Jag förlorade min mamma för en vecka sen. Detta känns inte verkligt. Det känns som om hon kommer komma hem snart. När jag hör ytterdörren öppnas så tror jag att det är hon. När någon går förbi i korridoren tror jag att det är hon. När jag ska sova så rycker jag till och vaknar för jag kommer på att hon är borta. Gång på gång. På morgonen tar jag upp min telefon för att jag förväntar mig ett sms från henne. Jag var med henne när hon dog. Jag tror inte hon hade ont.... jag hoppas inte det. Och jag hoppas att hon hörde mig sista sekunderna. Jag sa att jag älskar henne och att allt kommer bli bra, och att hon inte ska vara rädd. Tror jag iallafall. Minns inte ens vad jag sa. Alla säger att man lär sig leva med detta. Men jag förstår inte hur. Inget känns verkligt. Jag vill så gärna drömma om henne. Vill krama henne och säga att jag älskar henne. Men hon har inte kommit till mig i mina drömmar. Vad ska jag göra? Vad gör man nu?
Första tiden efter en förälder gått bort är verkligen hemsk. Det är helt ok att inte kunna tänka på nåt annat och må skit. Man ältar de sista stunderna om och om igen. För mig hjälpte det mig att tillåta mig att må skit och bara tänka på det ett tag, det blir bättre, lovar 🩵
Jag förlorade min mamma för en vecka sen. Detta känns inte verkligt. Det känns som om hon kommer komma hem snart. När jag hör ytterdörren öppnas så tror jag att det är hon. När någon går förbi i korridoren tror jag att det är hon. När jag ska sova så rycker jag till och vaknar för jag kommer på att hon är borta. Gång på gång. På morgonen tar jag upp min telefon för att jag förväntar mig ett sms från henne.
Jag var med henne när hon dog. Jag tror inte hon hade ont.... jag hoppas inte det. Och jag hoppas att hon hörde mig sista sekunderna. Jag sa att jag älskar henne och att allt kommer bli bra, och att hon inte ska vara rädd. Tror jag iallafall. Minns inte ens vad jag sa.
Alla säger att man lär sig leva med detta. Men jag förstår inte hur. Inget känns verkligt. Jag vill så gärna drömma om henne. Vill krama henne och säga att jag älskar henne. Men hon har inte kommit till mig i mina drömmar. Vad ska jag göra? Vad gör man nu?
Första tiden efter en förälder gått bort är verkligen hemsk. Det är helt ok att inte kunna tänka på nåt annat och må skit. Man ältar de sista stunderna om och om igen. För mig hjälpte det mig att tillåta mig att må skit och bara tänka på det ett tag, det blir bättre, lovar 🩵