jag fick nyss veta att min mamma har börstcancer och jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till det. jag vet inte om jag borde oroa mig? borde jag vara ledsen? folk säger att "du ska vara glad att det 'bara' är bröstcancer, det är den snällaste" vilket får mig att tro att det inte är okej att vara ledsen och nedstämd. allt jag kan tänka är "what if". tänk om det inte går bra? tänk om min mamma är en av dom som dör av sjukdomen?
dessutom fick jag nyss veta att hon har två tumörer i bröstet och inte bara en. gör det cancern farligare?
Jag förstår precis hur du känner dig. Fick för någon månad sen reda på att min mamma har bröstcancer, precis som din. Hon har redan opererats och allt går så fort att jag knappt hinner med. Det känns jobbigt att inte veta HUR man ska känna, man har ju aldrig varit med om något såhär innan, inte jag iallafall. Ska man vara glad att det, som du sa, "bara" är bröstcancer, eller är det okej att vara ledsen och gråta och vara nedstämd? När jag är i skolan är jag ofta okoncentrerad och nedstämd pga mamma, känner mig som en börda för mina kompisar. HUR ska man egentligen hantera detta? Finns det ett rätt sätt att hantera det? Ska jag vara ärlig tror jag inte det. Personligen tycker jag att du ska få vara hur ledsen du vill, men även tänka positivt, det finns jättebra läkemedel för cancer nu. Men tänk på detta: det är okej att vara ledsen. Gråt, skrik hur mycket du vill.
Styrkekramar till dig, din mamma och nära. Hoppas allt löser sig.
Jag förstår precis hur du känner dig. Fick för någon månad sen reda på att min mamma har bröstcancer, precis som din. Hon har redan opererats och allt går så fort att jag knappt hinner med. Det känns jobbigt att inte veta HUR man ska känna, man har ju aldrig varit med om något såhär innan, inte jag iallafall. Ska man vara glad att det, som du sa, "bara" är bröstcancer, eller är det okej att vara ledsen och gråta och vara nedstämd? När jag är i skolan är jag ofta okoncentrerad och nedstämd pga mamma, känner mig som en börda för mina kompisar. HUR ska man egentligen hantera detta? Finns det ett rätt sätt att hantera det? Ska jag vara ärlig tror jag inte det. Personligen tycker jag att du ska få vara hur ledsen du vill, men även tänka positivt, det finns jättebra läkemedel för cancer nu. Men tänk på detta: det är okej att vara ledsen. Gråt, skrik hur mycket du vill.
Styrkekramar till dig, din mamma och nära. Hoppas allt löser sig.
Ni har helt rätt - ni får sörja era mammor i massor. Jag är mamma och fick bröstcancer för 4 år sedan, mina barn var jätterädda och det måste de (ni) få vara.
Bröstcancer ingen snäll cancer, eller lätt heller för den delen. MEN vi har bra chanser till överlevnad, då vi ligger i framkant i forskning, vård och eftervård.
Det finns kuratorer på onkologiavdelningarna, de brukar ta emot även anhöriga. Där kan ni prata om allt, ni kan också få träffa en läkare.
hej min mamma har också precis haft bröst cancer och de är viktigt att du pratar och frågar henne även om de känns jobbigt. de är helt okej att vara ledsen och de är inget du ska kämmas för.
Hej fina du! Jag tänker inte skrämma dig för det går säkerligen bra med din mamma men just nu är jag så himla förbannad när jag läser detta för det är verkligen ingenting folk kan säga! Min mamma fick diagnosen bröstcancer i maj och nu i juli har det redan spridit sig till skelettet, revben, bröstben, bäcken, skulderblad och hela ryggraden. För en månad sen så hade hon ingenting i det andra bröstet och idag har hon fått veta att andra bröstet är förmodligen också helt fullproppat med cancer. Hennes är dock extremt aggressiv men självklart har du rätt att vara orolig! Sen klarar dom flesta bröstcancer men det är inte så jävla "bara". Min mamma kommer inte klara sig, finns inget att göra. Dom kan inte säga när men det går iaf inte att bota..
Jag är så himla arg! För exakt sånna kommentarer fick jag med i början "tur att det bara är bröstcancer". "Nej men tänk inte så, min moster hade en tumör i bröstet och det fixade dom lätt " eller "bröstcancer är det som är lättast att bota" men folk har så lite vetskap i det där för det beror precis på vad man har för typ av cancer, hur aggressiv den är och hur fort den sprider sig sen spelar det ingen roll om den sitter i lilltån!.
Jag hoppas och ber för din mamma och önskar er all lycka till!
hej,
jag fick nyss veta att min mamma har börstcancer och jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till det. jag vet inte om jag borde oroa mig? borde jag vara ledsen? folk säger att "du ska vara glad att det 'bara' är bröstcancer, det är den snällaste" vilket får mig att tro att det inte är okej att vara ledsen och nedstämd. allt jag kan tänka är "what if". tänk om det inte går bra? tänk om min mamma är en av dom som dör av sjukdomen?
dessutom fick jag nyss veta att hon har två tumörer i bröstet och inte bara en. gör det cancern farligare?
så många frågor men så lite svar...
Jag förstår precis hur du känner dig. Fick för någon månad sen reda på att min mamma har bröstcancer, precis som din. Hon har redan opererats och allt går så fort att jag knappt hinner med. Det känns jobbigt att inte veta HUR man ska känna, man har ju aldrig varit med om något såhär innan, inte jag iallafall. Ska man vara glad att det, som du sa, "bara" är bröstcancer, eller är det okej att vara ledsen och gråta och vara nedstämd? När jag är i skolan är jag ofta okoncentrerad och nedstämd pga mamma, känner mig som en börda för mina kompisar. HUR ska man egentligen hantera detta? Finns det ett rätt sätt att hantera det? Ska jag vara ärlig tror jag inte det. Personligen tycker jag att du ska få vara hur ledsen du vill, men även tänka positivt, det finns jättebra läkemedel för cancer nu. Men tänk på detta: det är okej att vara ledsen. Gråt, skrik hur mycket du vill.
Styrkekramar till dig, din mamma och nära. Hoppas allt löser sig.
Jag förstår precis hur du känner dig. Fick för någon månad sen reda på att min mamma har bröstcancer, precis som din. Hon har redan opererats och allt går så fort att jag knappt hinner med. Det känns jobbigt att inte veta HUR man ska känna, man har ju aldrig varit med om något såhär innan, inte jag iallafall. Ska man vara glad att det, som du sa, "bara" är bröstcancer, eller är det okej att vara ledsen och gråta och vara nedstämd? När jag är i skolan är jag ofta okoncentrerad och nedstämd pga mamma, känner mig som en börda för mina kompisar. HUR ska man egentligen hantera detta? Finns det ett rätt sätt att hantera det? Ska jag vara ärlig tror jag inte det. Personligen tycker jag att du ska få vara hur ledsen du vill, men även tänka positivt, det finns jättebra läkemedel för cancer nu. Men tänk på detta: det är okej att vara ledsen. Gråt, skrik hur mycket du vill.
Styrkekramar till dig, din mamma och nära. Hoppas allt löser sig.
Hej Carro och Lisa,
Ni har helt rätt - ni får sörja era mammor i massor. Jag är mamma och fick bröstcancer för 4 år sedan, mina barn var jätterädda och det måste de (ni) få vara.
Bröstcancer ingen snäll cancer, eller lätt heller för den delen. MEN vi har bra chanser till överlevnad, då vi ligger i framkant i forskning, vård och eftervård.
Det finns kuratorer på onkologiavdelningarna, de brukar ta emot även anhöriga. Där kan ni prata om allt, ni kan också få träffa en läkare.
Våga ta hjälp, tillsammans är vi starkare.
Kram Monica
Alltid är det någon som ska säja det hade kunnat vara värre eller "tänk inte så". Snälla lyssna istället!!!
hej min mamma har också precis haft bröst cancer och de är viktigt att du pratar och frågar henne även om de känns jobbigt. de är helt okej att vara ledsen och de är inget du ska kämmas för.
Hej fina du! Jag tänker inte skrämma dig för det går säkerligen bra med din mamma men just nu är jag så himla förbannad när jag läser detta för det är verkligen ingenting folk kan säga! Min mamma fick diagnosen bröstcancer i maj och nu i juli har det redan spridit sig till skelettet, revben, bröstben, bäcken, skulderblad och hela ryggraden. För en månad sen så hade hon ingenting i det andra bröstet och idag har hon fått veta att andra bröstet är förmodligen också helt fullproppat med cancer. Hennes är dock extremt aggressiv men självklart har du rätt att vara orolig! Sen klarar dom flesta bröstcancer men det är inte så jävla "bara". Min mamma kommer inte klara sig, finns inget att göra. Dom kan inte säga när men det går iaf inte att bota..
Jag är så himla arg! För exakt sånna kommentarer fick jag med i början "tur att det bara är bröstcancer". "Nej men tänk inte så, min moster hade en tumör i bröstet och det fixade dom lätt " eller "bröstcancer är det som är lättast att bota" men folk har så lite vetskap i det där för det beror precis på vad man har för typ av cancer, hur aggressiv den är och hur fort den sprider sig sen spelar det ingen roll om den sitter i lilltån!.
Jag hoppas och ber för din mamma och önskar er all lycka till!