Min mamma, 60år fick diagnosen 2018, sen dess har det varit en berg- och dalbana i både positiva och negativa besked. Vi har vetat något år att hon inte kommer vinna mot cancern men har trots det mått bra och kunnat leva ett hyfsat normalt liv trots omständigheterna. Alla besked under detta år har bara varit olika nivåer på negativt. Sen i våras så slog det hårt och hon började få väldigt ont och har sedan dess gått på smärtstillande.
Jag, 30+ har på senaste tiden har jag börjat fått skuldkänslor som jag tror bottnar i att leva som anhörig till denna långa konstanta resa har tröttat ut mig. Jag känner svårt att få glädje från de små vinsterna som kommer då jag direkt börja jobba med att stålsätta mig för nästa kalldusch. Vi vet inte idag hur länge till hon kommer vara med oss.
Jag slits mellan att försöka vara stark och pepp för den tid vi har nu och känslan att kan det inte vara över snart. Den konstanta känslan av att kämpa för en tid som enbart kommer bli värre tär och även om jag vill att dagen när hon inte längre finns aldrig ska komma så finns den jobbiga känslan och tanken inom mig, kan den inte komma..
Min mamma, 60år fick diagnosen 2018, sen dess har det varit en berg- och dalbana i både positiva och negativa besked. Vi har vetat något år att hon inte kommer vinna mot cancern men har trots det mått bra och kunnat leva ett hyfsat normalt liv trots omständigheterna. Alla besked under detta år har bara varit olika nivåer på negativt. Sen i våras så slog det hårt och hon började få väldigt ont och har sedan dess gått på smärtstillande.
Jag, 30+ har på senaste tiden har jag börjat fått skuldkänslor som jag tror bottnar i att leva som anhörig till denna långa konstanta resa har tröttat ut mig. Jag känner svårt att få glädje från de små vinsterna som kommer då jag direkt börja jobba med att stålsätta mig för nästa kalldusch. Vi vet inte idag hur länge till hon kommer vara med oss.
Jag slits mellan att försöka vara stark och pepp för den tid vi har nu och känslan att kan det inte vara över snart. Den konstanta känslan av att kämpa för en tid som enbart kommer bli värre tär och även om jag vill att dagen när hon inte längre finns aldrig ska komma så finns den jobbiga känslan och tanken inom mig, kan den inte komma..