det känns fortfarande overkligt att han inte finns, jag intalar mig själv att han bara är på semester i Spanien (brukar prata med honom 2 ggr i veckan ) bara för att kolla att allt är bra med honom men varenda gång jag kommer på mig själv titta på telefonen och ska ringa så stirrar jag bara mig blint och juste , cancer tog honom ifrån mig/oss (syskon)
Min pappa ,han var den man ringde om man behövde stöd, eller tips om någon god maträtt , ringde också för att säga hur glad man var för att.. eller om man behövde hjälp ekonomisk .. han var den föräldern man känner sig trygg , vi hade samma musiksmak kunde lyssna på musik ooch åka med honom i bilen i flera timmar utan att säga så mycket.
Jag är 34år men känner mig som en vilsen barn och har ingen aning vad livet har att ge är så arg att cancer tog honom så aggressivt han hade tarmcancer
och det gick fort , jag trodde att den gick att botas eller som prostatcancern som kunde kontrolleras med hormoner i 7 år, nu står jag här och tänker vad fan hände , det var bara lite cancer "fucking jävla sjukdom!"
saknar honom så mycket
det gör så ont , begravningen är nästa vecka och det smärtar mig så hårt att alla omkring är hur normala som helst men jag mår så psykiskt och fysiskt dåligt
under dagen har man en mask och när man ska lägga sig vrider och vänder av ångest och sorg
Gud va jag lider av att läsa detta😭 Jag hatar att det här händer! Min mamma har också cancer. Bröst cancer. Jag vet inte vad man ska säga om något sånt här händer. Timmarna blir till dagar och dagarna blir till veckor sedan månader och tillslut har det gått år. Jag hoppas du fortsätter vara en stark vän, syster och barn. Lev och låt dig skratta och ha kul. Kramar från Mjau❤️❤️❤️❣️
Min pappa dog av cancer 2023-04-12
det känns fortfarande overkligt att han inte finns, jag intalar mig själv att han bara är på semester i Spanien (brukar prata med honom 2 ggr i veckan ) bara för att kolla att allt är bra med honom men varenda gång jag kommer på mig själv titta på telefonen och ska ringa så stirrar jag bara mig blint och juste , cancer tog honom ifrån mig/oss (syskon)
Min pappa ,han var den man ringde om man behövde stöd, eller tips om någon god maträtt , ringde också för att säga hur glad man var för att.. eller om man behövde hjälp ekonomisk .. han var den föräldern man känner sig trygg , vi hade samma musiksmak kunde lyssna på musik ooch åka med honom i bilen i flera timmar utan att säga så mycket.
Jag är 34år men känner mig som en vilsen barn och har ingen aning vad livet har att ge är så arg att cancer tog honom så aggressivt han hade tarmcancer
och det gick fort , jag trodde att den gick att botas eller som prostatcancern som kunde kontrolleras med hormoner i 7 år, nu står jag här och tänker vad fan hände , det var bara lite cancer "fucking jävla sjukdom!"
saknar honom så mycket
det gör så ont , begravningen är nästa vecka och det smärtar mig så hårt att alla omkring är hur normala som helst men jag mår så psykiskt och fysiskt dåligt
under dagen har man en mask och när man ska lägga sig vrider och vänder av ångest och sorg
vi ses snart igen pappa ❤️
Styrkekramar till dig❤️❤️❤️❤️❤️
Gud va jag lider av att läsa detta😭 Jag hatar att det här händer! Min mamma har också cancer. Bröst cancer. Jag vet inte vad man ska säga om något sånt här händer. Timmarna blir till dagar och dagarna blir till veckor sedan månader och tillslut har det gått år. Jag hoppas du fortsätter vara en stark vän, syster och barn. Lev och låt dig skratta och ha kul. Kramar från Mjau❤️❤️❤️❣️