Min pappa har varit sjuk i ett och ett halvt år. Är väl så kallad frisk nu. Men man är ju rädd för att han ska få ett återfall. Han fick den värsta typen av lymfon som man kan få. Han har varit isolerad på sjukhuset i Lund för att få en högdos behandling av cellgifter. Jag har helt plötsligt blivit rädd för att han ska få ett återfall av cancern. I början av hans sjukdoms förlopp så visade jag knappt några känslor. Nu har jag blivit mer känslosam över det hela med sjukdomen.
Förstår så väl dina känslor av rädsla för återfall. Man vet så väl vad som väntar en andra gång, så mycket bättre än vad man förstod första gången.
Min syster blev frisk från sin cancer, och dem första röntgengångerna var jag som bortdomnad i hela kroppen innan man fick svaret på att allt var som det skulle. Jag lovar att efter ett tag slapnar man av. Det finns ingen idé att gå och oroa sig i onödan.
Min syster fick tillslut ett återfall och fick tillbaka sin cancer, och det var hemskt. Men den "friska" tid vi hade blev så mycket bättre av att vi inte hela tiden gick och oroade oss för det otänkbara.
Du kommer alltid ha en liten rädsla över att din pappa kommer bli sjuk igen, men låt inte den rädslan ta över ditt liv. Var glad för varje dag du har med honom och att han faktiskt mår bra just nu :). Hoppas allt går bra. Ta hand om dig!!!
Innan pappa fick cancer var jag aldrig rädd för att någon skulle bli sjuk. Nu är det två år sedan pappa blev sjuk. Han har fått all behandling som han skulle ha och det ser bra ut. Men rädslan finns där hela tiden! Rädd för att han ska bli sjuk igen och rädd för att någon annan i min närhet ska bli sjuka.... Det är en så hemsk sjukdom!!!
Min pappa har varit sjuk i ett och ett halvt år. Är väl så kallad frisk nu. Men man är ju rädd för att han ska få ett återfall. Han fick den värsta typen av lymfon som man kan få. Han har varit isolerad på sjukhuset i Lund för att få en högdos behandling av cellgifter. Jag har helt plötsligt blivit rädd för att han ska få ett återfall av cancern. I början av hans sjukdoms förlopp så visade jag knappt några känslor. Nu har jag blivit mer känslosam över det hela med sjukdomen.
Förstår så väl dina känslor av rädsla för återfall. Man vet så väl vad som väntar en andra gång, så mycket bättre än vad man förstod första gången.
Min syster blev frisk från sin cancer, och dem första röntgengångerna var jag som bortdomnad i hela kroppen innan man fick svaret på att allt var som det skulle. Jag lovar att efter ett tag slapnar man av. Det finns ingen idé att gå och oroa sig i onödan.
Min syster fick tillslut ett återfall och fick tillbaka sin cancer, och det var hemskt. Men den "friska" tid vi hade blev så mycket bättre av att vi inte hela tiden gick och oroade oss för det otänkbara.
Du kommer alltid ha en liten rädsla över att din pappa kommer bli sjuk igen, men låt inte den rädslan ta över ditt liv. Var glad för varje dag du har med honom och att han faktiskt mår bra just nu :). Hoppas allt går bra. Ta hand om dig!!!
Innan pappa fick cancer var jag aldrig rädd för att någon skulle bli sjuk. Nu är det två år sedan pappa blev sjuk. Han har fått all behandling som han skulle ha och det ser bra ut. Men rädslan finns där hela tiden! Rädd för att han ska bli sjuk igen och rädd för att någon annan i min närhet ska bli sjuka.... Det är en så hemsk sjukdom!!!