Min mamma har inte känt sig sjuk eller något. Hon skulle precis gå ner i jobbtid och hon och pappa skulle ut och resa mm. För några månader fick vi reda på att min mamma har cancer och att hon då ovetandes haft det i flera år. Hon fick snabbt påbörja behandling och opererades för en knapp månad sen, läkarna sa att målet var att hon kunde och skulle bli frisk. Nu har vi fått resultaten efter OP, ny röntgen osv och med en enorm tur så kan hon leva i typ tre år till. Funkar inte det enda de kan göra nu så har de gett henne 6-9 månader. Min mamma är den finaste människa jag någonsin träffat och nu sörjer jag henne medan hon fortfarande är i livet. Jag funderar på att redan nu uppsöka nån slags terapeut för jag vet att jag kommer krascha när hon försvinner. Vad fan gör man? Vart kan man vända sig för stöd?
Jag är så ledsen för alla som måste gå igenom det här..
Hoppas och ber för dig och din familj att allt löser sig. Det du skriver om att söka upp någon att prata med tycker jag är en jätte bra idé. Direkt min mamma fick cancer sökte jag upp psykolog och har pratat med henne sedan dess (1 år tillbaka) det tycker jag hjälper super mycket att få prata ut med någon annan som inte står så nära familjen eller dig själv.
MDH tack för din kommentar. Jag var rädd att det skulle anses konstigt eller överdrivet att jag eventuellt skulle uppsöka en psykolog eller terapeut redan nu men då vet jag att jag inte är ensam om det. Jag har en underbar familj och vi stöttar varandra fullt ut men känns som jag behöver någon annan att få prata med. Hoppas din mamma kan bli frisk, önskar er väl!
Min mamma är också döende i cancer. Hon har bara några veckor kvar max. Jag kan därför på ett sätt förstå hur du känner. Jag är väldigt ledsen nu, men undrar också hur jag kommer känna efter när hon dött. Jag blir också rädd för att krascha med mina känslor och hamna i depression eller något. Men det hjälper otroligt mycket att prata med någon. Ibland pratar jag med psykolog och ibland med familjemedlemmar. För varje gång jag pratar om det blir klumpen i magen mindre och mindre. Var ärlig med dina känslor och var inte rädd för att vara ledsen.
Jag vet inte hur mycket cancern påverkat din mamma. Men om hon inte påverkats allt för mycket så vill jag bara säga att passa på att hitta på roliga saker! När du sörjer kommer du åtminstone ha i åtanke att ni har fina minnen tillsammans. Ta bilder och kanske till och med videos, om du vill.
Hej Sara!Jag ber att du får ha din mamma hos dig så länge som det bara går. Min älskade mamma gick bort 1 månad efter min lilla dotter föddes. Hon fick besked om cancer och sedan 2,5 månad efter så gick hon bort. Jag har bara ett enda kort på min mamma och min dotter, för jag trodde att jag inte ville ha kort på mamma som sjuk. Men det ångrar jag faktiskt idag. Jag hade velat ha massa bilder och framförallt videofilmer, så mitt råd till dig är att ta många bilder och filma. Det är nu 1,5 år sedan min mamma gick bort. Saknar henne så mycket ibland att jag känner att jag går sönder. Men det blir faktiskt lättare med tiden, även om saknaden alltid kommer finnas där. Så jag lider verkligen med dig att du ska behöva gå igenom detta. Det är fruktansvärt! Försök skapa så många minnen du bara kan med din fina mamma. Och du, Du är starkare än du tror! Kram Jessica
Min mamma har inte känt sig sjuk eller något. Hon skulle precis gå ner i jobbtid och hon och pappa skulle ut och resa mm. För några månader fick vi reda på att min mamma har cancer och att hon då ovetandes haft det i flera år. Hon fick snabbt påbörja behandling och opererades för en knapp månad sen, läkarna sa att målet var att hon kunde och skulle bli frisk. Nu har vi fått resultaten efter OP, ny röntgen osv och med en enorm tur så kan hon leva i typ tre år till. Funkar inte det enda de kan göra nu så har de gett henne 6-9 månader. Min mamma är den finaste människa jag någonsin träffat och nu sörjer jag henne medan hon fortfarande är i livet. Jag funderar på att redan nu uppsöka nån slags terapeut för jag vet att jag kommer krascha när hon försvinner. Vad fan gör man? Vart kan man vända sig för stöd?
Jag är så ledsen för alla som måste gå igenom det här..
Hej Sara..
Hoppas och ber för dig och din familj att allt löser sig. Det du skriver om att söka upp någon att prata med tycker jag är en jätte bra idé. Direkt min mamma fick cancer sökte jag upp psykolog och har pratat med henne sedan dess (1 år tillbaka) det tycker jag hjälper super mycket att få prata ut med någon annan som inte står så nära familjen eller dig själv.
Kämpa och tappa aldrig hoppet! Ni är så starka ♡
MDH tack för din kommentar. Jag var rädd att det skulle anses konstigt eller överdrivet att jag eventuellt skulle uppsöka en psykolog eller terapeut redan nu men då vet jag att jag inte är ensam om det. Jag har en underbar familj och vi stöttar varandra fullt ut men känns som jag behöver någon annan att få prata med. Hoppas din mamma kan bli frisk, önskar er väl!
Hej Sara.
Min mamma är också döende i cancer. Hon har bara några veckor kvar max. Jag kan därför på ett sätt förstå hur du känner. Jag är väldigt ledsen nu, men undrar också hur jag kommer känna efter när hon dött. Jag blir också rädd för att krascha med mina känslor och hamna i depression eller något. Men det hjälper otroligt mycket att prata med någon. Ibland pratar jag med psykolog och ibland med familjemedlemmar. För varje gång jag pratar om det blir klumpen i magen mindre och mindre. Var ärlig med dina känslor och var inte rädd för att vara ledsen.
Jag vet inte hur mycket cancern påverkat din mamma. Men om hon inte påverkats allt för mycket så vill jag bara säga att passa på att hitta på roliga saker! När du sörjer kommer du åtminstone ha i åtanke att ni har fina minnen tillsammans. Ta bilder och kanske till och med videos, om du vill.
Du kommer klara detta. Varma hälsningar
Hej Sara!Jag ber att du får ha din mamma hos dig så länge som det bara går. Min älskade mamma gick bort 1 månad efter min lilla dotter föddes. Hon fick besked om cancer och sedan 2,5 månad efter så gick hon bort. Jag har bara ett enda kort på min mamma och min dotter, för jag trodde att jag inte ville ha kort på mamma som sjuk. Men det ångrar jag faktiskt idag. Jag hade velat ha massa bilder och framförallt videofilmer, så mitt råd till dig är att ta många bilder och filma. Det är nu 1,5 år sedan min mamma gick bort. Saknar henne så mycket ibland att jag känner att jag går sönder. Men det blir faktiskt lättare med tiden, även om saknaden alltid kommer finnas där. Så jag lider verkligen med dig att du ska behöva gå igenom detta. Det är fruktansvärt! Försök skapa så många minnen du bara kan med din fina mamma. Och du, Du är starkare än du tror! Kram Jessica