Hej! För två år sedan, när jag var 19 år, gick min mamma bort i levercancer. Det gick fruktansvärt snabbt från beskedet till att hon låg på hospice och det var dags att ta förväl. Under min sorgeperiod, som fortfarande pågår har jag insett hur ensam man är och hur lite stöd som finns. Därför vill jag dela med mig av vad som hjälpt mig att hantera min sorg. Jag är en person som spyr känslor överallt, vilket inte är helt accepterat, tyvärr blev det under stora delar av min sorg att jag stängde in allt jag kände. Därför vill jag dela med mig av sådant som har hjälpt mig och kanske kan hjälpa dig❤️
1. Hitta stöd i din familj och vänner. Det kommer 100% vara så att du blir arg, ledsen och förtvivlad över att människor inte säger rätt sak eller är där för dig på rätt sätt, men vi behöver människor. Vi behöver skratta, sysselsätta oss och umgås med andra.
2. Berätta vad som har hänt och att det påverkar hur du mår. Är du som jag och börjar gråta så fort du pratar om det skicka ett mail eller sms. Ibland är det skönt att folk bara vet, du behöver inte prata om det men man slipper frågor eller att folk tänker saker som dom inte har rätt att tänka. Ex om du är trött på jobbet så är det inte för att du är lat utan för att sorg tar upp så otroligt mycket energi. Men också jag har gråtit och gråtit framför folk, jobbigt? Absolut. Värt det efteråt?
Nja. Men oj så skönt det är att dela sin sorg. Känns ingen skam i att du sörjer den som du älskar så.
3. Skriv ner tankarna, detta kunde jag inte göra förrän 1,5-2 är efter mammas död. Det gjorde för ont. Jag kände bara smärta fram tills typ nyligen.
4. Hitta en sorgegrupp eller liknande, min var visserligen inte jättebra men det är ändå viktigt att man kan prata om sin sorg och få berätta om sin nära person. Vem den var och glädjen den spred, få sörja personen på ett sätt och inte bara sjukdomen som oftast blir det man pratar om annars.
Nja. Men oj så skönt det är att dela sin sorg. Känns ingen skam i att du sörjer den som du älskar så.
3. Skriv ner tankarna, detta kunde jag inte göra förrän 1,5-2 är efter mammas död. Det gjorde för ont. Jag kände bara smärta fram tills typ nyligen.
4. Hitta en sorgegrupp eller liknande, min var visserligen inte jättebra men det är ändå viktigt att man kan prata om sin sorg och få berätta om sin nära person. Vem den var och glädjen den spred, få sörja personen på ett sätt och inte bara sjukdomen som oftast blir det man pratar om annars.
5. Ta hjälp av psykolog - för mig var detta ett livskris som jag behöver hjälp att ta mig egenom. Det är en så stor del av en som försvinner för tidigt. Absolut att jag grät när min morfar dog men att förlora sin mamma för tidigt är inte samma sak.
6. I stunder av kris, när du är så ledsen att du knappt vill leva. Ring jourpräst eller liknande. Ta hjälp av de stödlinjer som finns. En präst sa till mig när jag frågade vad meningen med detta var. Hur jag kände att det bara gjorde ont och inte gjorde mig till en bättre människa. "Det händer saker i trädgården även när den ligger under snötäcke, bara att man inte ser det förrän det blir vår". Det fick mig att tänka att sorgeprocessen tar tid och du kommer inte att se vem du är ta k vare det du fått igenom förän långt senare.
7. Det finns ingen mening med någons bortgång. Det är bara tragiskt. Men jag har valt att bli en bättre människa av det. Min kraft genom detta har varit att jag kan förstå andra bättre och helt enkelt bli mer tillgänglig för andra att öppna upp sig för. Det finns ingen mening med mammas död men jag kan skapa en mening genom att det gör mig bättre.
5. Ta hjälp av psykolog - för mig var detta ett livskris som jag behöver hjälp att ta mig egenom. Det är en så stor del av en som försvinner för tidigt. Absolut att jag grät när min morfar dog men att förlora sin mamma för tidigt är inte samma sak.
6. I stunder av kris, när du är så ledsen att du knappt vill leva. Ring jourpräst eller liknande. Ta hjälp av de stödlinjer som finns. En präst sa till mig när jag frågade vad meningen med detta var. Hur jag kände att det bara gjorde ont och inte gjorde mig till en bättre människa. "Det händer saker i trädgården även när den ligger under snötäcke, bara att man inte ser det förrän det blir vår". Det fick mig att tänka att sorgeprocessen tar tid och du kommer inte att se vem du är ta k vare det du fått igenom förän långt senare.
7. Det finns ingen mening med någons bortgång. Det är bara tragiskt. Men jag har valt att bli en bättre människa av det. Min kraft genom detta har varit att jag kan förstå andra bättre och helt enkelt bli mer tillgänglig för andra att öppna upp sig för. Det finns ingen mening med mammas död men jag kan skapa en mening genom att det gör mig bättre.
8. TID. Unna dig det just du behöver. Jag upplever att sorg påverkar allt. Jag är tröttare, blir lättare stressad och kräver mer återhämtning. Ge dig själv den tiden. Men glöm inte bort att skratta ibland. Det är ibland i det mest tragiska och mörka som skrattet är som viktigast
9. Jag skaffade en tatuering. Hon finns alltid med som en blomma på min arm
10. Jag älskar min familj men min sorg är min sorg. En del människor behöver tänka och stänga inne, andra måste gråta tills det inte finns tårar kvar. Inget sätt att sörja är fel men du måste vara egoistisk och få sörja på ditt vis. Ta inte ansvar för hur andra reagerar över din sorg. Du har rätt att känna känslor.
Jag kan dela med mig av en historia från när min mamma var på hospice och var hög på morfin. Jag och min syster strattade åt detta i efterhand och inte då kan jag säga. Men hon var så hög så hon såg att jag hade köttbullar i ansiktet och började prata om att jag hade smörgåspapper på kinden. Hon fattade själv att hon var hög men kikade ändå lite extra för att jag också hade en gängtatuering i pannan. Det är så sjukt att det bara är att skratta åt eländet.
Hej! För två år sedan, när jag var 19 år, gick min mamma bort i levercancer. Det gick fruktansvärt snabbt från beskedet till att hon låg på hospice och det var dags att ta förväl. Under min sorgeperiod, som fortfarande pågår har jag insett hur ensam man är och hur lite stöd som finns. Därför vill jag dela med mig av vad som hjälpt mig att hantera min sorg. Jag är en person som spyr känslor överallt, vilket inte är helt accepterat, tyvärr blev det under stora delar av min sorg att jag stängde in allt jag kände. Därför vill jag dela med mig av sådant som har hjälpt mig och kanske kan hjälpa dig❤️
1. Hitta stöd i din familj och vänner. Det kommer 100% vara så att du blir arg, ledsen och förtvivlad över att människor inte säger rätt sak eller är där för dig på rätt sätt, men vi behöver människor. Vi behöver skratta, sysselsätta oss och umgås med andra.
2. Berätta vad som har hänt och att det påverkar hur du mår. Är du som jag och börjar gråta så fort du pratar om det skicka ett mail eller sms. Ibland är det skönt att folk bara vet, du behöver inte prata om det men man slipper frågor eller att folk tänker saker som dom inte har rätt att tänka. Ex om du är trött på jobbet så är det inte för att du är lat utan för att sorg tar upp så otroligt mycket energi. Men också jag har gråtit och gråtit framför folk, jobbigt? Absolut. Värt det efteråt?
Nja. Men oj så skönt det är att dela sin sorg. Känns ingen skam i att du sörjer den som du älskar så.
3. Skriv ner tankarna, detta kunde jag inte göra förrän 1,5-2 är efter mammas död. Det gjorde för ont. Jag kände bara smärta fram tills typ nyligen.
4. Hitta en sorgegrupp eller liknande, min var visserligen inte jättebra men det är ändå viktigt att man kan prata om sin sorg och få berätta om sin nära person. Vem den var och glädjen den spred, få sörja personen på ett sätt och inte bara sjukdomen som oftast blir det man pratar om annars.
Nja. Men oj så skönt det är att dela sin sorg. Känns ingen skam i att du sörjer den som du älskar så.
3. Skriv ner tankarna, detta kunde jag inte göra förrän 1,5-2 är efter mammas död. Det gjorde för ont. Jag kände bara smärta fram tills typ nyligen.
4. Hitta en sorgegrupp eller liknande, min var visserligen inte jättebra men det är ändå viktigt att man kan prata om sin sorg och få berätta om sin nära person. Vem den var och glädjen den spred, få sörja personen på ett sätt och inte bara sjukdomen som oftast blir det man pratar om annars.
5. Ta hjälp av psykolog - för mig var detta ett livskris som jag behöver hjälp att ta mig egenom. Det är en så stor del av en som försvinner för tidigt. Absolut att jag grät när min morfar dog men att förlora sin mamma för tidigt är inte samma sak.
6. I stunder av kris, när du är så ledsen att du knappt vill leva. Ring jourpräst eller liknande. Ta hjälp av de stödlinjer som finns. En präst sa till mig när jag frågade vad meningen med detta var. Hur jag kände att det bara gjorde ont och inte gjorde mig till en bättre människa. "Det händer saker i trädgården även när den ligger under snötäcke, bara att man inte ser det förrän det blir vår". Det fick mig att tänka att sorgeprocessen tar tid och du kommer inte att se vem du är ta k vare det du fått igenom förän långt senare.
7. Det finns ingen mening med någons bortgång. Det är bara tragiskt. Men jag har valt att bli en bättre människa av det. Min kraft genom detta har varit att jag kan förstå andra bättre och helt enkelt bli mer tillgänglig för andra att öppna upp sig för. Det finns ingen mening med mammas död men jag kan skapa en mening genom att det gör mig bättre.
5. Ta hjälp av psykolog - för mig var detta ett livskris som jag behöver hjälp att ta mig egenom. Det är en så stor del av en som försvinner för tidigt. Absolut att jag grät när min morfar dog men att förlora sin mamma för tidigt är inte samma sak.
6. I stunder av kris, när du är så ledsen att du knappt vill leva. Ring jourpräst eller liknande. Ta hjälp av de stödlinjer som finns. En präst sa till mig när jag frågade vad meningen med detta var. Hur jag kände att det bara gjorde ont och inte gjorde mig till en bättre människa. "Det händer saker i trädgården även när den ligger under snötäcke, bara att man inte ser det förrän det blir vår". Det fick mig att tänka att sorgeprocessen tar tid och du kommer inte att se vem du är ta k vare det du fått igenom förän långt senare.
7. Det finns ingen mening med någons bortgång. Det är bara tragiskt. Men jag har valt att bli en bättre människa av det. Min kraft genom detta har varit att jag kan förstå andra bättre och helt enkelt bli mer tillgänglig för andra att öppna upp sig för. Det finns ingen mening med mammas död men jag kan skapa en mening genom att det gör mig bättre.
8. TID. Unna dig det just du behöver. Jag upplever att sorg påverkar allt. Jag är tröttare, blir lättare stressad och kräver mer återhämtning. Ge dig själv den tiden. Men glöm inte bort att skratta ibland. Det är ibland i det mest tragiska och mörka som skrattet är som viktigast
9. Jag skaffade en tatuering. Hon finns alltid med som en blomma på min arm
10. Jag älskar min familj men min sorg är min sorg. En del människor behöver tänka och stänga inne, andra måste gråta tills det inte finns tårar kvar. Inget sätt att sörja är fel men du måste vara egoistisk och få sörja på ditt vis. Ta inte ansvar för hur andra reagerar över din sorg. Du har rätt att känna känslor.
Jag kan dela med mig av en historia från när min mamma var på hospice och var hög på morfin. Jag och min syster strattade åt detta i efterhand och inte då kan jag säga. Men hon var så hög så hon såg att jag hade köttbullar i ansiktet och började prata om att jag hade smörgåspapper på kinden. Hon fattade själv att hon var hög men kikade ändå lite extra för att jag också hade en gängtatuering i pannan. Det är så sjukt att det bara är att skratta åt eländet.
Dela gärna med dig av hur du hanterar din sorg
Tack för alla dina tips! Känns skönt att någon som själv vet vad sorg är skriver ner dem tycker jag!❤️