En sen oktoberkväll ringer pappa och säger att mamma har åkt in till sjukhuset med ambulans. Hon har ramlat ihop och kunde inte ta sig upp. De visade sig vara bröstcancer som antagligen spridit sig. Mamma blev kvar några dagar på akuten för att senare bli flyttad till LAH enheten i 4 dagar och de sista 2 dagarna vårdades hon i hemmet innan hon dog.
Jag förlorade min mamma på mindre än två veckor utan att ha vetat att hon var sjuk. Det är så surrealistiskt och chockerande att jag inte finner ord. 2 dagar innan mamma dog levde vi på hoppet om att det skulle finnas möjlighet att behandla cancern...
Jag satt och höll hennes hand när hon tog sitt sista andetag och det är en känsla jag inte kan förklara med ord. Samtidigt är jag glad för mammas skull, att hon inte behövde vara själv vid sista andetaget. Det har nu gått mer än ett år men jag vet fortfarande inte vad jag ska göra av saknaden, den är så oerhört stor. Jag älskar dig mamma ❤️
Jag förlorade min pappa för ungefär 1,5 månad sen, i obotlig cancer.
Han fick diagnosen prostatacancer 2021, men läkarna sa att han skulle leva 10 år till. Så blev det ju inte.
Jag beklagar verkligen din förlust och förstår att det måste ha kommit som en chock, det gjorde det för mig med även om jag visste att pappa var sjuk, men det syntes/märktes inte på honom.
Han åkte in till sjukhuset efter att han inte kunnat prata eller stå upp i November, och lämnade oss i början av Januari. Jag har aldrig någonsin känt denna tomhet innan och trodde inte riktigt att den fanns.
Men det jag vet, i mitten av all sorg, orklöshet och förtvivlan, så vet jag att både din mamma och min pappa finns på en plats där de slipper vara sjuka, ha ont och må dåligt. Jag vet att de ser ner på oss och vakar över oss som skyddsänglar.
Saknaden och sorgen försvinner aldrig men vi är också dem vi är pga dem.
Åh, Mattias. Jag är så ledsen. Jag kan så tydligt sätta mig in i din känsla. Snart 1,5 år sedan min pappa gick bort. Det är verkligen ett före och ett efter. Brottas med den tanken dagligen, att det aldrig mer blir sig likt och att man för resten av livet ska leva med bottenlös saknad.
Jag förlorade min pappa för ungefär 1,5 månad sen, i obotlig cancer.
Han fick diagnosen prostatacancer 2021, men läkarna sa att han skulle leva 10 år till. Så blev det ju inte.
Jag beklagar verkligen din förlust och förstår att det måste ha kommit som en chock, det gjorde det för mig med även om jag visste att pappa var sjuk, men det syntes/märktes inte på honom.
Han åkte in till sjukhuset efter att han inte kunnat prata eller stå upp i November, och lämnade oss i början av Januari. Jag har aldrig någonsin känt denna tomhet innan och trodde inte riktigt att den fanns.
Men det jag vet, i mitten av all sorg, orklöshet och förtvivlan, så vet jag att både din mamma och min pappa finns på en plats där de slipper vara sjuka, ha ont och må dåligt. Jag vet att de ser ner på oss och vakar över oss som skyddsänglar.
Saknaden och sorgen försvinner aldrig men vi är också dem vi är pga dem.
Ta hand om dig! <3
Jag förstår din saknad och sorg och jag känner med dig. Beklagar så oerhört din förlust! Förstår också den chock du måste upplevt när det går så fort och man inte är "beredd" på det. Även om man aldrig kan vara beredd på en sådan sak.
Väldigt fint skrivet av dig! Så ska jag välja att tänka i all sorg, att vi är dom vi är tack vare våra föräldrar. Tack för dina fina ord. Jag tänder ett ljus för våra föräldrar ikväll/M
Åh, Mattias. Jag är så ledsen. Jag kan så tydligt sätta mig in i din känsla. Snart 1,5 år sedan min pappa gick bort. Det är verkligen ett före och ett efter. Brottas med den tanken dagligen, att det aldrig mer blir sig likt och att man för resten av livet ska leva med bottenlös saknad.
Tack för att du skrev, väldigt fint!
Sorgen är bottenlös och oerhört stor och overklig. Sorgen kommer alltid att finnas där för våra föräldrar men jag tänker och hoppas att den kommer att bli lättare att hantera med tiden. Jag vet inte hur det är för dig men för mig är det så svårt att allt annat ska pågå precis som vanligt trots att ingenting någonsin mer kommer att bli som vanligt. Man vill liksom att människor ska kunna känna det man känner och förstå. Tack vare dina ord ikväll känner jag så nu! Jag hoppas att du hittar sätt så att din saknad över din pappa blir lättare med tiden.
Jag tänder ett ljus för dig och din pappa och önskar såå att våran sorg blir lättare att hantera framåt. /M
En sen oktoberkväll ringer pappa och säger att mamma har åkt in till sjukhuset med ambulans. Hon har ramlat ihop och kunde inte ta sig upp. De visade sig vara bröstcancer som antagligen spridit sig. Mamma blev kvar några dagar på akuten för att senare bli flyttad till LAH enheten i 4 dagar och de sista 2 dagarna vårdades hon i hemmet innan hon dog.
Jag förlorade min mamma på mindre än två veckor utan att ha vetat att hon var sjuk. Det är så surrealistiskt och chockerande att jag inte finner ord. 2 dagar innan mamma dog levde vi på hoppet om att det skulle finnas möjlighet att behandla cancern...
Jag satt och höll hennes hand när hon tog sitt sista andetag och det är en känsla jag inte kan förklara med ord. Samtidigt är jag glad för mammas skull, att hon inte behövde vara själv vid sista andetaget. Det har nu gått mer än ett år men jag vet fortfarande inte vad jag ska göra av saknaden, den är så oerhört stor. Jag älskar dig mamma ❤️
Styrkekramar till dig❤️
Jag förstår att saknaden måste kännas oändlig...
Jag förlorade min pappa för ungefär 1,5 månad sen, i obotlig cancer.
Han fick diagnosen prostatacancer 2021, men läkarna sa att han skulle leva 10 år till. Så blev det ju inte.
Jag beklagar verkligen din förlust och förstår att det måste ha kommit som en chock, det gjorde det för mig med även om jag visste att pappa var sjuk, men det syntes/märktes inte på honom.
Han åkte in till sjukhuset efter att han inte kunnat prata eller stå upp i November, och lämnade oss i början av Januari. Jag har aldrig någonsin känt denna tomhet innan och trodde inte riktigt att den fanns.
Men det jag vet, i mitten av all sorg, orklöshet och förtvivlan, så vet jag att både din mamma och min pappa finns på en plats där de slipper vara sjuka, ha ont och må dåligt. Jag vet att de ser ner på oss och vakar över oss som skyddsänglar.
Saknaden och sorgen försvinner aldrig men vi är också dem vi är pga dem.
Ta hand om dig! <3
Åh, Mattias. Jag är så ledsen. Jag kan så tydligt sätta mig in i din känsla. Snart 1,5 år sedan min pappa gick bort. Det är verkligen ett före och ett efter. Brottas med den tanken dagligen, att det aldrig mer blir sig likt och att man för resten av livet ska leva med bottenlös saknad.
Jag förstår att saknaden måste kännas oändlig...
Jag förlorade min pappa för ungefär 1,5 månad sen, i obotlig cancer.
Han fick diagnosen prostatacancer 2021, men läkarna sa att han skulle leva 10 år till. Så blev det ju inte.
Jag beklagar verkligen din förlust och förstår att det måste ha kommit som en chock, det gjorde det för mig med även om jag visste att pappa var sjuk, men det syntes/märktes inte på honom.
Han åkte in till sjukhuset efter att han inte kunnat prata eller stå upp i November, och lämnade oss i början av Januari. Jag har aldrig någonsin känt denna tomhet innan och trodde inte riktigt att den fanns.
Men det jag vet, i mitten av all sorg, orklöshet och förtvivlan, så vet jag att både din mamma och min pappa finns på en plats där de slipper vara sjuka, ha ont och må dåligt. Jag vet att de ser ner på oss och vakar över oss som skyddsänglar.
Saknaden och sorgen försvinner aldrig men vi är också dem vi är pga dem.
Ta hand om dig! <3
Jag förstår din saknad och sorg och jag känner med dig. Beklagar så oerhört din förlust! Förstår också den chock du måste upplevt när det går så fort och man inte är "beredd" på det. Även om man aldrig kan vara beredd på en sådan sak.
Väldigt fint skrivet av dig! Så ska jag välja att tänka i all sorg, att vi är dom vi är tack vare våra föräldrar. Tack för dina fina ord. Jag tänder ett ljus för våra föräldrar ikväll/M
Åh, Mattias. Jag är så ledsen. Jag kan så tydligt sätta mig in i din känsla. Snart 1,5 år sedan min pappa gick bort. Det är verkligen ett före och ett efter. Brottas med den tanken dagligen, att det aldrig mer blir sig likt och att man för resten av livet ska leva med bottenlös saknad.
Tack för att du skrev, väldigt fint!
Sorgen är bottenlös och oerhört stor och overklig. Sorgen kommer alltid att finnas där för våra föräldrar men jag tänker och hoppas att den kommer att bli lättare att hantera med tiden. Jag vet inte hur det är för dig men för mig är det så svårt att allt annat ska pågå precis som vanligt trots att ingenting någonsin mer kommer att bli som vanligt. Man vill liksom att människor ska kunna känna det man känner och förstå. Tack vare dina ord ikväll känner jag så nu! Jag hoppas att du hittar sätt så att din saknad över din pappa blir lättare med tiden.
Jag tänder ett ljus för dig och din pappa och önskar såå att våran sorg blir lättare att hantera framåt. /M