Mamma fick bröstcancer vid 45 års åldern , jag var runt 15 år då. Hon blev friskförklarad men fick tillbaka cancern i form av metastaser och multipelt myelom vid 56 och gick bort förra månaden , hon blev 57 .
Jag har alltid bott hemma med mamma för att jag älskade henne så mycket. Jag minns att jag läste mycket om bröstcancer när jag var 15 så jag kom ihåg att efter 10 år så kan cancern komma tillbaka så förra året sa jag " nu är du frisk mamma" konstig känsla att bara ett år efter det så var det inte så utan att alla dessa år jag gått och tänkt att mamma kanske skulle bli sjuk igen efter 10 år verkade stämma. Jag hade blivit mycket låst som person pga det tänket och allt jag gjorde i mitt liv ville jag göra för mammas skull. Nu gör allt mig trött och får känsla av meningslöshet ständigt. jag lyckas inte hålla mig utan tårar nån dag. Finns ingen jag kan berätta för om mina framsteg som jag förhoppningsvis tar i livet, samma kontakt kan jag aldrig få med någon igen. Det är en förvirrande mardöm.
Mamma gick och jobbade hela tiden så ofta hon kunde även fast hon knappt kunde gå så skulle hon ändå promenera till jobbet som tandhygienist för att hjälpa sina patienter. Hon jobbade för sista gången en vecka innan hon gick bort, det är starkt och kanske för mycket men det var absolut vad hon ville göra . Annars skulle hon bara ligga i sängen sa hon och det gjorde hon hellre efter halva dagen av jobb istället. Hon jobbade precis så mycket hon orkade tills värken blev för stor varje dag då gick hon hem.
Hon frågade hur JAG mådde näst sista dagen på sjukhussängen, jag sa bra och undrade samma sak. Mamma sa att hon också mådde bra , fast det inte såg så ut med andningen och så. Hon visste att resultaten tydde på att det var kört men hon ville inte att jag skulle bli ledsen tror jag. Samtidigt som Jag försökte säga att doktorn sa att blodet va bra för att inte framkalla oro.. men det var inte kul att ljuga i den stunden . Jag hade aldrig ljugit för mamma förut.
Vi hade en jättebra sommar hela familjen på vårt smultronställe i alla fall. Massor av blommor hade mamma planterat och det var jättefint.. hon har gjort så mycket för mig i mitt liv och hon var världens snällaste mamma.
Mamma fick bröstcancer vid 45 års åldern , jag var runt 15 år då. Hon blev friskförklarad men fick tillbaka cancern i form av metastaser och multipelt myelom vid 56 och gick bort förra månaden , hon blev 57 .
Jag har alltid bott hemma med mamma för att jag älskade henne så mycket. Jag minns att jag läste mycket om bröstcancer när jag var 15 så jag kom ihåg att efter 10 år så kan cancern komma tillbaka så förra året sa jag " nu är du frisk mamma" konstig känsla att bara ett år efter det så var det inte så utan att alla dessa år jag gått och tänkt att mamma kanske skulle bli sjuk igen efter 10 år verkade stämma. Jag hade blivit mycket låst som person pga det tänket och allt jag gjorde i mitt liv ville jag göra för mammas skull. Nu gör allt mig trött och får känsla av meningslöshet ständigt. jag lyckas inte hålla mig utan tårar nån dag. Finns ingen jag kan berätta för om mina framsteg som jag förhoppningsvis tar i livet, samma kontakt kan jag aldrig få med någon igen. Det är en förvirrande mardöm.
Mamma gick och jobbade hela tiden så ofta hon kunde även fast hon knappt kunde gå så skulle hon ändå promenera till jobbet som tandhygienist för att hjälpa sina patienter. Hon jobbade för sista gången en vecka innan hon gick bort, det är starkt och kanske för mycket men det var absolut vad hon ville göra . Annars skulle hon bara ligga i sängen sa hon och det gjorde hon hellre efter halva dagen av jobb istället. Hon jobbade precis så mycket hon orkade tills värken blev för stor varje dag då gick hon hem.
Hon frågade hur JAG mådde näst sista dagen på sjukhussängen, jag sa bra och undrade samma sak. Mamma sa att hon också mådde bra , fast det inte såg så ut med andningen och så. Hon visste att resultaten tydde på att det var kört men hon ville inte att jag skulle bli ledsen tror jag. Samtidigt som Jag försökte säga att doktorn sa att blodet va bra för att inte framkalla oro.. men det var inte kul att ljuga i den stunden . Jag hade aldrig ljugit för mamma förut.
Vi hade en jättebra sommar hela familjen på vårt smultronställe i alla fall. Massor av blommor hade mamma planterat och det var jättefint.. hon har gjort så mycket för mig i mitt liv och hon var världens snällaste mamma.