Hoppa till huvudinnehållet

Känner du dig också ensam?

Inlägget har 6 svar

  1. Lilla My

    Hej alla fina! Min mamma gick bort i cancer 2020, vilket var två år sedan. Jag kan inte säga att sorgen känns som den gjorde då för nu kan jag äntligen komma upp till ytan för att få lite luft. Men det som hugger som mest är att jag känner mig så fruktansvärt ensam. Det känns som att ingen fattar vad jag går igenom. Ingen säger rätt saker och ingen förstår vad som händer inom mig. Min mamma var mitt allt, en del av mig, den som format mig till den jag är idag. Hur skall jag leva livet utan att känna att saknaden klyver isär mina atomer. Att det skär i hjärtat när jag tänker på henne. Jag blir bara arg på alla andra som har sina föräldrar i livet och jag blir avundsjuk för att just min mamma inte kunde få bli frisk. Varför skall just jag leva utan min mamma...

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (4)
      • Ledsen (1)
      • Besviken (1)
  2. Tintin

    Jag fattar vad du går igenom!!!!❤️❤️❤️ Titta på Netflix det är en serie som heter "alexa och kaity" det är jättebra och handlar om två bästisar och ena personen frå cancer!❤️❤️👌🏽

    • Anmäl
    • Svara
      • Tummen upp (1)
  3. Tintin

    Jag fattar vad du går igenom!!!!❤️❤️❤️ Titta på Netflix det är en serie som heter "alexa och kaity" det är jättebra och handlar om två bästisar och ena personen frå cancer!❤️❤️👌🏽

    • Anmäl
    • Svara
  4. Mia

    Hej pinglan,

    Jag beklagar sorgen ♥️ Min mormor somnade in för 11dagar sedan.

    Kan relatera till känslan att känna sig ensam. Främst så märker man en sådan här tragedi, vilka som är ens äkta vänner och finns där. Men ingen kan förstå, hur mycket man än inbillar sig. Dem som varit med om desamma, har iallafall en större chans till förståelse.

    Hör av dig om du behöver ventilera.

    Stor kram ♥️

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)
  5. Mia skrev:

    Hej pinglan,

    Jag beklagar sorgen ♥️ Min mormor somnade in för 11dagar sedan.

    Kan relatera till känslan att känna sig ensam. Främst så märker man en sådan här tragedi, vilka som är ens äkta vänner och finns där. Men ingen kan förstå, hur mycket man än inbillar sig. Dem som varit med om desamma, har iallafall en större chans till förståelse.

    Hör av dig om du behöver ventilera.

    Stor kram ♥️

    Lilla My

    Åh beklagar, ja visst gör man. Och det är kanske en del av vad som gör allra mest ont. Att de som man trodde skulle finnas där inte var de som stöttade när det behövdes.

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)
  6. Lilla My skrev:

    Åh beklagar, ja visst gör man. Och det är kanske en del av vad som gör allra mest ont. Att de som man trodde skulle finnas där inte var de som stöttade när det behövdes.

    Tova

    Håller med Mia att man nu märker vilka som är sina riktiga vänner. Min pappa dog i september och först frågade allla hur man mådde men nu är det nästan ingen som gör det. Det är som att folk tänker att det var länge sen. Men för mig har världen rasar och jag försöker hitta ett sätt att hantera det. Hade känts bra om mina vänner förstod det. Jag har några som vill förstå men de har inte varit med om det själva så de kan inte riktigt förstå😢 Tror att ni här är de enda som faktiskt fattar hur det är!❤️

    • Anmäl
    • Svara
  7. Tova skrev:

    Håller med Mia att man nu märker vilka som är sina riktiga vänner. Min pappa dog i september och först frågade allla hur man mådde men nu är det nästan ingen som gör det. Det är som att folk tänker att det var länge sen. Men för mig har världen rasar och jag försöker hitta ett sätt att hantera det. Hade känts bra om mina vänner förstod det. Jag har några som vill förstå men de har inte varit med om det själva så de kan inte riktigt förstå😢 Tror att ni här är de enda som faktiskt fattar hur det är!❤️

    Lilla My

    Ja håller helt med om det. Känns fint att det ändå finns ett ställe att ventilera där folk faktiskt förstår vad man går igenom. Och jag beklagar verkligen din pappas bortgång, finns inte ord för hur tragiskt det är att förlora någon i cancer.

    Det enda jag kan säga är att i de stunder man förväntade sig att ens närmsta kompisar är där så kan man bli förvånad över vem som blir ens egentliga stöd. Jag hade vänner jag inte alls var beredd på skulle bli så nära. Och nu ett tag efter mammas död har jag kunnat bygga upp en vänskap jag delvis tappade under min värsta sorgeperiod. Så det tar tid och varje motgång blir på något viss ännu större eftersom att att sorgen hela tiden ligger och gror.

    • Anmäl
    • Svara
      • Kärlek (1)

Nu visas 6 av 6 svar.

Svara på "Känner du dig också ensam?"