Jag var 15 år när min mamma dog i cancer vid 41 års ålder. Det här hände för många år sedan men ändå kommer man ihåg det som var idag. En orsak var att på den tiden fanns ingen tid för sorgearbete. Det var bara att gå vidare i livet som om inget hade hänt. Till saken hör att ingen talade om att min mamma hade cancer- Jag såg ju att hon var sjuk men att hon skulle dö fanns inte i min värld. En morgon ringde de från sjukhuset och jag svarade. Det är slut nu var det någon sjuksköterska sa. Vad då slut frågade jag. Hon är död vill du komma och titta på henne .Nej det vill jag inte svarade jag. Jag var naturligtvis i chock och kunde inte gråta. Sedan var begravning. Ledigt från skolan i en vecka sedan skulle all vara som vanligt. Det här var ju inte bra sätt att bearbeta en sorg. Så vad jag vill säja är att sök hjälp att bearbeta din sorg. Och det är du som bestämmer hur lång tid du behöver. Det är ju ett sorgearbete. Så småningom går ju livet vidare. Man förstår att den som har dött inte skulle vilja att man sörjer hur mycket som helst. Livet måste ju gå vidare.
Jag var 15 år när min mamma dog i cancer vid 41 års ålder. Det här hände för många år sedan men ändå kommer man ihåg det som var idag. En orsak var att på den tiden fanns ingen tid för sorgearbete. Det var bara att gå vidare i livet som om inget hade hänt. Till saken hör att ingen talade om att min mamma hade cancer- Jag såg ju att hon var sjuk men att hon skulle dö fanns inte i min värld. En morgon ringde de från sjukhuset och jag svarade. Det är slut nu var det någon sjuksköterska sa. Vad då slut frågade jag. Hon är död vill du komma och titta på henne .Nej det vill jag inte svarade jag. Jag var naturligtvis i chock och kunde inte gråta. Sedan var begravning. Ledigt från skolan i en vecka sedan skulle all vara som vanligt. Det här var ju inte bra sätt att bearbeta en sorg. Så vad jag vill säja är att sök hjälp att bearbeta din sorg. Och det är du som bestämmer hur lång tid du behöver. Det är ju ett sorgearbete. Så småningom går ju livet vidare. Man förstår att den som har dött inte skulle vilja att man sörjer hur mycket som helst. Livet måste ju gå vidare.