Min mamma har kämpat mot cancer i över ett år nu och nyligen fick vi veta att det spridit sig till lungorna. Denna vinter känns mer förbered eftersom vi redan gått igenom detta förra vinter.
Men denna vinter är lite annorlunda. Jag bor själv med min mamma just nu eftersom min pappa måste jobba borta på veckorna vilket är väldigt jobbigt.
Jag känner en enorm press och ansvar att ta hand om mamma att det leder till att jag blir begränsad till att inte va med kompisar lika mycket, inte ta på mig arbetspass på kvällar.
Men jag mår bara sämre av att vara hemma hela tiden. Min mamma behöver någon men just nu är vi bara arg på varandra, och hon blir besviken och sur varje gång jag ska va med en kompis, vilket gör att jag får enorm ångest då jag ska vara med mina vänner. Men min bearbetning och mitt sätt att må bättre är att få vara med mina vänner och sysselsätta mig.
Förra året var det enklare då pappa var hemma men nu är det väldigt svårt. Jag vill finnas för min mamma men jag vill även finnas för mig själv så jag kommer klara skolan fram till studenten och finna energi till det.
Jag känner så mycket igen mig i det du skriver. Min mamma är också sjuk och jag får så dåligt samvete om jag inte är med henne. För jag vet att hon behöver mig. Och jag behöver ju vara med henne också men inte hela tiden. Vi har pratat om det och vi kom fram till att kanske både hon och jag mår bättre om vi är med andra ibland. Att hon får hjälp av någon kompis så kan jag vara och träffa mina kompisar ibland. Tror att det är bättre för alla. Det har iallafall blivit bätre för oss. Hoppas att det kan hjälpa er med!
Hej
Min mamma har kämpat mot cancer i över ett år nu och nyligen fick vi veta att det spridit sig till lungorna. Denna vinter känns mer förbered eftersom vi redan gått igenom detta förra vinter.
Men denna vinter är lite annorlunda. Jag bor själv med min mamma just nu eftersom min pappa måste jobba borta på veckorna vilket är väldigt jobbigt.
Jag känner en enorm press och ansvar att ta hand om mamma att det leder till att jag blir begränsad till att inte va med kompisar lika mycket, inte ta på mig arbetspass på kvällar.
Men jag mår bara sämre av att vara hemma hela tiden. Min mamma behöver någon men just nu är vi bara arg på varandra, och hon blir besviken och sur varje gång jag ska va med en kompis, vilket gör att jag får enorm ångest då jag ska vara med mina vänner. Men min bearbetning och mitt sätt att må bättre är att få vara med mina vänner och sysselsätta mig.
Förra året var det enklare då pappa var hemma men nu är det väldigt svårt. Jag vill finnas för min mamma men jag vill även finnas för mig själv så jag kommer klara skolan fram till studenten och finna energi till det.
Hej DHM!
Jag känner så mycket igen mig i det du skriver. Min mamma är också sjuk och jag får så dåligt samvete om jag inte är med henne. För jag vet att hon behöver mig. Och jag behöver ju vara med henne också men inte hela tiden. Vi har pratat om det och vi kom fram till att kanske både hon och jag mår bättre om vi är med andra ibland. Att hon får hjälp av någon kompis så kan jag vara och träffa mina kompisar ibland. Tror att det är bättre för alla. Det har iallafall blivit bätre för oss. Hoppas att det kan hjälpa er med!