Min moster gick bort den 4 oktober 2013 i tarmcancer. Innan hade min mamma bröstcancer och är fortfarande inte friskförklarad men mår ändå bra. Jag känner att min ilska bara växer för varje dag. Jag och min moster bor inte i samma stad då jag flyttade för att studera och jag får så dåligt samvete för att jag tycker att jag borde ha varit mer med henne. Men jag hade så mycket i skolan och samtidigt flydde jag väl från verkligheten för att de var för jobbigt, jag hade redan gått igenom ovissheten en gång och nu fick jag gå igenom den igen. För de är nog det värsta med cancern man vet liksom aldrig vad som händer.
Tillslut orkade inte min moster kämpa emot längre utan cancern tog hennes liv. De va så mycket konflikter i familjen de sista dagarna av hennes liv och jag är fortfarande så arg på en del av de i min släkt som skapade onödigt kaos dom dagarna. Men ibland blir jag även arg på min moster, hon lovade mig o vara kvar på min examen och nu är hon borta. Hon var en av de personen jag höll närmast, hjälpte henne med allt, och fanns alltid där för henne och hon gjorde samma sak för mig och nu är hon inte kvar. Hur slutar jag vara arg över vad jag förlorat? Jag får ingen paus heller det är extremt mycket med c uppsatsen + omtenta och allt kom verkligen direkt efter att hon gick bort så en chans att gråta ut har jag inte direkt haft känner hela tiden att jag inte har tid att jag har annat och göra och det gör att ilskan bara växer. Vet inte vem jag ska prata med allt jag känner är att jag saknar henne som bara den och önska att hon var kvar och sa att allt skulle bli bra. Jag vill bara bli glad igen och bli glad utan dåligt samvete
Min moster gick bort den 4 oktober 2013 i tarmcancer. Innan hade min mamma bröstcancer och är fortfarande inte friskförklarad men mår ändå bra. Jag känner att min ilska bara växer för varje dag. Jag och min moster bor inte i samma stad då jag flyttade för att studera och jag får så dåligt samvete för att jag tycker att jag borde ha varit mer med henne. Men jag hade så mycket i skolan och samtidigt flydde jag väl från verkligheten för att de var för jobbigt, jag hade redan gått igenom ovissheten en gång och nu fick jag gå igenom den igen. För de är nog det värsta med cancern man vet liksom aldrig vad som händer.
Tillslut orkade inte min moster kämpa emot längre utan cancern tog hennes liv. De va så mycket konflikter i familjen de sista dagarna av hennes liv och jag är fortfarande så arg på en del av de i min släkt som skapade onödigt kaos dom dagarna. Men ibland blir jag även arg på min moster, hon lovade mig o vara kvar på min examen och nu är hon borta. Hon var en av de personen jag höll närmast, hjälpte henne med allt, och fanns alltid där för henne och hon gjorde samma sak för mig och nu är hon inte kvar. Hur slutar jag vara arg över vad jag förlorat? Jag får ingen paus heller det är extremt mycket med c uppsatsen + omtenta och allt kom verkligen direkt efter att hon gick bort så en chans att gråta ut har jag inte direkt haft känner hela tiden att jag inte har tid att jag har annat och göra och det gör att ilskan bara växer. Vet inte vem jag ska prata med allt jag känner är att jag saknar henne som bara den och önska att hon var kvar och sa att allt skulle bli bra. Jag vill bara bli glad igen och bli glad utan dåligt samvete
Du behöver koncentrera dig på det du kan påverka (din busines) och inte det du inte kan (guds busines).
Lägg din energi på det du kan påverka att lägga energi och va arg på det du inte kan (guds busines) är helt bortkastat.
Jag är absolut inte kristen det är endast en metafor
Prata med alla du känner förtroende för, alla kommer inte kunna hantera det, bedöm dina v'änner rätt!
/D