Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt här. Jag hade inte planerat att skriva någonting egentligen men det känns snart som att jag går sönder om jag inte får ventilera. För fyra månader sedan fick jag reda på att min pappa hade en hjärntumör, vi trodde först att det var en stroke men det visade sig som sagt att det var en tumör. För två veckor sedan gick han bort. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hela min familj är i sorg och den första veckan var vi med varann varje dag och pratade om det. Nu sitter vi mest på varsitt håll och sörjer för oss själva. Allting känns så fruktansvärt overkligt. Dagen innan han gick bort fick vi höra ifrån doktorn att det fortfarande fanns hopp, men det var innan de fick tillbaka provresultaten. Ibland känns det som att jag inte kan andas, tanken på att aldrig mer få se honom eller höra hans röst ger mig en sån hemsk panikångest. Det känns som att jag aldrig kommer bli hel igen.
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt här. Jag hade inte planerat att skriva någonting egentligen men det känns snart som att jag går sönder om jag inte får ventilera. För fyra månader sedan fick jag reda på att min pappa hade en hjärntumör, vi trodde först att det var en stroke men det visade sig som sagt att det var en tumör. För två veckor sedan gick han bort. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hela min familj är i sorg och den första veckan var vi med varann varje dag och pratade om det. Nu sitter vi mest på varsitt håll och sörjer för oss själva. Allting känns så fruktansvärt overkligt. Dagen innan han gick bort fick vi höra ifrån doktorn att det fortfarande fanns hopp, men det var innan de fick tillbaka provresultaten. Ibland känns det som att jag inte kan andas, tanken på att aldrig mer få se honom eller höra hans röst ger mig en sån hemsk panikångest. Det känns som att jag aldrig kommer bli hel igen.