Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Min pappas cancer började för 3 år sedan. Vi fick besked om att han har hjärntumör steg 4, och till början tror jag att jag sprang ifrån det. Första året sprang jag ifrån mina känslor.. jag kunde inte riktigt förstå att han var sjuk, utan jag kände att han skulle bli frisk efter sin operation. Hans tumör kom tillbaka och han åkte in på en studie för laser.. han överlevde 14h och de fick nästan bort allt..
Men nu börjar det bli värre igen.. hans högra ben har lagt av. Han har tryck över huvet och jag är så rädd. Vi får svar nästa vecka och jag kan inte sluta gråta. Tanken att han inte ska finnas här är svårt att acceptera. Tanken att han inte ska finnas här om jag gifter mig en dag eller får barn. Jag bara gråter.. men jag gråter aldrig framför honom. Mitt hjärta gör så ont.. för när jag googlar överlevnad står det upp till 5 år. Han är på sitt tredje och jag märker.. jag märker hur han blir sämre och att han inte orkar. Han sover 80% av dagen. Vad ska man göra.. hur ska man acceptera det. Men jag är tacksam.. tacksam för vad den här äckliga sjukdomen har gett mig. All min tid har varit dyrbar med honom. Allt som jag tidigare trodde var viktigt är obetydligt idag. Det enda som betyder något är min familj och den tid vi har.
Men hur ska jag acceptera det.. hur ska jag klara av att se min pappa bli sämre och sämre.
Det finns ingenting som någon kan säga som kan lindra det helvetet du går genom. Men vi är många som förstår dig och delar din frustration. Min mamma hade också tumörer i huvudet (men inte som hennes primära cancer). Jag vet hur det kan påverka och förändra en människa.
Mitt tips till dig är att under de 20% av tiden som han är vaken- ta kort, spela in filmer, spela in ljudfiler där han säger godnatt, önskar dig grattis på födelsedagen och säger att han älskar dig. Det kommer vara värdefullt en vacker dag.
Sen tipsar jag även om att du ska säga allt du önskar nu. Det går inte sedan.. Berätta hur viktig han är. Hur mycket du älskar honom och du får också berätta hur mycket du kommer sakna honom. Ta tillvara på så mycket tid ni kan. Ge honom allt han önskar nu.
Jag vill skicka en stor jävla kram. Helvete vad jag hatar cancer.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Min pappas cancer började för 3 år sedan. Vi fick besked om att han har hjärntumör steg 4, och till början tror jag att jag sprang ifrån det. Första året sprang jag ifrån mina känslor.. jag kunde inte riktigt förstå att han var sjuk, utan jag kände att han skulle bli frisk efter sin operation. Hans tumör kom tillbaka och han åkte in på en studie för laser.. han överlevde 14h och de fick nästan bort allt..
Men nu börjar det bli värre igen.. hans högra ben har lagt av. Han har tryck över huvet och jag är så rädd. Vi får svar nästa vecka och jag kan inte sluta gråta. Tanken att han inte ska finnas här är svårt att acceptera. Tanken att han inte ska finnas här om jag gifter mig en dag eller får barn. Jag bara gråter.. men jag gråter aldrig framför honom. Mitt hjärta gör så ont.. för när jag googlar överlevnad står det upp till 5 år. Han är på sitt tredje och jag märker.. jag märker hur han blir sämre och att han inte orkar. Han sover 80% av dagen. Vad ska man göra.. hur ska man acceptera det. Men jag är tacksam.. tacksam för vad den här äckliga sjukdomen har gett mig. All min tid har varit dyrbar med honom. Allt som jag tidigare trodde var viktigt är obetydligt idag. Det enda som betyder något är min familj och den tid vi har.
Men hur ska jag acceptera det.. hur ska jag klara av att se min pappa bli sämre och sämre.
Det finns ingenting som någon kan säga som kan lindra det helvetet du går genom. Men vi är många som förstår dig och delar din frustration. Min mamma hade också tumörer i huvudet (men inte som hennes primära cancer). Jag vet hur det kan påverka och förändra en människa.
Mitt tips till dig är att under de 20% av tiden som han är vaken- ta kort, spela in filmer, spela in ljudfiler där han säger godnatt, önskar dig grattis på födelsedagen och säger att han älskar dig. Det kommer vara värdefullt en vacker dag.
Sen tipsar jag även om att du ska säga allt du önskar nu. Det går inte sedan.. Berätta hur viktig han är. Hur mycket du älskar honom och du får också berätta hur mycket du kommer sakna honom. Ta tillvara på så mycket tid ni kan. Ge honom allt han önskar nu.
Jag vill skicka en stor jävla kram. Helvete vad jag hatar cancer.