Nu är det snart 4 månader sen min mamma somnade in på sin 61 årsdag. Jag är 30 och på tok för ung för att vara utan henne. Det är som att barnet inom mig kryper fram och gråtskriker efter mammas famn. Den enda famnen som kan trösta men mamma finns inte.. den här sorgen är oumbärlig. Hur ska jag orka?
Det har snart gått 4 månader för mig med. Jag förstår precis vad du menar, jag är 27 och känner mig som ett vilset barn. Längtar efter min mamma och vill bara få höra hennes röst, krama henne. Det enda "positiva" i allt detta är att jag inte är ett dugg rädd för döden längre för jag vet att jag kommer få träffa henne. Jag vet inte heller hur man ska orka. Senaste veckorna har jag bokstavligen bara legat i soffan. Det mesta jag orkar nu är att ta mig från sängen till soffan. Alla säger att man lär sig leva med det, men det känns inte så. Dagar då det är "bättre" är inte bättre egentligen. Det är bara att man är för trött och får slut på tårar. Jag är så arg på hela världen. Hur vågar världen och livet gå vidare när min mamma är borta? Förlåt, mitt svar var väl inte så stöttande. Men ditt inlägg fick mig att känna mig lite mindre ensam och, på det mest osjälviska sättet, det är skönt att veta att någon annan där ute går igenom samma sak.
Det har snart gått 4 månader för mig med. Jag förstår precis vad du menar, jag är 27 och känner mig som ett vilset barn. Längtar efter min mamma och vill bara få höra hennes röst, krama henne. Det enda "positiva" i allt detta är att jag inte är ett dugg rädd för döden längre för jag vet att jag kommer få träffa henne. Jag vet inte heller hur man ska orka. Senaste veckorna har jag bokstavligen bara legat i soffan. Det mesta jag orkar nu är att ta mig från sängen till soffan. Alla säger att man lär sig leva med det, men det känns inte så. Dagar då det är "bättre" är inte bättre egentligen. Det är bara att man är för trött och får slut på tårar. Jag är så arg på hela världen. Hur vågar världen och livet gå vidare när min mamma är borta? Förlåt, mitt svar var väl inte så stöttande. Men ditt inlägg fick mig att känna mig lite mindre ensam och, på det mest osjälviska sättet, det är skönt att veta att någon annan där ute går igenom samma sak.
Vi som går genom helvetet får stötta varandra. Jag vet inte hur det var för din del men jag var med och vårdade min mamma i hemmet till slutet och såg henne dö. Jag tycker att det är både för och nackdelar med det. Fördelen är att jag vet att jag gjorde allt jag kunde för henne men nackdelen är att jag fick se och genomgå mycket som skär i bröstet när sorgen gör sig påmind.. 💔 usch för cancer och för att vara så unga som vi är och behöva vara moderslösa. Hur har du det med din pappa och eventuella syskon? Får du stöttning och hjälp? ♥️
Vi som går genom helvetet får stötta varandra. Jag vet inte hur det var för din del men jag var med och vårdade min mamma i hemmet till slutet och såg henne dö. Jag tycker att det är både för och nackdelar med det. Fördelen är att jag vet att jag gjorde allt jag kunde för henne men nackdelen är att jag fick se och genomgå mycket som skär i bröstet när sorgen gör sig påmind.. 💔 usch för cancer och för att vara så unga som vi är och behöva vara moderslösa. Hur har du det med din pappa och eventuella syskon? Får du stöttning och hjälp? ♥️
Min mamma ville också vara hemma men blev för dålig, så hon åkte in på ett boende. Men jag fick en säng i samma rum så jag kunde bo med henne. Jag förstår precis vad du menar, att det finns både för och nackdelar. Jag såg också min mamma dö. Minns inte vad jag sa, men tror jag sa att hon inte behövde vara rädd eller orolig, att allt kommer bli bra och att jag älskar henne. Hon kunde inte prata och sov mest sista dagarna men hon öppnade ögonen och kollade på mig i sina sista stunder, så jag vill tro att hon hörde mig. Kommer aldrig glömma den stunden, det var hemskt. Men jag är ändå glad att jag fick vara med henne där.
Vissa nätter kan jag inte somna för jag tänker bara på hennes sista stund. Är det så för dig med?
Jag sänder massor med kärlek och styrka till dig. Jag tror på att vi alla är energier, och energier dör aldrig. Hon kommer alltid att finnas vid din sida. Glöm aldrig det. Du är aldrig ensam.
Min mamma ville också vara hemma men blev för dålig, så hon åkte in på ett boende. Men jag fick en säng i samma rum så jag kunde bo med henne. Jag förstår precis vad du menar, att det finns både för och nackdelar. Jag såg också min mamma dö. Minns inte vad jag sa, men tror jag sa att hon inte behövde vara rädd eller orolig, att allt kommer bli bra och att jag älskar henne. Hon kunde inte prata och sov mest sista dagarna men hon öppnade ögonen och kollade på mig i sina sista stunder, så jag vill tro att hon hörde mig. Kommer aldrig glömma den stunden, det var hemskt. Men jag är ändå glad att jag fick vara med henne där.
Vissa nätter kan jag inte somna för jag tänker bara på hennes sista stund. Är det så för dig med?
Jag har ingen pappa, men har en syster. Du då?
Vad bra att du fick vara med henne. När min mamma låg inne på sjukhus innan hon fick komma hem med palliativ vård så bodde jag också där med henne. Är så tacksam för det.
Nä jag kan inte sova ibland för jag tänker snarare på allt jag inte gjorde. Jag klandrar mig själv för att jag inte prioriterade henne varje gång hon ville att jag skulle vara hemma en fredagkväll när jag var tonåring tex. Sånt som min rationella del förstår är fullkomligt fel eftersom att min mamma aldrig skulle vilja att jag missade något roligt. Då börjar jag alltid tänka på hur jävla perfekt hon var. På alla sätt och vis och då brister hjärtat igen för livet är så orättvist. Varför fick inte hon leva men det finns hur många idioter som helst på jorden som kanske inte är lika godhjärtade och genuina som min mamma var? Sånt gör mig irriterad för det finns ingen logik.
jag har en pappa och en syster. Min pappa har förlorat så många i sin närhet och jag blir så ledsen för hans skull också 💔 på 10 år har han förlorat båda sina föräldrar, två av sina tre närmsta och äldsta kompisar och sin fru. Jag försöker stötta honom så mycket jag kan.♥️
Vad bra att du fick vara med henne. När min mamma låg inne på sjukhus innan hon fick komma hem med palliativ vård så bodde jag också där med henne. Är så tacksam för det.
Nä jag kan inte sova ibland för jag tänker snarare på allt jag inte gjorde. Jag klandrar mig själv för att jag inte prioriterade henne varje gång hon ville att jag skulle vara hemma en fredagkväll när jag var tonåring tex. Sånt som min rationella del förstår är fullkomligt fel eftersom att min mamma aldrig skulle vilja att jag missade något roligt. Då börjar jag alltid tänka på hur jävla perfekt hon var. På alla sätt och vis och då brister hjärtat igen för livet är så orättvist. Varför fick inte hon leva men det finns hur många idioter som helst på jorden som kanske inte är lika godhjärtade och genuina som min mamma var? Sånt gör mig irriterad för det finns ingen logik.
jag har en pappa och en syster. Min pappa har förlorat så många i sin närhet och jag blir så ledsen för hans skull också 💔 på 10 år har han förlorat båda sina föräldrar, två av sina tre närmsta och äldsta kompisar och sin fru. Jag försöker stötta honom så mycket jag kan.♥️
Som jag förstår dig! Känner igen mig i varenda ord du skriver. Kollade igenom mammas mobil och hittade ett sms där hon bad min syster komma för hon ville shoppa med mig men trodde inte att jag skulle vilja, så min syster kanske kunde övertala mig. Så mycket jag grät när jag läste det, att hon kände att jag inte skulle vilja umgås med henne.. och varje gång jag var för trött för att göra något.. skuldkänslorna äter upp en. Jag fick höra att skuldkänslor är enklare att känna/hantera än sorg/acceptans. Vilket är rimligt - hellre skuldkänslor än den här känslan av aldrigheten, att aldrig få se henne igen. Men det gör inte saken enklare. Jag håller fullständigt med dig. Min mamma var den mest positiva och omtänksamma personen, ställde alltid upp och ville hjälpa alla, så omtänksam och såg alltid det bästa i alla. Varför just hon??
Fy va hemskt det måste vara för din pappa!! Jag kan inte ens tänka mig. Förlora så många nära på så kort tid och sedan sin livspartner.... bra att han har dig och din syster❤️
Får du någon hjälp, prata med någon, psykolog eller något?
Som jag förstår dig! Känner igen mig i varenda ord du skriver. Kollade igenom mammas mobil och hittade ett sms där hon bad min syster komma för hon ville shoppa med mig men trodde inte att jag skulle vilja, så min syster kanske kunde övertala mig. Så mycket jag grät när jag läste det, att hon kände att jag inte skulle vilja umgås med henne.. och varje gång jag var för trött för att göra något.. skuldkänslorna äter upp en. Jag fick höra att skuldkänslor är enklare att känna/hantera än sorg/acceptans. Vilket är rimligt - hellre skuldkänslor än den här känslan av aldrigheten, att aldrig få se henne igen. Men det gör inte saken enklare. Jag håller fullständigt med dig. Min mamma var den mest positiva och omtänksamma personen, ställde alltid upp och ville hjälpa alla, så omtänksam och såg alltid det bästa i alla. Varför just hon??
Fy va hemskt det måste vara för din pappa!! Jag kan inte ens tänka mig. Förlora så många nära på så kort tid och sedan sin livspartner.... bra att han har dig och din syster❤️
Får du någon hjälp, prata med någon, psykolog eller något?
Man förstår inte förens man själv har varit i den situationen vi är i. ♥️
ja, jag har en psykologkontakt samt även provat "krissamtal" via min försäkring. Hade kontakt med psykolog även innan. Hur går det för dig, har du någon att prata med?
Som jag förstår dig! Känner igen mig i varenda ord du skriver. Kollade igenom mammas mobil och hittade ett sms där hon bad min syster komma för hon ville shoppa med mig men trodde inte att jag skulle vilja, så min syster kanske kunde övertala mig. Så mycket jag grät när jag läste det, att hon kände att jag inte skulle vilja umgås med henne.. och varje gång jag var för trött för att göra något.. skuldkänslorna äter upp en. Jag fick höra att skuldkänslor är enklare att känna/hantera än sorg/acceptans. Vilket är rimligt - hellre skuldkänslor än den här känslan av aldrigheten, att aldrig få se henne igen. Men det gör inte saken enklare. Jag håller fullständigt med dig. Min mamma var den mest positiva och omtänksamma personen, ställde alltid upp och ville hjälpa alla, så omtänksam och såg alltid det bästa i alla. Varför just hon??
Fy va hemskt det måste vara för din pappa!! Jag kan inte ens tänka mig. Förlora så många nära på så kort tid och sedan sin livspartner.... bra att han har dig och din syster❤️
Får du någon hjälp, prata med någon, psykolog eller något?
Man förstår inte förens man själv har varit i den situationen vi är i. ♥️
ja, jag har en psykologkontakt samt även provat "krissamtal" via min försäkring. Hade kontakt med psykolog även innan. Hur går det för dig, har du någon att prata med?
Man förstår inte förens man själv har varit i den situationen vi är i. ♥️
ja, jag har en psykologkontakt samt även provat "krissamtal" via min försäkring. Hade kontakt med psykolog även innan. Hur går det för dig, har du någon att prata med?
Jag fick ett par psykolog besök via jobbet, men det verkar inte så att de kommer ge mig mer, och det är ändå ganska dyrt att gå till psykolog... försökte via vc men de hjälper inte. Så får väl se, har ett sista besök om nån vecka, hoppas jag får mer 🙏
Jag fick ett par psykolog besök via jobbet, men det verkar inte så att de kommer ge mig mer, och det är ändå ganska dyrt att gå till psykolog... försökte via vc men de hjälper inte. Så får väl se, har ett sista besök om nån vecka, hoppas jag får mer 🙏
Det är sinnes att inte vårdcentralen hjälper... har du testat mindler? Du måste få adekvat hjälp och stöttning 🫶🏼
Ja vc var helt värdelösa... jag har inte testat det men har hört att den ska vara bra, har du testat det?
Nej jag hr inte det. Jag har en bra vårdcentral och psykolog via den så har inte behövt det.
tror att vårdcentralen ska kunna ge dig minst 10 samtal, därefter ska du antingen vara "klar" eller skickas vidare typ. Men det kanske är olika i olika län...
Skulle hemskt gärna vilja prata mer med er. Min mamma dog för 3 dagar sedan (jag är 25) och jag såg henne dö. Mina vänner förstår inte hur illa det är.
Skulle hemskt gärna vilja prata mer med er. Min mamma dog för 3 dagar sedan (jag är 25) och jag såg henne dö. Mina vänner förstår inte hur illa det är.
Kramar till er ❤️
Jag såg min mamma dö också. Jag förstår nog mer än många andra. Stor jävla kram
Hej Wi. Först och främst, jag beklagar. 💔 För det andra, nu när det gått några månader, hur tycker du att det har utvecklats?
Jag ser bilder av henne död i mitt huvud, detta utöver saknaden av henne. Känner mig som ett litet barn. Så mycket jag vill säga till henne. Att vara icke-troende gör inget bättre. Vill inte leva om det inte vore för min familjs skull.
Är det fortfarande lika nattsvart för dig eller finns det stunder då det känns lättare att andas?
Hej Wi. Först och främst, jag beklagar. 💔 För det andra, nu när det gått några månader, hur tycker du att det har utvecklats?
Jag ser bilder av henne död i mitt huvud, detta utöver saknaden av henne. Känner mig som ett litet barn. Så mycket jag vill säga till henne. Att vara icke-troende gör inget bättre. Vill inte leva om det inte vore för min familjs skull.
Är det fortfarande lika nattsvart för dig eller finns det stunder då det känns lättare att andas?
Kram och styrka till dig ❤️
beklagar så in i helvete för din skull också ♥️
Jag ljuger för dig om jag säger att livet är "som vanligt", för det är det inte och det kommer aldrig bli helt som förr. Men det är lite lättare att andas stundvis. Det låter helt omöjligt men det blir ljusare och lättare!
Jag har känt mig som ett litet barn väldigt mycket också. Det är så väl beskrivet för det är exakt så!! Ens lilla inre barn blir så sårbart. Jag är inte heller religös och undrar mycket om vad som händer sen. Jag hade hittat ett lugn i att veta att vi syns en annan gång men har börjat acceptera att det är inget jag kommer få veta. Men det är ljusare emellanåt. Det kommer bli lättare för dig men nu har det bara gått några dagar, låt dig få ha det nattsvart och bli buren av dina nära och kära. Det är viktigt att få vara i sorgen också.
nu kommer jag göra något som man kanske inte bör/får men jag kommer ge dig ett alternativ att kunna kontakta mig utanför detta. Jag vill inte berätta vem jag är för allt och alla men jag har ett andra instagramkonto som jag nyligen startat för mina vänner som inte är aktivt än. Där heter jag "toablogg1". Om du vill prata med mig och ha ett ansikte på vem jag är så sök upp mig där och skriv så ska jag ge dig mitt riktiga namn. Vill du fortsätta ha anonym kontakt här så går det minst lika bra för mig! ♥️
Nu är det snart 4 månader sen min mamma somnade in på sin 61 årsdag. Jag är 30 och på tok för ung för att vara utan henne. Det är som att barnet inom mig kryper fram och gråtskriker efter mammas famn. Den enda famnen som kan trösta men mamma finns inte.. den här sorgen är oumbärlig. Hur ska jag orka?
Det har snart gått 4 månader för mig med. Jag förstår precis vad du menar, jag är 27 och känner mig som ett vilset barn. Längtar efter min mamma och vill bara få höra hennes röst, krama henne. Det enda "positiva" i allt detta är att jag inte är ett dugg rädd för döden längre för jag vet att jag kommer få träffa henne.
Jag vet inte heller hur man ska orka. Senaste veckorna har jag bokstavligen bara legat i soffan. Det mesta jag orkar nu är att ta mig från sängen till soffan.
Alla säger att man lär sig leva med det, men det känns inte så. Dagar då det är "bättre" är inte bättre egentligen. Det är bara att man är för trött och får slut på tårar.
Jag är så arg på hela världen. Hur vågar världen och livet gå vidare när min mamma är borta?
Förlåt, mitt svar var väl inte så stöttande. Men ditt inlägg fick mig att känna mig lite mindre ensam och, på det mest osjälviska sättet, det är skönt att veta att någon annan där ute går igenom samma sak.
Styrkekramar till er båda❤️ Jag hatar cancer som splittrar familjer!
Det har snart gått 4 månader för mig med. Jag förstår precis vad du menar, jag är 27 och känner mig som ett vilset barn. Längtar efter min mamma och vill bara få höra hennes röst, krama henne. Det enda "positiva" i allt detta är att jag inte är ett dugg rädd för döden längre för jag vet att jag kommer få träffa henne.
Jag vet inte heller hur man ska orka. Senaste veckorna har jag bokstavligen bara legat i soffan. Det mesta jag orkar nu är att ta mig från sängen till soffan.
Alla säger att man lär sig leva med det, men det känns inte så. Dagar då det är "bättre" är inte bättre egentligen. Det är bara att man är för trött och får slut på tårar.
Jag är så arg på hela världen. Hur vågar världen och livet gå vidare när min mamma är borta?
Förlåt, mitt svar var väl inte så stöttande. Men ditt inlägg fick mig att känna mig lite mindre ensam och, på det mest osjälviska sättet, det är skönt att veta att någon annan där ute går igenom samma sak.
Vi som går genom helvetet får stötta varandra. Jag vet inte hur det var för din del men jag var med och vårdade min mamma i hemmet till slutet och såg henne dö. Jag tycker att det är både för och nackdelar med det. Fördelen är att jag vet att jag gjorde allt jag kunde för henne men nackdelen är att jag fick se och genomgå mycket som skär i bröstet när sorgen gör sig påmind.. 💔 usch för cancer och för att vara så unga som vi är och behöva vara moderslösa. Hur har du det med din pappa och eventuella syskon? Får du stöttning och hjälp? ♥️
Vi som går genom helvetet får stötta varandra. Jag vet inte hur det var för din del men jag var med och vårdade min mamma i hemmet till slutet och såg henne dö. Jag tycker att det är både för och nackdelar med det. Fördelen är att jag vet att jag gjorde allt jag kunde för henne men nackdelen är att jag fick se och genomgå mycket som skär i bröstet när sorgen gör sig påmind.. 💔 usch för cancer och för att vara så unga som vi är och behöva vara moderslösa. Hur har du det med din pappa och eventuella syskon? Får du stöttning och hjälp? ♥️
Min mamma ville också vara hemma men blev för dålig, så hon åkte in på ett boende. Men jag fick en säng i samma rum så jag kunde bo med henne. Jag förstår precis vad du menar, att det finns både för och nackdelar. Jag såg också min mamma dö. Minns inte vad jag sa, men tror jag sa att hon inte behövde vara rädd eller orolig, att allt kommer bli bra och att jag älskar henne. Hon kunde inte prata och sov mest sista dagarna men hon öppnade ögonen och kollade på mig i sina sista stunder, så jag vill tro att hon hörde mig. Kommer aldrig glömma den stunden, det var hemskt. Men jag är ändå glad att jag fick vara med henne där.
Vissa nätter kan jag inte somna för jag tänker bara på hennes sista stund. Är det så för dig med?
Jag har ingen pappa, men har en syster. Du då?
Jag sänder massor med kärlek och styrka till dig. Jag tror på att vi alla är energier, och energier dör aldrig. Hon kommer alltid att finnas vid din sida. Glöm aldrig det. Du är aldrig ensam.
Min mamma ville också vara hemma men blev för dålig, så hon åkte in på ett boende. Men jag fick en säng i samma rum så jag kunde bo med henne. Jag förstår precis vad du menar, att det finns både för och nackdelar. Jag såg också min mamma dö. Minns inte vad jag sa, men tror jag sa att hon inte behövde vara rädd eller orolig, att allt kommer bli bra och att jag älskar henne. Hon kunde inte prata och sov mest sista dagarna men hon öppnade ögonen och kollade på mig i sina sista stunder, så jag vill tro att hon hörde mig. Kommer aldrig glömma den stunden, det var hemskt. Men jag är ändå glad att jag fick vara med henne där.
Vissa nätter kan jag inte somna för jag tänker bara på hennes sista stund. Är det så för dig med?
Jag har ingen pappa, men har en syster. Du då?
Vad bra att du fick vara med henne. När min mamma låg inne på sjukhus innan hon fick komma hem med palliativ vård så bodde jag också där med henne. Är så tacksam för det.
Nä jag kan inte sova ibland för jag tänker snarare på allt jag inte gjorde. Jag klandrar mig själv för att jag inte prioriterade henne varje gång hon ville att jag skulle vara hemma en fredagkväll när jag var tonåring tex. Sånt som min rationella del förstår är fullkomligt fel eftersom att min mamma aldrig skulle vilja att jag missade något roligt. Då börjar jag alltid tänka på hur jävla perfekt hon var. På alla sätt och vis och då brister hjärtat igen för livet är så orättvist. Varför fick inte hon leva men det finns hur många idioter som helst på jorden som kanske inte är lika godhjärtade och genuina som min mamma var? Sånt gör mig irriterad för det finns ingen logik.
jag har en pappa och en syster. Min pappa har förlorat så många i sin närhet och jag blir så ledsen för hans skull också 💔 på 10 år har han förlorat båda sina föräldrar, två av sina tre närmsta och äldsta kompisar och sin fru. Jag försöker stötta honom så mycket jag kan.♥️
Vad bra att du fick vara med henne. När min mamma låg inne på sjukhus innan hon fick komma hem med palliativ vård så bodde jag också där med henne. Är så tacksam för det.
Nä jag kan inte sova ibland för jag tänker snarare på allt jag inte gjorde. Jag klandrar mig själv för att jag inte prioriterade henne varje gång hon ville att jag skulle vara hemma en fredagkväll när jag var tonåring tex. Sånt som min rationella del förstår är fullkomligt fel eftersom att min mamma aldrig skulle vilja att jag missade något roligt. Då börjar jag alltid tänka på hur jävla perfekt hon var. På alla sätt och vis och då brister hjärtat igen för livet är så orättvist. Varför fick inte hon leva men det finns hur många idioter som helst på jorden som kanske inte är lika godhjärtade och genuina som min mamma var? Sånt gör mig irriterad för det finns ingen logik.
jag har en pappa och en syster. Min pappa har förlorat så många i sin närhet och jag blir så ledsen för hans skull också 💔 på 10 år har han förlorat båda sina föräldrar, två av sina tre närmsta och äldsta kompisar och sin fru. Jag försöker stötta honom så mycket jag kan.♥️
Som jag förstår dig! Känner igen mig i varenda ord du skriver. Kollade igenom mammas mobil och hittade ett sms där hon bad min syster komma för hon ville shoppa med mig men trodde inte att jag skulle vilja, så min syster kanske kunde övertala mig. Så mycket jag grät när jag läste det, att hon kände att jag inte skulle vilja umgås med henne.. och varje gång jag var för trött för att göra något.. skuldkänslorna äter upp en. Jag fick höra att skuldkänslor är enklare att känna/hantera än sorg/acceptans. Vilket är rimligt - hellre skuldkänslor än den här känslan av aldrigheten, att aldrig få se henne igen. Men det gör inte saken enklare.
Jag håller fullständigt med dig. Min mamma var den mest positiva och omtänksamma personen, ställde alltid upp och ville hjälpa alla, så omtänksam och såg alltid det bästa i alla. Varför just hon??
Fy va hemskt det måste vara för din pappa!! Jag kan inte ens tänka mig. Förlora så många nära på så kort tid och sedan sin livspartner.... bra att han har dig och din syster❤️
Får du någon hjälp, prata med någon, psykolog eller något?
Som jag förstår dig! Känner igen mig i varenda ord du skriver. Kollade igenom mammas mobil och hittade ett sms där hon bad min syster komma för hon ville shoppa med mig men trodde inte att jag skulle vilja, så min syster kanske kunde övertala mig. Så mycket jag grät när jag läste det, att hon kände att jag inte skulle vilja umgås med henne.. och varje gång jag var för trött för att göra något.. skuldkänslorna äter upp en. Jag fick höra att skuldkänslor är enklare att känna/hantera än sorg/acceptans. Vilket är rimligt - hellre skuldkänslor än den här känslan av aldrigheten, att aldrig få se henne igen. Men det gör inte saken enklare.
Jag håller fullständigt med dig. Min mamma var den mest positiva och omtänksamma personen, ställde alltid upp och ville hjälpa alla, så omtänksam och såg alltid det bästa i alla. Varför just hon??
Fy va hemskt det måste vara för din pappa!! Jag kan inte ens tänka mig. Förlora så många nära på så kort tid och sedan sin livspartner.... bra att han har dig och din syster❤️
Får du någon hjälp, prata med någon, psykolog eller något?
Man förstår inte förens man själv har varit i den situationen vi är i. ♥️
ja, jag har en psykologkontakt samt även provat "krissamtal" via min försäkring. Hade kontakt med psykolog även innan. Hur går det för dig, har du någon att prata med?
Som jag förstår dig! Känner igen mig i varenda ord du skriver. Kollade igenom mammas mobil och hittade ett sms där hon bad min syster komma för hon ville shoppa med mig men trodde inte att jag skulle vilja, så min syster kanske kunde övertala mig. Så mycket jag grät när jag läste det, att hon kände att jag inte skulle vilja umgås med henne.. och varje gång jag var för trött för att göra något.. skuldkänslorna äter upp en. Jag fick höra att skuldkänslor är enklare att känna/hantera än sorg/acceptans. Vilket är rimligt - hellre skuldkänslor än den här känslan av aldrigheten, att aldrig få se henne igen. Men det gör inte saken enklare.
Jag håller fullständigt med dig. Min mamma var den mest positiva och omtänksamma personen, ställde alltid upp och ville hjälpa alla, så omtänksam och såg alltid det bästa i alla. Varför just hon??
Fy va hemskt det måste vara för din pappa!! Jag kan inte ens tänka mig. Förlora så många nära på så kort tid och sedan sin livspartner.... bra att han har dig och din syster❤️
Får du någon hjälp, prata med någon, psykolog eller något?
Man förstår inte förens man själv har varit i den situationen vi är i. ♥️
ja, jag har en psykologkontakt samt även provat "krissamtal" via min försäkring. Hade kontakt med psykolog även innan. Hur går det för dig, har du någon att prata med?
Man förstår inte förens man själv har varit i den situationen vi är i. ♥️
ja, jag har en psykologkontakt samt även provat "krissamtal" via min försäkring. Hade kontakt med psykolog även innan. Hur går det för dig, har du någon att prata med?
Jag fick ett par psykolog besök via jobbet, men det verkar inte så att de kommer ge mig mer, och det är ändå ganska dyrt att gå till psykolog... försökte via vc men de hjälper inte. Så får väl se, har ett sista besök om nån vecka, hoppas jag får mer 🙏
Jag fick ett par psykolog besök via jobbet, men det verkar inte så att de kommer ge mig mer, och det är ändå ganska dyrt att gå till psykolog... försökte via vc men de hjälper inte. Så får väl se, har ett sista besök om nån vecka, hoppas jag får mer 🙏
Det är sinnes att inte vårdcentralen hjälper... har du testat mindler? Du måste få adekvat hjälp och stöttning 🫶🏼
Det är sinnes att inte vårdcentralen hjälper... har du testat mindler? Du måste få adekvat hjälp och stöttning 🫶🏼
Ja vc var helt värdelösa... jag har inte testat det men har hört att den ska vara bra, har du testat det?
Ja vc var helt värdelösa... jag har inte testat det men har hört att den ska vara bra, har du testat det?
Nej jag hr inte det. Jag har en bra vårdcentral och psykolog via den så har inte behövt det.
tror att vårdcentralen ska kunna ge dig minst 10 samtal, därefter ska du antingen vara "klar" eller skickas vidare typ. Men det kanske är olika i olika län...
Skulle hemskt gärna vilja prata mer med er. Min mamma dog för 3 dagar sedan (jag är 25) och jag såg henne dö. Mina vänner förstår inte hur illa det är.
Kramar till er ❤️
Skulle hemskt gärna vilja prata mer med er. Min mamma dog för 3 dagar sedan (jag är 25) och jag såg henne dö. Mina vänner förstår inte hur illa det är.
Kramar till er ❤️
Jag såg min mamma dö också. Jag förstår nog mer än många andra. Stor jävla kram
Hur kan jag hjälpa dig? ♥️
Hej Wi. Först och främst, jag beklagar. 💔 För det andra, nu när det gått några månader, hur tycker du att det har utvecklats?
Jag ser bilder av henne död i mitt huvud, detta utöver saknaden av henne. Känner mig som ett litet barn. Så mycket jag vill säga till henne. Att vara icke-troende gör inget bättre. Vill inte leva om det inte vore för min familjs skull.
Är det fortfarande lika nattsvart för dig eller finns det stunder då det känns lättare att andas?
Kram och styrka till dig ❤️
Hej Wi. Först och främst, jag beklagar. 💔 För det andra, nu när det gått några månader, hur tycker du att det har utvecklats?
Jag ser bilder av henne död i mitt huvud, detta utöver saknaden av henne. Känner mig som ett litet barn. Så mycket jag vill säga till henne. Att vara icke-troende gör inget bättre. Vill inte leva om det inte vore för min familjs skull.
Är det fortfarande lika nattsvart för dig eller finns det stunder då det känns lättare att andas?
Kram och styrka till dig ❤️
beklagar så in i helvete för din skull också ♥️
Jag ljuger för dig om jag säger att livet är "som vanligt", för det är det inte och det kommer aldrig bli helt som förr. Men det är lite lättare att andas stundvis. Det låter helt omöjligt men det blir ljusare och lättare!
Jag har känt mig som ett litet barn väldigt mycket också. Det är så väl beskrivet för det är exakt så!! Ens lilla inre barn blir så sårbart. Jag är inte heller religös och undrar mycket om vad som händer sen. Jag hade hittat ett lugn i att veta att vi syns en annan gång men har börjat acceptera att det är inget jag kommer få veta. Men det är ljusare emellanåt. Det kommer bli lättare för dig men nu har det bara gått några dagar, låt dig få ha det nattsvart och bli buren av dina nära och kära. Det är viktigt att få vara i sorgen också.
nu kommer jag göra något som man kanske inte bör/får men jag kommer ge dig ett alternativ att kunna kontakta mig utanför detta. Jag vill inte berätta vem jag är för allt och alla men jag har ett andra instagramkonto som jag nyligen startat för mina vänner som inte är aktivt än. Där heter jag "toablogg1". Om du vill prata med mig och ha ett ansikte på vem jag är så sök upp mig där och skriv så ska jag ge dig mitt riktiga namn. Vill du fortsätta ha anonym kontakt här så går det minst lika bra för mig!
♥️