Hej E, jag kommer skriva detta rätt till dig, som ett brev ungefär.
Jag hoppas du har det bra i himmelen och att du har fått träffa din farmor igen som du alltid pratade så gott om. Jag saknar dig, så jävla fucking piss mycket. Finns inga ord som kan beskriva den sorg jag bär på. Jag är tretton år och för fyra månader sedan dog min bästavän, i cancer. Jag hatar cancer, och E, du om någon i hela världen var inte värd det. Det går inte en sekund utan att jag tänker på dig och det första jag ser när jag vaknar är en bild på dig, du gav mig positiv energi. Det händer ofta att jag tar upp min mobil för att ringa dig när det hänt något, men kommer på att du är död, det är väldigt väldigt hemskt ska jag tala om. Men jag tror att du följer mig från himmelen, eller tror och tror, jag vet inte, men jag skulle göra ALLT för att få träffa dig igen, älskade vän. Jag känner mig tom utan dig, ingen kommer någonsin kunna ersätta din plats. Tomhet, obeskrivlig saknad och sorg. Jag visste att du inte skulle velat att jag kände så, du sa att jag skulle vara glad. Och jag håller huvudet högt, tar ingen skit, MEN det är jävligt svårt, för hur jag än gör är jag så ledsen. Det svåraste är nätterna, jag bara gråter och gråter Du är så bra, du var min största förebild och kommer förbli det. Jag ska kämpa för dig, så som du kämpade dig igenom äckelcancern, och jag ska leva för dig, fan vad jag ska leva för din skull. Det blev ingen student för dig, men du kommer få ta studenten med mig sen, för du är alltid med mig, överallt, hela tiden. Jag älskar dig så oerhört mycket. Och saknaden är enorm. Vi ska träffas igen. Jag skriver ska för att den som tog dig från jorden, fysiskt, kan inte ha låtit dig lida i sex månader för att sedan dö, utan anledning.
Jag älskar dig, nu och för alltid, du är med mig i varje steg och kommer alltid att vara min allra bästa vän. Jag lever för dig, och tills vi syns igen glädjs jag åt alla andra änglar att de får träffa dig, världens grymmaste tjej som klarade allt förutom cancern.
Hej E, jag kommer skriva detta rätt till dig, som ett brev ungefär.
Jag hoppas du har det bra i himmelen och att du har fått träffa din farmor igen som du alltid pratade så gott om. Jag saknar dig, så jävla fucking piss mycket. Finns inga ord som kan beskriva den sorg jag bär på. Jag är tretton år och för fyra månader sedan dog min bästavän, i cancer. Jag hatar cancer, och E, du om någon i hela världen var inte värd det. Det går inte en sekund utan att jag tänker på dig och det första jag ser när jag vaknar är en bild på dig, du gav mig positiv energi. Det händer ofta att jag tar upp min mobil för att ringa dig när det hänt något, men kommer på att du är död, det är väldigt väldigt hemskt ska jag tala om. Men jag tror att du följer mig från himmelen, eller tror och tror, jag vet inte, men jag skulle göra ALLT för att få träffa dig igen, älskade vän. Jag känner mig tom utan dig, ingen kommer någonsin kunna ersätta din plats. Tomhet, obeskrivlig saknad och sorg. Jag visste att du inte skulle velat att jag kände så, du sa att jag skulle vara glad. Och jag håller huvudet högt, tar ingen skit, MEN det är jävligt svårt, för hur jag än gör är jag så ledsen. Det svåraste är nätterna, jag bara gråter och gråter Du är så bra, du var min största förebild och kommer förbli det. Jag ska kämpa för dig, så som du kämpade dig igenom äckelcancern, och jag ska leva för dig, fan vad jag ska leva för din skull. Det blev ingen student för dig, men du kommer få ta studenten med mig sen, för du är alltid med mig, överallt, hela tiden. Jag älskar dig så oerhört mycket. Och saknaden är enorm. Vi ska träffas igen. Jag skriver ska för att den som tog dig från jorden, fysiskt, kan inte ha låtit dig lida i sex månader för att sedan dö, utan anledning.
Jag älskar dig, nu och för alltid, du är med mig i varje steg och kommer alltid att vara min allra bästa vän. Jag lever för dig, och tills vi syns igen glädjs jag åt alla andra änglar att de får träffa dig, världens grymmaste tjej som klarade allt förutom cancern.
Kärlek