min mamma har fått hjärntumör, en hjärntumör som inte går att bota, och det är såhär att min mamma håller ihop hela familjen till ett pussel, men när mamma kommer att dö så kommer hela pusslet gå isär.
har två äldre syskon på 36 och 35, jag fyller själv 28.
men mina syskon hanterar inte detta på det sättet jag hanterar detta och detta är såklart helt naturligt och ok.
dem har enbart hopp, dem har hopp kring att hon kommer att leva 40 år till, dem har hoppet att läkaren kan ha misstagit sig.
detta har inte jag, jo det är klart att jag har ett hopp på ett längre liv med henne, men jag inser också verkligheten kring detta, vilket gör att jag har varit i ett staduim där jag gråter för att jag VET att jag kommer att förlora min mamma.
jag gråter för att min bästa vän kommer att försvinna, den jag ringer varje jävla dag.
och detta gör att mina syskon inte vill ha med mig att göra, dem båda har familj och barn, jag lever med en sambo, så dem kanske har mer att tänka på?
men jag vet ill 100% att dem aldrig kommer att höra av sig till mig, dem hatar mig för hur jag känner just nu.
jag vill gärna ha tips på hur jag kan överleva min mamma, hur jag kan bli självständig?
Jag är ledsen att höra att din mamma fått hjärntumör. Cancer är en för jävlig sjukdom. Det låter som att du och dina syskon har väldigt olika strategier för att hantera hela situationen, och ingen kanske är mer "rätt" än den andra, ni bara är väldigt olika. Jag vet inte hur din och dina syskons kontakt såg ut innan sjukdomsbeskedet, har det alltid varit så?
Du skriver att dom hatar dig för hur du känner just nu. Har dom sagt det öppet eller är det din rädsla och farhåga att dom känner så? Har ni satt er ner nån gång för att snacka om det här? Dina syskon kanske inte är redo att acceptera det faktum att er mamma inte kommer leva 40 år till.
Du har en sambo, jag hoppas att hen är till stöd för dig i denna jobbiga situation och att ni kan prata!
min mamma har fått hjärntumör, en hjärntumör som inte går att bota, och det är såhär att min mamma håller ihop hela familjen till ett pussel, men när mamma kommer att dö så kommer hela pusslet gå isär.
har två äldre syskon på 36 och 35, jag fyller själv 28.
men mina syskon hanterar inte detta på det sättet jag hanterar detta och detta är såklart helt naturligt och ok.
dem har enbart hopp, dem har hopp kring att hon kommer att leva 40 år till, dem har hoppet att läkaren kan ha misstagit sig.
detta har inte jag, jo det är klart att jag har ett hopp på ett längre liv med henne, men jag inser också verkligheten kring detta, vilket gör att jag har varit i ett staduim där jag gråter för att jag VET att jag kommer att förlora min mamma.
jag gråter för att min bästa vän kommer att försvinna, den jag ringer varje jävla dag.
och detta gör att mina syskon inte vill ha med mig att göra, dem båda har familj och barn, jag lever med en sambo, så dem kanske har mer att tänka på?
men jag vet ill 100% att dem aldrig kommer att höra av sig till mig, dem hatar mig för hur jag känner just nu.
jag vill gärna ha tips på hur jag kan överleva min mamma, hur jag kan bli självständig?
Jag är ledsen att höra att din mamma fått hjärntumör. Cancer är en för jävlig sjukdom. Det låter som att du och dina syskon har väldigt olika strategier för att hantera hela situationen, och ingen kanske är mer "rätt" än den andra, ni bara är väldigt olika. Jag vet inte hur din och dina syskons kontakt såg ut innan sjukdomsbeskedet, har det alltid varit så?
Du skriver att dom hatar dig för hur du känner just nu. Har dom sagt det öppet eller är det din rädsla och farhåga att dom känner så? Har ni satt er ner nån gång för att snacka om det här? Dina syskon kanske inte är redo att acceptera det faktum att er mamma inte kommer leva 40 år till.
Du har en sambo, jag hoppas att hen är till stöd för dig i denna jobbiga situation och att ni kan prata!
Var snäll mot dig själv!
Styrkekram❤️❤️❤️
❤️Sturkekram❤️