Hej, jag förlorade min mamma nu den 3 juni, hennes begravning var dagen före midsommar, jag mår så dåligt och är på kyrkogården varje dag, jag pratar med henne där, jag behöver henne som mest just nu, jag är 15 år. Saknar henne så mycket att det gör ont , är det någon som är i liknande sitts som vill skriva lite med mig, känner mig som den enda personen på jorden som har det såhär och skulle gärna prata med nån..
Hej.. Jag har ångest varje dag för min mamma är sjuk men hon vill inte prata om det. Jag kan bara inte föreställa mig ett liv utan henne. Jag är 14 och om hon går bort krossas verkligen mitt liv.
Min mamma var väldigt öppen med hennes sjukdom och vi pratade jämt om det, vi grät tillsammans men oxå skrattade tillsammans, man måste prata om det, jag och mamma sa att när hon dör (för vi hade redan fått reda på att hon skulle dö) så skulle vi ha ett tecken som visar att hon finns kvar med oss, typ som välta något eller tände eller släcka en lampa, och det kändes så tryggt då, försök och säga till din mamma att ni måste prata om det, ni måste kunna säga precis vad ni känner till varandra annars kommer du må så sjukt dåligt efter, min kompis mamma dog i cancer för ett år sedan och de pratade aldrig om det, hon ångrar det så enormt mycket, hon önskar att det hade pratat om det mer än nånting, men inte bara begravningar eller spöken eller andar och sånt utan oxå hopp och kärleken till varandra, prata minnen ni har haft och skratta mycket, det är jag enormt tacksam för med min mamma, vi skrattade ibland så att vi nästan kissade på oss även när hon var sjuk.. PRATA MED DIN MAMMA om det, du kommer ångra det annars, det lovar jag <3>
Självklart gör det ont, konstigt vore det annars! min mamma dog 18 Oktober förra året, en månad efter att hon fyllt 54 och en månad innan jag skulle fylla 20...Jag hjälpte henne jättemycket både när jag fortfarande bodde hemma och efter att jag flyttat. Vi var väldigt tighta! Vi både pratade, skrattade och grät ihop. Hon ville gärna att jag skulle prata med henne om hennes sjukdom men jag pratade med andra istället och nu när mamma inte finns mer ångrar jag det lite. Hon var också väldigt öppen med sin sjukdom...Jag var också ofta på kyrkogården och tände ljus och pratade med mamma och går fortfarande dit när jag har möjlighet! Vet precis hur det är att känna att man behöver sin mamma som mest just när hon är borta. Skickar er en varsin jättestor kram tjejer!
Svar till alexandraj; Livet är bara så jävla orättvist och jag känner ibland att jag bara vill försvinna, försvinna till mammas sida, bort från livet och komma till himlen och va med mamma igen, det som håller mig kvar är min pappa som är den bästa pappan man kan ha. Och att jag är så envis, jag vill klara det, jag vill leva tills "min tid är inne", tills jag SKA lämna livet. Men om nått händer pappa så att jag lämnas kvar på jorden själv, då vet jag inte om jag kommer att orka.. Kram till dig
Hej! Jag är 16 år och förlorade min mamma för ca 3 veckor sen, den 17 november. Det är verkligen riktigt tufft för mig med. Hon vvarmin närmste...jag bodde själv där väldigt länge eftersom jag har haft det jobbigt med pappa. I alla fall, jag vet hur det känns och skulle gärna också vilja snacka lite.
Ja, det är så jävla orättvist, allting bara rasar samman, ens mamma är ju ens mamma liksom, ingen kärlek på jorden kan ersätta den till och från min mamma❤
Jag gråter när jag läser, ni är för unga för att gå igenom det här, nu ska ju livet vara på topp, man ska ha kul! Man ska inte gå igenom sånt här nu! Kram på er❤️
Hej, jag förlorade min mamma nu den 3 juni, hennes begravning var dagen före midsommar, jag mår så dåligt och är på kyrkogården varje dag, jag pratar med henne där, jag behöver henne som mest just nu, jag är 15 år. Saknar henne så mycket att det gör ont , är det någon som är i liknande sitts som vill skriva lite med mig, känner mig som den enda personen på jorden som har det såhär och skulle gärna prata med nån..
Hej.. Jag har ångest varje dag för min mamma är sjuk men hon vill inte prata om det. Jag kan bara inte föreställa mig ett liv utan henne. Jag är 14 och om hon går bort krossas verkligen mitt liv.
Jag förstår exakt...
Min mamma var väldigt öppen med hennes sjukdom och vi pratade jämt om det, vi grät tillsammans men oxå skrattade tillsammans, man måste prata om det, jag och mamma sa att när hon dör (för vi hade redan fått reda på att hon skulle dö) så skulle vi ha ett tecken som visar att hon finns kvar med oss, typ som välta något eller tände eller släcka en lampa, och det kändes så tryggt då, försök och säga till din mamma att ni måste prata om det, ni måste kunna säga precis vad ni känner till varandra annars kommer du må så sjukt dåligt efter, min kompis mamma dog i cancer för ett år sedan och de pratade aldrig om det, hon ångrar det så enormt mycket, hon önskar att det hade pratat om det mer än nånting, men inte bara begravningar eller spöken eller andar och sånt utan oxå hopp och kärleken till varandra, prata minnen ni har haft och skratta mycket, det är jag enormt tacksam för med min mamma, vi skrattade ibland så att vi nästan kissade på oss även när hon var sjuk.. PRATA MED DIN MAMMA om det, du kommer ångra det annars, det lovar jag <3>
Vi har varandra, vi är inte ensamma <3>
Självklart gör det ont, konstigt vore det annars! min mamma dog 18 Oktober förra året, en månad efter att hon fyllt 54 och en månad innan jag skulle fylla 20...Jag hjälpte henne jättemycket både när jag fortfarande bodde hemma och efter att jag flyttat. Vi var väldigt tighta! Vi både pratade, skrattade och grät ihop. Hon ville gärna att jag skulle prata med henne om hennes sjukdom men jag pratade med andra istället och nu när mamma inte finns mer ångrar jag det lite. Hon var också väldigt öppen med sin sjukdom...Jag var också ofta på kyrkogården och tände ljus och pratade med mamma och går fortfarande dit när jag har möjlighet! Vet precis hur det är att känna att man behöver sin mamma som mest just när hon är borta. Skickar er en varsin jättestor kram tjejer!
Hej! Jag är också 15 år och i exakt samma situation. Vill du ha kontakt? Behöver verkligen någon som förstår och är i samma ålder. Kram
Svar till alexandraj; Livet är bara så jävla orättvist och jag känner ibland att jag bara vill försvinna, försvinna till mammas sida, bort från livet och komma till himlen och va med mamma igen, det som håller mig kvar är min pappa som är den bästa pappan man kan ha. Och att jag är så envis, jag vill klara det, jag vill leva tills "min tid är inne", tills jag SKA lämna livet. Men om nått händer pappa så att jag lämnas kvar på jorden själv, då vet jag inte om jag kommer att orka.. Kram till dig
Svar till Justicia; förlåt att jag inte svarat tidigare, men ja, jag vill gärna ha kontakt! Kram på dig
Hej! Jag är 16 år och förlorade min mamma för ca 3 veckor sen, den 17 november. Det är verkligen riktigt tufft för mig med. Hon vvarmin närmste...jag bodde själv där väldigt länge eftersom jag har haft det jobbigt med pappa. I alla fall, jag vet hur det känns och skulle gärna också vilja snacka lite.
Ja, det är så jävla orättvist, allting bara rasar samman, ens mamma är ju ens mamma liksom, ingen kärlek på jorden kan ersätta den till och från min mamma❤
Ja, hade vart skönt att snacka! Hur?
Kram
Verkligen!
Min storebror gick bort den 21 augusti!
Skriv om nån vill snacka!
Fyfan för alla sjukdomar och all skit!
Ellinor, dog din bror i cancer oxå?
Jag gråter när jag läser, ni är för unga för att gå igenom det här, nu ska ju livet vara på topp, man ska ha kul! Man ska inte gå igenom sånt här nu! Kram på er❤️