Min mamma dog i höstas från bröstcancer, jag var med och tog hand om henne ändå kan min hjärna inte acceptera att hon dog. När jag tänker på henne tänker min hjärna att hon lever men det gör hon ju inte. Saknar henne jättemycket, någon mer som känner såhär? Och tror att deras mamma lever fast de har gått bort 😔
Hej! Vill först och främst säga att jag beklagar din sorg. Jag förstår precis vad du menar, förlorade min älskade pappa i höstas också, i mitt fall så försöker min hjärna "lura" mig, eller gå in i nån slags försvarsmekanism och tänka att pappa kommer hem igen fast jag vet att det inte kommer hända. Otroligt jobbig känsla som sprider sig i kroppen när man "inser" igen hur det faktiskt är. Återigen, beklagar din sorg och önskar dig allt gott❣️
Min mamma dog i höstas från bröstcancer, jag var med och tog hand om henne ändå kan min hjärna inte acceptera att hon dog. När jag tänker på henne tänker min hjärna att hon lever men det gör hon ju inte. Saknar henne jättemycket, någon mer som känner såhär? Och tror att deras mamma lever fast de har gått bort 😔
Hej! Vill först och främst säga att jag beklagar din sorg. Jag förstår precis vad du menar, förlorade min älskade pappa i höstas också, i mitt fall så försöker min hjärna "lura" mig, eller gå in i nån slags försvarsmekanism och tänka att pappa kommer hem igen fast jag vet att det inte kommer hända. Otroligt jobbig känsla som sprider sig i kroppen när man "inser" igen hur det faktiskt är. Återigen, beklagar din sorg och önskar dig allt gott❣️