Vet inte vart jag ska vända mig. Fick veta i söndags att min kille fått canser . Vet inte hur jag ska betee mig mot han. Jag vill bara skrika o gråta . Svarar på sms o inte svarar. Vill inte vara för på o inte ifrån. Känns så tomt. Vill inte berätta allt hur jag känner till han. Är ju jag som ska vara hans stöd😓 känner mig otillräcklig
Hej fina vännen. Du behöver också stöd! För att kunna stötta din pojkvän ordentligt krävs det såklart att någon stöttar dig och tillåter dig att ventilera. Kanske du kan gå och prata med en kurator på Ungdomsmottagningen? Kram och jag hoppas det blir bättre för dig och killen!
Du får skrika och gråta, gå ut i skogen och gör det om du behöver. Första tiden är tuff innan man hunnit smälta det. Om ett tag kanske du kan prata med honom om att det är svårt för dig att veta hur du ska bete dig, så vet han att du är osäker. Fortsätt umgås som vanligt i den mån det går, men ha lite lägre krav. Se på film, baka en kaka eller gå på museum. Håller med Angela att du behöver lufta tankar med andra. Jag gick hos kurator och har pratat mycket med mina föräldrar. Tänk inte att det blir en börda för dem, för det är lättare ju längre ifrån man står.
Vet inte vart jag ska vända mig. Fick veta i söndags att min kille fått canser . Vet inte hur jag ska betee mig mot han. Jag vill bara skrika o gråta . Svarar på sms o inte svarar. Vill inte vara för på o inte ifrån. Känns så tomt. Vill inte berätta allt hur jag känner till han. Är ju jag som ska vara hans stöd😓 känner mig otillräcklig
Hej fina vännen. Du behöver också stöd! För att kunna stötta din pojkvän ordentligt krävs det såklart att någon stöttar dig och tillåter dig att ventilera. Kanske du kan gå och prata med en kurator på Ungdomsmottagningen? Kram och jag hoppas det blir bättre för dig och killen!
Du får skrika och gråta, gå ut i skogen och gör det om du behöver. Första tiden är tuff innan man hunnit smälta det. Om ett tag kanske du kan prata med honom om att det är svårt för dig att veta hur du ska bete dig, så vet han att du är osäker. Fortsätt umgås som vanligt i den mån det går, men ha lite lägre krav. Se på film, baka en kaka eller gå på museum. Håller med Angela att du behöver lufta tankar med andra. Jag gick hos kurator och har pratat mycket med mina föräldrar. Tänk inte att det blir en börda för dem, för det är lättare ju längre ifrån man står.