Min mormor, min fina mormor, hon har lungcancer och bara månader(?) kvar att leva. Hon är den person som står mig närmast, hon är min bästa vän, och jag är hennes "lilla hjärta". Jag har student, bal och ett helt liv att nya upplever framför mig. Ska hon inte vara med mig och uppleva dem?
Jag är så rädd för att lämnas åt endast mina egna tankar. När klockan tickar mot läggning gör jag vadsomhelst för att distrahera mig själv för att tänka på annat. Men när jag lägger huvudet mot kudden så kommer tankarna och tårarna rinner utan kontroll, precis som nu. Jag trycker bort känslorna och tankarna för jag vet inte hur jag ska hantera dem, de är för kraftfulla. Men hur ska jag då kunna klara av att leva när min kära mormor inte längre går på denna jord?
Jag fick ett, för mig, fint tips av min terapeut. Att det är viktigt att låta känslorna kännas. Om du känner att du har familj och nära vänner du kan prata med, gör det så du inte behöver vara ensam när tårarna kommer. När jag gick i gymnasiet (om det är det du tar studenten ifrån) hade jag jättesvårt att vara ledsen inför mina föräldrar och de flesta vänner, oavsett orsaken. Jag började träffa en terapeut när jag gick igenom en lite mindre kris för ett tag sen, och det är det bästa beslutet jag tagit i mitt liv.
Jag har nog inget konkret tips eller råd till dig, men sänder varma tankar och styrka till dig. Stor kram.
Min mormor, min fina mormor, hon har lungcancer och bara månader(?) kvar att leva. Hon är den person som står mig närmast, hon är min bästa vän, och jag är hennes "lilla hjärta". Jag har student, bal och ett helt liv att nya upplever framför mig. Ska hon inte vara med mig och uppleva dem?
Jag är så rädd för att lämnas åt endast mina egna tankar. När klockan tickar mot läggning gör jag vadsomhelst för att distrahera mig själv för att tänka på annat. Men när jag lägger huvudet mot kudden så kommer tankarna och tårarna rinner utan kontroll, precis som nu. Jag trycker bort känslorna och tankarna för jag vet inte hur jag ska hantera dem, de är för kraftfulla. Men hur ska jag då kunna klara av att leva när min kära mormor inte längre går på denna jord?
Jag fick ett, för mig, fint tips av min terapeut. Att det är viktigt att låta känslorna kännas. Om du känner att du har familj och nära vänner du kan prata med, gör det så du inte behöver vara ensam när tårarna kommer. När jag gick i gymnasiet (om det är det du tar studenten ifrån) hade jag jättesvårt att vara ledsen inför mina föräldrar och de flesta vänner, oavsett orsaken. Jag började träffa en terapeut när jag gick igenom en lite mindre kris för ett tag sen, och det är det bästa beslutet jag tagit i mitt liv.
Jag har nog inget konkret tips eller råd till dig, men sänder varma tankar och styrka till dig. Stor kram.
Tack, jag ska tänkta på att göra det. Stor kram till dig med