Jag har två barn på 5 och 10 år och jag har obotlig cancer med dyster prognos. Jag försöker planera för att underlätta sorgearbetet för mina barn och min man. Helst vill jag ju inte att de ska sörja alls men förstår att det är omöjligt.
Jag spelar in korta filmsnuttar till dom då och då, typ videodagbok och andra hälsningar. Gjort minneslåda med brev till dom, brev om mig och mitt liv, gjort ett halsband med bilder av oss inne i en berlock och i inskription, hårtuss, och en bok för dom att skriva ner sina tankar i. Jag har gjort fotoalbum om mitt samt deras liv, sett ur mina ögon med texter till. Jag har ritat en tatuering som min man tatuerat (symbolisk för vår familj) som jag sparat så de kan göra när dom är stora. Jag och min stora dotter har gjort en avgjutning av våra händer sammanflätade. Ja och allt kring begravning är klart med låtar valda som jag tillägnar dom.
Så frågan till er barn som förlorat en mamma eller pappa, vad skulle hjälpt er? Vad har varit bra vs inte bra? Vad hade ni önskar?
Jag försöker i mina brev och filmer att få fram att jag accepterar döden. Jag vill det inte men nu blev det så här. Jag vill att de ska fortsätta LEVA och jag kommer alltid vara med dom (lyssna på låter Som en vind i ditt hår). Alltid. Kärlek går inte att döda. Och att vi ses igen. Jag väntar.
Jag är 17 år gammal och min mamma har obotlig cancer och det ända jag kan tänka mig från henne är ingenting annat än tid...
jag spenderar varje dag med mamma, jag tar hand om henne, jag tycker att det ända som du kan göra för dina barn är att spendera tid med dem❤️
du ska inte känna att du måste fixa massa saker innan något händer. Det känner min mamma att hon måste göra och det får jag ångest över, en sjuk person ska inte ta ansvar för att de anhöriga ska fortsätta att ha ett bra liv efteråt. Mamma har alltid brytt sig om andra mer än vad hon bryr sig om sig själv och det är så omtänksamt av henne, hon vill att jag och min syster ska få det så bra som möjligt. Det förstår jag att man gör som mamma men allt jag vill är att hon ska få harmoni och glädje den sista tid...Om du förstår vad jag menar❤️
självklart så kan du skriva brev, spela in videor och sådana liknande saker, det hade jag uppskattat även om det kommer bli tufft att lyssna på... Men har man helt plötsligt ett timglas på sin livscykel så kanske man ändå vill göra sånt för att man själv hade uppskattat det
Jag har två barn på 5 och 10 år och jag har obotlig cancer med dyster prognos. Jag försöker planera för att underlätta sorgearbetet för mina barn och min man. Helst vill jag ju inte att de ska sörja alls men förstår att det är omöjligt.
Jag spelar in korta filmsnuttar till dom då och då, typ videodagbok och andra hälsningar. Gjort minneslåda med brev till dom, brev om mig och mitt liv, gjort ett halsband med bilder av oss inne i en berlock och i inskription, hårtuss, och en bok för dom att skriva ner sina tankar i. Jag har gjort fotoalbum om mitt samt deras liv, sett ur mina ögon med texter till. Jag har ritat en tatuering som min man tatuerat (symbolisk för vår familj) som jag sparat så de kan göra när dom är stora. Jag och min stora dotter har gjort en avgjutning av våra händer sammanflätade. Ja och allt kring begravning är klart med låtar valda som jag tillägnar dom.
Så frågan till er barn som förlorat en mamma eller pappa, vad skulle hjälpt er? Vad har varit bra vs inte bra? Vad hade ni önskar?
Jag försöker i mina brev och filmer att få fram att jag accepterar döden. Jag vill det inte men nu blev det så här. Jag vill att de ska fortsätta LEVA och jag kommer alltid vara med dom (lyssna på låter Som en vind i ditt hår). Alltid. Kärlek går inte att döda. Och att vi ses igen. Jag väntar.
Tar tacksamt emot ert perspektiv..
Hej vad tråkigt att höra ❤️
Jag är 17 år gammal och min mamma har obotlig cancer och det ända jag kan tänka mig från henne är ingenting annat än tid...
jag spenderar varje dag med mamma, jag tar hand om henne, jag tycker att det ända som du kan göra för dina barn är att spendera tid med dem❤️
du ska inte känna att du måste fixa massa saker innan något händer. Det känner min mamma att hon måste göra och det får jag ångest över, en sjuk person ska inte ta ansvar för att de anhöriga ska fortsätta att ha ett bra liv efteråt. Mamma har alltid brytt sig om andra mer än vad hon bryr sig om sig själv och det är så omtänksamt av henne, hon vill att jag och min syster ska få det så bra som möjligt. Det förstår jag att man gör som mamma men allt jag vill är att hon ska få harmoni och glädje den sista tid...Om du förstår vad jag menar❤️
självklart så kan du skriva brev, spela in videor och sådana liknande saker, det hade jag uppskattat även om det kommer bli tufft att lyssna på... Men har man helt plötsligt ett timglas på sin livscykel så kanske man ändå vill göra sånt för att man själv hade uppskattat det
Du är så stark💪🏼
kram Maja