För någon månad sen började våran familjs svåra resa i ovisshet, rädsla och offatbar sorg. Min mor har bröstcancer och ska operera sig så snart som i mitten av Januari. Smärtan är enorm och jag bryter ner så fort jag pratar om eller ens tänker på det. Min mor är hela mitt liv: hon var vid min sida i så många av mina tuffare år och jag är rädd att jag inte kan fortsätta utan henne. Jag trodde jag hade varit igenom det värsta i livet, men alrig har det gjort såhär ont förut. Jag skulle göra vadsomhelst för att få behålla henne lite längre. Det är inte hennes tid än, långt ifrån. Hur ska jag göra för att fortsätta kämpa för hennes skull?
För någon månad sen började våran familjs svåra resa i ovisshet, rädsla och offatbar sorg. Min mor har bröstcancer och ska operera sig så snart som i mitten av Januari. Smärtan är enorm och jag bryter ner så fort jag pratar om eller ens tänker på det. Min mor är hela mitt liv: hon var vid min sida i så många av mina tuffare år och jag är rädd att jag inte kan fortsätta utan henne. Jag trodde jag hade varit igenom det värsta i livet, men alrig har det gjort såhär ont förut. Jag skulle göra vadsomhelst för att få behålla henne lite längre. Det är inte hennes tid än, långt ifrån. Hur ska jag göra för att fortsätta kämpa för hennes skull?