Min pappa avled i en trafikolycka när jag var tonåring vilket tärde otroligt hårt på mig och jag var deprimerad. Min mamma har hudcancer och har haft det i flera år. Nu visar röntgen att hon har två nya tumörer och jag är livrädd över att förlora henne då hon är som min bästa vän. Isåfall är jag föräldralös vilket är min största mardröm. Jag är endast 22 år och har inga syskon vilket gör att jag känner mig så oerhört ensam i detta. Jag orkar inte gå igenom en förlust av en förälder igen då det är det värsta jag har varit med om. I samband med allt detta försöker jag studera och "leva mitt liv som vanligt" i en annan stad än min hemstad. Känner att jag är påväg att bli deprimerad igen (om jag inte redan är det) och oroar mig över mina studier. Har äntligen tagit tag i att prata med en kurator vilket gör att jag känner mig lite mindre ensam i alla fall. Godnatt
Hej orolig! Måste vara otroligt tufft att få ett sånt besked när du och din mamma är så nära varandra och du redan gått igenom en förlust tidigare. <3 Jag hoppas verkligen att det går bra för din mamma och att du får bra hjälp av kuratorn. Det är inte lätt att plugga samtidigt som en förälder är svårt sjuk - jag är i liknande situation. Man vill leva som vanligt men samtidigt är det tydligt att ens fokus inte alls är där på samma sätt. Ibland tycker jag det känns som alla andras liv fortsätter medan mitt har pausats. Vill verkligen tipsa om vänförmedlingen på den här sidan om du inte redan testat det! Jag har fått kontakt med en person i väldigt liknande situation som jag och det är så OTROLIGT skönt att kunna bolla tankar och känslor med någon som kan relatera. Kram till dig!
Det låter jättejobbigt och jag förstår att du är asorolig för att förlora din mamma också när du redan förlorat din pappa! Jag är också orolig för att förlora min mamma som har fått bröstcancer. Men jag har iallafall min pappa. Du är inte ensam du har många av oss andra oroliga här! Styrkekram❤️
Din oro måste vara fruktansvärt jobbig. Är 29 år gammal och i en liknande situation. En mamma som inte längre finns och en väldigt älskad pappa som fick en hjärtinfarkt i förrigår.
Min pappa avled i en trafikolycka när jag var tonåring vilket tärde otroligt hårt på mig och jag var deprimerad. Min mamma har hudcancer och har haft det i flera år. Nu visar röntgen att hon har två nya tumörer och jag är livrädd över att förlora henne då hon är som min bästa vän. Isåfall är jag föräldralös vilket är min största mardröm. Jag är endast 22 år och har inga syskon vilket gör att jag känner mig så oerhört ensam i detta. Jag orkar inte gå igenom en förlust av en förälder igen då det är det värsta jag har varit med om. I samband med allt detta försöker jag studera och "leva mitt liv som vanligt" i en annan stad än min hemstad. Känner att jag är påväg att bli deprimerad igen (om jag inte redan är det) och oroar mig över mina studier. Har äntligen tagit tag i att prata med en kurator vilket gör att jag känner mig lite mindre ensam i alla fall. Godnatt
Hej orolig! Måste vara otroligt tufft att få ett sånt besked när du och din mamma är så nära varandra och du redan gått igenom en förlust tidigare. <3 Jag hoppas verkligen att det går bra för din mamma och att du får bra hjälp av kuratorn. Det är inte lätt att plugga samtidigt som en förälder är svårt sjuk - jag är i liknande situation. Man vill leva som vanligt men samtidigt är det tydligt att ens fokus inte alls är där på samma sätt. Ibland tycker jag det känns som alla andras liv fortsätter medan mitt har pausats. Vill verkligen tipsa om vänförmedlingen på den här sidan om du inte redan testat det! Jag har fått kontakt med en person i väldigt liknande situation som jag och det är så OTROLIGT skönt att kunna bolla tankar och känslor med någon som kan relatera. Kram till dig!
Det låter jättejobbigt och jag förstår att du är asorolig för att förlora din mamma också när du redan förlorat din pappa! Jag är också orolig för att förlora min mamma som har fått bröstcancer. Men jag har iallafall min pappa. Du är inte ensam du har många av oss andra oroliga här! Styrkekram❤️
Hej orolig!
Din oro måste vara fruktansvärt jobbig. Är 29 år gammal och i en liknande situation. En mamma som inte längre finns och en väldigt älskad pappa som fick en hjärtinfarkt i förrigår.
Kan du prata med din mamma om oron ?
Mvh, sympatisör