de upptäckt att det spridit sig, och att det är behandlingsbart, trots att huvudtumören är obotlig. Problemet är att hen får vänta på sin behandling. Är livrädd att den ska bli uppskjuten pga corona, eller att det ska ta för lång tid och tumörerna hinner växa mer. Vad kan man göra? Hur ska man tänka? Hur kan man stötta?