Hej, jag är 21 år gammal och förlorade min mamma i cancer för lite mer än en vecka sen. Det gör så fruktansvärt ont att hon är borta, jag känner ingen lust till att leva och känner mig bara så tom. Det som gör mest ont är att hon inte kommer se mig ta examen, gifta mig eller mina barn. Det känns så orättvist. Kommer jag någonsin må bra eller känna glädje? Jag vill inte ens känna nån glädje jag vill bara träffa henne för jag saknar henne så himla mycket att det gör ont, de gör så ont.
Hej! Min Pappa går cellgift och första dan i behandlingen är ett helvete för honom. Då känner jag precis samma sak som du. Men om jag skulle förlora min pappa så vet jag inte vad. Jag vet att det är svårt, men din mamma finns i himlen och ser just nu ner på dig och är stolt över dig. ❤️ Ibland måste man Bara kämpa vidare fast det är svårt. ❤️Försök att hitta sätt som att det känns som att din mamma finns. T.ex med en tavla eller titta på en video och hör hennes röst. ❤️. Tänk även att hon har haft en bra liv. ❤️
Hej. Jag är 18 år och förlorade min mamma i cancer för cirka 3 år sedan. Vi var väldigt nära och när hon försvann kändes det som att hela min värld gick under. Jag har känt samma känslor som dig. Men det blir lättare. Något som jag har lärt mig är att inte försöka låsas som att allt är som innan, det är inte det längre, vi förlorar en del av oss själva när en sån närstående går bort, men det finns andra sätt att leva på och med tiden hittar man nya sätt att vara glad. Försök att prata med en psykolog eller en präst eller någon annan okänd och bara få prata om allt. Ta en dag i taget, gråt när du behöver och försök hitta styrka i andra närstående. För mig hjälpte det att fortsätta gå i skolan och träffa människor och försöka tänka på annat, var inte ensam med tankarna. Vi är många som känner såhär, och det gör så fruktansvärts ont men man lär sig leva med det, jag lovar. Kram
Jag är 20 år gammal och förlorade min mamma för en månad sen. Jag känner precis som du hon var min bästa vän att hon inte kommer kunna vara där när jag gifter mig eller inte kommer träffa mina barn är helt orimligt och ofattbart. Det gör så ont och jag saknar henne så oerhört mycket.
Detta berör mig oerhört. Jag är 22år och min pappa gick bort för tre veckor sedan efter ett års lång kamp med sin cancer. De senaste året har varit tufft, men samtidigt väldigt fint. Det har gett mig tid att få tala om hur mycket jag älskade honom. Jag hoppas att du har fått säga allt och slipper känna ånger.
Något som hjälpte mig under denna sorgeprocess har varit att prata öppet om sorgen. Att sörja öppet är inte att vara svag, det tyder på stryka och kommer hjälpa dig att bearbeta detta. Viktigt är också att ta hand om sig själv, att ge sig tid att känna såhär. Den känslan är ingenting man kan förtränga eller förhasta, den bara är.
Hoppas du och dem omkring dig kan stötta varandra genom detta
Tack för alla era svar. Nu har det gått lite mer än ett år sen och man lever vidare men saknade försvinner inte. Allt känns fortfarande overkligt. Men livet går vidare & man får leva med minnena man har av sin mamma❤️
Tack för alla era svar. Nu har det gått lite mer än ett år sen och man lever vidare men saknade försvinner inte. Allt känns fortfarande overkligt. Men livet går vidare & man får leva med minnena man har av sin mamma❤️
Så fint att höra att livet går vidare trots allt❣️ Det ger mig hopp om att det ska kännas så för mig också en dag😢❤️
Hej, jag är 21 år gammal och förlorade min mamma i cancer för lite mer än en vecka sen. Det gör så fruktansvärt ont att hon är borta, jag känner ingen lust till att leva och känner mig bara så tom. Det som gör mest ont är att hon inte kommer se mig ta examen, gifta mig eller mina barn. Det känns så orättvist. Kommer jag någonsin må bra eller känna glädje? Jag vill inte ens känna nån glädje jag vill bara träffa henne för jag saknar henne så himla mycket att det gör ont, de gör så ont.
Hej! Min Pappa går cellgift och första dan i behandlingen är ett helvete för honom. Då känner jag precis samma sak som du. Men om jag skulle förlora min pappa så vet jag inte vad. Jag vet att det är svårt, men din mamma finns i himlen och ser just nu ner på dig och är stolt över dig. ❤️ Ibland måste man Bara kämpa vidare fast det är svårt. ❤️Försök att hitta sätt som att det känns som att din mamma finns. T.ex med en tavla eller titta på en video och hör hennes röst. ❤️. Tänk även att hon har haft en bra liv. ❤️
Hoppas detta hjälpte!
Så orättvist! Ingen ska behöva förlora sin mamma när man är så ung!😥 Styrkekram ❤️❤️❤️
Hej. Jag är 18 år och förlorade min mamma i cancer för cirka 3 år sedan. Vi var väldigt nära och när hon försvann kändes det som att hela min värld gick under. Jag har känt samma känslor som dig. Men det blir lättare. Något som jag har lärt mig är att inte försöka låsas som att allt är som innan, det är inte det längre, vi förlorar en del av oss själva när en sån närstående går bort, men det finns andra sätt att leva på och med tiden hittar man nya sätt att vara glad. Försök att prata med en psykolog eller en präst eller någon annan okänd och bara få prata om allt. Ta en dag i taget, gråt när du behöver och försök hitta styrka i andra närstående. För mig hjälpte det att fortsätta gå i skolan och träffa människor och försöka tänka på annat, var inte ensam med tankarna. Vi är många som känner såhär, och det gör så fruktansvärts ont men man lär sig leva med det, jag lovar. Kram
Jag är 20 år gammal och förlorade min mamma för en månad sen. Jag känner precis som du hon var min bästa vän att hon inte kommer kunna vara där när jag gifter mig eller inte kommer träffa mina barn är helt orimligt och ofattbart. Det gör så ont och jag saknar henne så oerhört mycket.
Detta berör mig oerhört. Jag är 22år och min pappa gick bort för tre veckor sedan efter ett års lång kamp med sin cancer. De senaste året har varit tufft, men samtidigt väldigt fint. Det har gett mig tid att få tala om hur mycket jag älskade honom. Jag hoppas att du har fått säga allt och slipper känna ånger.
Något som hjälpte mig under denna sorgeprocess har varit att prata öppet om sorgen. Att sörja öppet är inte att vara svag, det tyder på stryka och kommer hjälpa dig att bearbeta detta. Viktigt är också att ta hand om sig själv, att ge sig tid att känna såhär. Den känslan är ingenting man kan förtränga eller förhasta, den bara är.
Hoppas du och dem omkring dig kan stötta varandra genom detta
Styrkekramar!
Tack för alla era svar. Nu har det gått lite mer än ett år sen och man lever vidare men saknade försvinner inte. Allt känns fortfarande overkligt. Men livet går vidare & man får leva med minnena man har av sin mamma❤️
Tack för alla era svar. Nu har det gått lite mer än ett år sen och man lever vidare men saknade försvinner inte. Allt känns fortfarande overkligt. Men livet går vidare & man får leva med minnena man har av sin mamma❤️
Så fint att höra att livet går vidare trots allt❣️ Det ger mig hopp om att det ska kännas så för mig också en dag😢❤️
Min mamma har cancer som din mamma hade😞 Jag fattar inte varför cancer ens finns! Styrkekramar❤️