Hej! Min mamma har bröstcancer som har spridit sig till levern. Jag är 20 år och önskar av hela mitt hjärta att mamma får fortsätta leva många år till. Jag vill ju att hon ska finnas med när jag själv får barn och så. Hon har varit sjuk i två år nu och på sätt oc vis har jag vant mig med det men mer och mer känner jag att jag förlorar hoppet om att få ha henne kvar länge i mitt liv. Känns som att jag sviker henne när jag känner så. Hur gör ni andra för att behålla hoppet??
Hej Klara. Det är svårt att tänka positivt och hoppfullt i en situation som denna. Men försök tänka att hoppet är det sista som överger en. Min mamma gick bort för en månad sedan. Hon levde- och trodde på att allt som sker har en mening, att allt ont som händer för med sig något gott. Även om jag har svårt att inse - och förstå - att det kan komma något gott ut av mammas bortgång förtjänar hon att jag tänker positivt.
Ta en dag i taget, umgås med varandra, värdesätt tid och prioritera efter hjärtat. Och glöm inte att mirakel händer. Många kramar /Johanna
Hej! Min mamma har bröstcancer som har spridit sig till levern. Jag är 20 år och önskar av hela mitt hjärta att mamma får fortsätta leva många år till. Jag vill ju att hon ska finnas med när jag själv får barn och så. Hon har varit sjuk i två år nu och på sätt oc vis har jag vant mig med det men mer och mer känner jag att jag förlorar hoppet om att få ha henne kvar länge i mitt liv. Känns som att jag sviker henne när jag känner så. Hur gör ni andra för att behålla hoppet??
Hej Klara. Det är svårt att tänka positivt och hoppfullt i en situation som denna. Men försök tänka att hoppet är det sista som överger en. Min mamma gick bort för en månad sedan. Hon levde- och trodde på att allt som sker har en mening, att allt ont som händer för med sig något gott. Även om jag har svårt att inse - och förstå - att det kan komma något gott ut av mammas bortgång förtjänar hon att jag tänker positivt.
Ta en dag i taget, umgås med varandra, värdesätt tid och prioritera efter hjärtat. Och glöm inte att mirakel händer. Många kramar /Johanna
Hej Johanna!
Tack för ditt pepp! Skönt att få det av någon som förstår min situation! Ska tänka på det där med att prioritera efter hjärtat! Kram Klara