Min mamma dog för 1 år sedan, när jag var 26. Jag har fortfarande svårt att ta in att hon är borta även fast jag saknar henne så otroligt mycket. Jag börjar känna mig mer och mer ledsen, tror att jag har försökt att hålla mig upptagen och pusha mig igenom detta året för att kanske inte tänka på hur ont det gör att hon inte finns här längre. Finns det någon som är i samma ålder som kan dela med sig hur dom klarat av första året? Allt känns så konstigt, jag vet att jag är vuxen men ibland så känner jag mig så liten och allt jag hade behövt är mammas råd och stöd..
Min mamma dog för tre år sedan när jag var 21 och jag känner igen mig i det du säger. För mig var det första året lite som en dröm. Man visste inte riktigt vad man skulle förvänta sig, av både sig själv och omgivningen och inte heller hur man skulle reagera. Sorgen kom precis som du säger inte förrän ett tag senare och jag började gråta ofta och mycket. Det rådet jag kan ge dig är att försöka prata om din mamma så mycket som möjligt och låta dig själv vara ledsen ibland. Men det viktigaste är att inte låta sorgen ta över. Jag måste erkänna att det inte har varit lätt men jag börjar känna mig som mig själv igen och det känns som att det kanske finns ett slut på sorgen. Det hade jag aldrig trott för ett år sedan.
Hej, jag förlorade min mamma för snart 2 månader sen & jag är 21 år gammal. Jag känner precis som du just nu, försöker hålla mig upptagen för att inte tänka på de men så fort jag gör de & känner att jag behöver det så brister jag ut helt. Det gör så ont & det känns fortfarande som en mardröm & inte som verklighet. Jag önskar dig all stryka & jag vet att det kommer bli bättre för dig. Fortsätt kämpa & kom ihåg att allting händer för en anledning. Skickar massa kärlek & kramar till dig
Min mamma dog för 1 år sedan, när jag var 26. Jag har fortfarande svårt att ta in att hon är borta även fast jag saknar henne så otroligt mycket. Jag börjar känna mig mer och mer ledsen, tror att jag har försökt att hålla mig upptagen och pusha mig igenom detta året för att kanske inte tänka på hur ont det gör att hon inte finns här längre. Finns det någon som är i samma ålder som kan dela med sig hur dom klarat av första året? Allt känns så konstigt, jag vet att jag är vuxen men ibland så känner jag mig så liten och allt jag hade behövt är mammas råd och stöd..
Min mamma dog för tre år sedan när jag var 21 och jag känner igen mig i det du säger. För mig var det första året lite som en dröm. Man visste inte riktigt vad man skulle förvänta sig, av både sig själv och omgivningen och inte heller hur man skulle reagera. Sorgen kom precis som du säger inte förrän ett tag senare och jag började gråta ofta och mycket. Det rådet jag kan ge dig är att försöka prata om din mamma så mycket som möjligt och låta dig själv vara ledsen ibland. Men det viktigaste är att inte låta sorgen ta över. Jag måste erkänna att det inte har varit lätt men jag börjar känna mig som mig själv igen och det känns som att det kanske finns ett slut på sorgen. Det hade jag aldrig trott för ett år sedan.
Hej, jag förlorade min mamma för snart 2 månader sen & jag är 21 år gammal. Jag känner precis som du just nu, försöker hålla mig upptagen för att inte tänka på de men så fort jag gör de & känner att jag behöver det så brister jag ut helt. Det gör så ont & det känns fortfarande som en mardröm & inte som verklighet. Jag önskar dig all stryka & jag vet att det kommer bli bättre för dig. Fortsätt kämpa & kom ihåg att allting händer för en anledning. Skickar massa kärlek & kramar till dig