Min pappa har cancer, i lymfkörtlarna. Han har kämpat i några år. För bara någon månad sen kunde han vara som vanligt, mådde dåligt dock pga cellgifter. Men ändå gå,stå,sitta,prata,äta, ja klara sig själv. Röntgenbilder visade bra resultat och att cancern avstannat. Vilket vi alla blev positva till. För ca 4 v sedan föll han och slog sin axel och fick väldigt ont, så han blev inlagd och undersökt. Det fanns dock inga benbrott eller andra skador. Men han hade väldigt ont. Sen den dagen har han inte varit uppe ur sängen igen. Han kan inte stå, går, inte ens sitta. Pratar knappt, rör sig inte ens bara ligger och sover. Han har fått komma hem, eftersom det var en önskan. Vi har nu gått och väntat på att han ska piggna till och bli bättre i axeln. Igår får jag ett samtal från sjukhuset och en läkare som berättar att de gjort en ny röntgen och att det inte ser bra ut, och att det inte finns mer att göra...men va? Hur har ni missat detta att cancern under tiden har växt aggressivt...att hans sängliggande inte alls beror på axeln, utan att han är så sjuk från cancern? Vi visste ju att han var sjuk men trodde det var på bättringsvägen och inte pang nu tar det slut... Då mitt i allt ska jag ta ett beslut om det kommer till att tumören trycker sönder störreblodkärl och det blir akut på grund av blödningar, ska vi då ge medicin att han blir så drogad att han inte vet vad som händer, och med det vi inte i sista skedet kommer kunna ha någon kontakt med honom? Klart man inte vill att han ska lida extra, men det känns viktigt att man kan prata med honom och att han vet att vi är där med honom... vad ska jag göra nu?
Min pappa har cancer, i lymfkörtlarna. Han har kämpat i några år. För bara någon månad sen kunde han vara som vanligt, mådde dåligt dock pga cellgifter. Men ändå gå,stå,sitta,prata,äta, ja klara sig själv. Röntgenbilder visade bra resultat och att cancern avstannat. Vilket vi alla blev positva till. För ca 4 v sedan föll han och slog sin axel och fick väldigt ont, så han blev inlagd och undersökt. Det fanns dock inga benbrott eller andra skador. Men han hade väldigt ont. Sen den dagen har han inte varit uppe ur sängen igen. Han kan inte stå, går, inte ens sitta. Pratar knappt, rör sig inte ens bara ligger och sover. Han har fått komma hem, eftersom det var en önskan. Vi har nu gått och väntat på att han ska piggna till och bli bättre i axeln. Igår får jag ett samtal från sjukhuset och en läkare som berättar att de gjort en ny röntgen och att det inte ser bra ut, och att det inte finns mer att göra...men va? Hur har ni missat detta att cancern under tiden har växt aggressivt...att hans sängliggande inte alls beror på axeln, utan att han är så sjuk från cancern? Vi visste ju att han var sjuk men trodde det var på bättringsvägen och inte pang nu tar det slut... Då mitt i allt ska jag ta ett beslut om det kommer till att tumören trycker sönder störreblodkärl och det blir akut på grund av blödningar, ska vi då ge medicin att han blir så drogad att han inte vet vad som händer, och med det vi inte i sista skedet kommer kunna ha någon kontakt med honom? Klart man inte vill att han ska lida extra, men det känns viktigt att man kan prata med honom och att han vet att vi är där med honom... vad ska jag göra nu?