Min mamma har haft Myelom i ca 12år nu. För ett par veckor sedan fick vi veta att hon inte kommer att klara sig längre. Inga mediciner fungerar och nu är det bara att vänta, det kan ta 2månader och det kan ta 2år. Det är ingen som vet.
Jag är 24år gammal och mitt liv har precis börjat, Mamma kommer aldrig få se mig på min bröllopsdag, hon kommer aldrig få träffa mina framtida barn.
Det känns som att tiden står still, samtidigt som den springer iväg.
Och jag är arg, och rädd.
Jag har en sambo, vi har varit tillsammans i tre år snart. Jag har alltid varit säker på att det ska vara han och jag resten av livet. Men i detta så har hans respons varit "Du måste bara acceptera det, det är en del av livet" och jag känner litegrann att jag inte vet om jag kan vara med någon som resonerar så? Han jobbar dessutom i norge och är borta mellan 2-4veckor.
Jag har också börjat uppmärksamma småsaker i vår relation som jag inte gillar. Men jag vet inte heller om det faktiskt är så eller om jag bara försöker skjuta honom ifrån mig?
Är det någon som varit med om något liknande? Som fått ett tungt besked och som i samband med det börjat skjuta folk som står en nära ifrån sig? Jag vet inte hur jag ska hantera detta?
Hej Linnéa! Jag känner igen mig i det du skriver. Min mamma har också cancer. Det började med bröstcancer och ni har hon cancer i hela kroppen. De ger henne fortfarande bromsmedicin men vi vet inte hur länge det kommer hålla. Är superorolig! Jag är 27 år och vill sim du att hin ska vara med när jag gifter mig och får barn men det kanske hon inte kommer vara😢. Innan mamma blev sjuk var jag ofta med kompisar. Jag känner att jag efter att hon blev sjuk har behov av att vara mer flr mig själv. Kanske flr att det känns som att ingen förstår mig... Kanske är samma sak som är med dig och din kille, att du känner att han inte förstår hur det påverkar dig?! Vill skicka en stor kram till dig från mig ❤️
Precis som rubriken lyder så känns allt fel.
Min mamma har haft Myelom i ca 12år nu. För ett par veckor sedan fick vi veta att hon inte kommer att klara sig längre. Inga mediciner fungerar och nu är det bara att vänta, det kan ta 2månader och det kan ta 2år. Det är ingen som vet.
Jag är 24år gammal och mitt liv har precis börjat, Mamma kommer aldrig få se mig på min bröllopsdag, hon kommer aldrig få träffa mina framtida barn.
Det känns som att tiden står still, samtidigt som den springer iväg.
Och jag är arg, och rädd.
Jag har en sambo, vi har varit tillsammans i tre år snart. Jag har alltid varit säker på att det ska vara han och jag resten av livet. Men i detta så har hans respons varit "Du måste bara acceptera det, det är en del av livet" och jag känner litegrann att jag inte vet om jag kan vara med någon som resonerar så? Han jobbar dessutom i norge och är borta mellan 2-4veckor.
Jag har också börjat uppmärksamma småsaker i vår relation som jag inte gillar. Men jag vet inte heller om det faktiskt är så eller om jag bara försöker skjuta honom ifrån mig?
Är det någon som varit med om något liknande? Som fått ett tungt besked och som i samband med det börjat skjuta folk som står en nära ifrån sig? Jag vet inte hur jag ska hantera detta?
Hej Linnéa! Jag känner igen mig i det du skriver. Min mamma har också cancer. Det började med bröstcancer och ni har hon cancer i hela kroppen. De ger henne fortfarande bromsmedicin men vi vet inte hur länge det kommer hålla. Är superorolig! Jag är 27 år och vill sim du att hin ska vara med när jag gifter mig och får barn men det kanske hon inte kommer vara😢. Innan mamma blev sjuk var jag ofta med kompisar. Jag känner att jag efter att hon blev sjuk har behov av att vara mer flr mig själv. Kanske flr att det känns som att ingen förstår mig... Kanske är samma sak som är med dig och din kille, att du känner att han inte förstår hur det påverkar dig?! Vill skicka en stor kram till dig från mig ❤️