För drygt ett år sedan så mejade min underbara far bete sig lite underligt, han krockade bilar, spillde mat mm på väldigt kort tid.
Vi åkte in akut med honom och efter att dom gjorde en hjärnröntgen så kom läkaren fram till att han hade en parasit/ mask i hjärnan och han sa att detta skulle dom fixa minsann. Pappa och min familj blev väldigt lättade för detta lät ju fantastiskt att han skulle bli frisk.
Pappa ligger inne på sjukhuset i en vecka och då bestämmer dom att dom ska nog göra en kroppsröntgen och där och då visar det sig att han har långskriden små cellig lungcancer som är obotlig.
Så på en vecka fick både han och vi höra att du kommer bli helt frisk till att du har inte lång tid kvar och du kommer dö.
Att jag skriver detta beror på att nu har det gått ett år o h dom har slutat med all behandling nu för honom och det känns som att hela jag håller på att gå sönder!
Jag o pappa är och har alltid varit nära varann och nu ligger han hemma med palliativ vård och bara typ väntar. Hur ska man göra för att klara detta? Jag har två små pojkar och en fantastisk make men det känns som jag är nära ett sammanbrott och att jag inte är varken en bra fru eller mamma just nu! Snälla om nån har liknande mardröm som dom går igenom skriv det för jag inbillar mig att det kanske hjälper att läsa av varann.
Jag känner verkligen med dig, då jag vårdar min 66 år gammal mamma hemma hos mig och min familj 24timmar, dygnet runt. Min mor kommer dö i sin lungcancer de närmaste veckorna.
Din smärta, din förtvivlan känner jag igen, för jag går igenom samma känslor!
Jag ville bara ge dig en råd..... Var snäll mot dig själv! Du kan inte bära all last på dina axlar! Ta emot hjälp..... Så mycket du bara kan få, för att hitta tid för att kunna vara med din kära pappa så mycket det går!
Vi är bara människor!
Skickar all styrka till dig och din familj! Gråter med dig😢❤️🙏
I mars 2020 fick jag besked om att min 64-åriga mamma drabbats av småcellig lungcancer som upptäcktes genom en 4×3 cm stor metastas i nyckelbenet. Hon har behandlats med strålning och 4 omgångar cellgifter under sommaren, vilket halverade tumörerna. Men nu får hon inte mer behandling i befintligt skick, vilket gör mig så jävla förkrossad! Utan bara röntgen var 3:e månad. Varför ger de inte henne mer behandling så tumörerna försvinner helt? Hon är i fullt skick till att orka mer behandling! Ska vi bara nu gå och vänta på spridning nu? Jag går sönder i tusen bitar av ångest och oro. Min mamma bor själv så jag är livrädd att något ska hända henne när jag inte är hos henne. Känner mig helt maktlös och förkrossad! Har två små tjejer och en underbart stöttande man, men undrar precis som du hur ska man orka med denna fruktansvärda resa? Mitt hjärta går i tusen bitar! Önskar dig all styrka!
Så hemskt att höra. Men som ni säger, ni är bara människor, det är inte erat fel. Ni gör allt ni kan. Men såklart är det inte lätt men jag hoppas verkligen att det blir bättre, kom ihåg att ni är inte ensamma. Styrkekramar. <3
För drygt ett år sedan så mejade min underbara far bete sig lite underligt, han krockade bilar, spillde mat mm på väldigt kort tid.
Vi åkte in akut med honom och efter att dom gjorde en hjärnröntgen så kom läkaren fram till att han hade en parasit/ mask i hjärnan och han sa att detta skulle dom fixa minsann. Pappa och min familj blev väldigt lättade för detta lät ju fantastiskt att han skulle bli frisk.
Pappa ligger inne på sjukhuset i en vecka och då bestämmer dom att dom ska nog göra en kroppsröntgen och där och då visar det sig att han har långskriden små cellig lungcancer som är obotlig.
Så på en vecka fick både han och vi höra att du kommer bli helt frisk till att du har inte lång tid kvar och du kommer dö.
Att jag skriver detta beror på att nu har det gått ett år o h dom har slutat med all behandling nu för honom och det känns som att hela jag håller på att gå sönder!
Jag o pappa är och har alltid varit nära varann och nu ligger han hemma med palliativ vård och bara typ väntar. Hur ska man göra för att klara detta? Jag har två små pojkar och en fantastisk make men det känns som jag är nära ett sammanbrott och att jag inte är varken en bra fru eller mamma just nu! Snälla om nån har liknande mardröm som dom går igenom skriv det för jag inbillar mig att det kanske hjälper att läsa av varann.
Tigermamma, din underbara, starka kvinna!
Ditt inlägg i forumet berör mig djupast😢🙏
Jag känner verkligen med dig, då jag vårdar min 66 år gammal mamma hemma hos mig och min familj 24timmar, dygnet runt. Min mor kommer dö i sin lungcancer de närmaste veckorna.
Din smärta, din förtvivlan känner jag igen, för jag går igenom samma känslor!
Jag ville bara ge dig en råd..... Var snäll mot dig själv! Du kan inte bära all last på dina axlar! Ta emot hjälp..... Så mycket du bara kan få, för att hitta tid för att kunna vara med din kära pappa så mycket det går!
Vi är bara människor!
Skickar all styrka till dig och din familj! Gråter med dig😢❤️🙏
I mars 2020 fick jag besked om att min 64-åriga mamma drabbats av småcellig lungcancer som upptäcktes genom en 4×3 cm stor metastas i nyckelbenet. Hon har behandlats med strålning och 4 omgångar cellgifter under sommaren, vilket halverade tumörerna. Men nu får hon inte mer behandling i befintligt skick, vilket gör mig så jävla förkrossad! Utan bara röntgen var 3:e månad. Varför ger de inte henne mer behandling så tumörerna försvinner helt? Hon är i fullt skick till att orka mer behandling! Ska vi bara nu gå och vänta på spridning nu? Jag går sönder i tusen bitar av ångest och oro. Min mamma bor själv så jag är livrädd att något ska hända henne när jag inte är hos henne. Känner mig helt maktlös och förkrossad! Har två små tjejer och en underbart stöttande man, men undrar precis som du hur ska man orka med denna fruktansvärda resa? Mitt hjärta går i tusen bitar! Önskar dig all styrka!
Så hemskt att höra. Men som ni säger, ni är bara människor, det är inte erat fel. Ni gör allt ni kan. Men såklart är det inte lätt men jag hoppas verkligen att det blir bättre, kom ihåg att ni är inte ensamma. Styrkekramar. <3