I år har mamma haft cancer i 3 år. Det började i levern, opererades bort samt. cellgifter. Nu var allt borta, tills en röntgen bild visa att det hade kommit tillbaka samt. spridit sig till båda lungorna (en liten del av lungorna). All hell broke lose. Nu har det även spridit sig till skelettet. Jag ser min mamma har ont varje dag och jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan bara sitta bredvid henne och säga att allt ska bli bra när jag inte ens är säker på det. En del av mig tror inte att allt blir bra, men jag vill så gärna tro att allt kommer bli bra. Att cancern kommer försvinna. Jag försöker prata med detta med dem runt omkring mig men man får höra samma svar hela tiden, "att allt kommer bli bra" men jag vill för en gångs skull bara få höra ett realistiskt svar hur svårt det än är. Jag tar studenten nästa år, jag vill veta om min mamma kommer leva då. Jag vill så gärna att hon ska leva... Men sedan smyger det in en tanke att alla dör någon gång och att hennes "tur" kanske är snart. Vilket är en hemsk tanke men jag vill inte tvinga mig själv och tänka att allt kommer bli bra om det eventuellt inte blir det. Jag kanske låter galen. Behövde bara skriva av mig.
Jag känner igen mig i vad du skriver. Jag förlorade min pappa i cancer för lite mer än 1 år sedan, fick också hela tiden höra att allt kommer bli bra och får fortrande det. Försök hålla uppe hoppet så gott det går och ta vara på tiden. Spendera en massa tid med din mamma och om hon orkar så hitta på saker tillsammans. För man vet aldrig när det är försent. Hoppas innerligt att allt kommer bli bra för er. Styrkekramar!
I år har mamma haft cancer i 3 år. Det började i levern, opererades bort samt. cellgifter. Nu var allt borta, tills en röntgen bild visa att det hade kommit tillbaka samt. spridit sig till båda lungorna (en liten del av lungorna). All hell broke lose. Nu har det även spridit sig till skelettet. Jag ser min mamma har ont varje dag och jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan bara sitta bredvid henne och säga att allt ska bli bra när jag inte ens är säker på det. En del av mig tror inte att allt blir bra, men jag vill så gärna tro att allt kommer bli bra. Att cancern kommer försvinna. Jag försöker prata med detta med dem runt omkring mig men man får höra samma svar hela tiden, "att allt kommer bli bra" men jag vill för en gångs skull bara få höra ett realistiskt svar hur svårt det än är. Jag tar studenten nästa år, jag vill veta om min mamma kommer leva då. Jag vill så gärna att hon ska leva... Men sedan smyger det in en tanke att alla dör någon gång och att hennes "tur" kanske är snart. Vilket är en hemsk tanke men jag vill inte tvinga mig själv och tänka att allt kommer bli bra om det eventuellt inte blir det. Jag kanske låter galen. Behövde bara skriva av mig.
Jag känner igen mig i vad du skriver. Jag förlorade min pappa i cancer för lite mer än 1 år sedan, fick också hela tiden höra att allt kommer bli bra och får fortrande det. Försök hålla uppe hoppet så gott det går och ta vara på tiden. Spendera en massa tid med din mamma och om hon orkar så hitta på saker tillsammans. För man vet aldrig när det är försent. Hoppas innerligt att allt kommer bli bra för er. Styrkekramar!