Hejsan trodde aldrig jag skulle skriva här! men jag kände bara att dela tankar och en del frågar man har.
Min mamma har cancer som sitter i bukspottskörteln ihop med bukhinnan! och från dag ett har alla sagt att det är en av dem värsta! då det tillkommer oftast mycket smärtor och illamående som min mamma hade då... 2 månader gick efter vi fick beskedet att vi skulle starta igång med cellgifterna! och under dem två månaderna så läste jag om precis allting , det kände som jag visste mycket mer än dem flesta läkare idag som bara har cellgifter och skolmediciner i huvudet!.
Jag beställde hem dem flesta naturmediciner som vi trodde på! men med just den cancern så tillkommer det oftast komplikationer som det gjorde i mammas läge.
Efter tredje cellgiftbehandlingen så började mamma spy något fruktansvärt och smärtan kom tillbaka då hon spydde upp smärtlindringen.. och efter röntgenbilder kunde man då se att magsäcken vad full med vätska! för att få ut vätskan kopplade dem på så kallad pigg som överflöd rann ut igenom! Nackdelen med detta va ju att kroppen inte tog upp allt vi gav henne! under denna tid avbröt dem allt med behandling men efter ca 7 veckor hemma utan några besked fick vi en ny tid med en annan cellgiftbehandling och denna slog ut henne totalt! samtidigt som hon fick denna jobbiga cellgiftsbehandling fick hon en står inflammation i benet som gjorde att hela benet blev vattenfyllt som gjorde då att hon inte kunde gå! .
Efter att många speciallister kollat på benet och konstaterat att det inte är en inflammation utan att det är lymfklaffarna som orsakar det så avbröt dem med antibiotika..
Jag masserade henne ben i timmar varje dag! och jag såg hur mindre benet blev! men hon hade otrolig smärta som gjorde att hon inte kunde gå! jag stod på mig att det måste vara en inflammation av anledningen att hon har ont när jag trycker på benet! läkaren tar då sänkan och den ligger på ca 300.... dem går emot specialist läkarna och sätter in antibiotika i 5 dagar.. benet minskar med 2 cm varje dag med hjälp av massage!.
Under denna tiden får vi besked om att mamma cancer har spridit sig till magsäcken samt ner mot njurarna och stora blodskäl..
Då gick världen under för mig i 1 dag! tills jag började tänka att all fel information alla läkare har get oss under månaders tid... Jag säger då att jag tror det är inflammationen som spridit sig in i magen! men läkaren konstaterade att så är inte fallet utan är säkra på att det är cancern! under denna tiden går mamma in i en djup depression och börjar med starka lugnande och vill i stort sätt somna in varje dag! efter några veckor så sätter jag läkaren på plats och frågar egentligen hur det ligger till då jag inte tycker att hennes tillstånd har blivit sämre utan att det är medicinen som påverkar henne! Vi bestämmer då för att ta en ny röntgen , efter några dagars väntat ringer läkaren och säger att dem inte kan se några som helst skillnader på dem första röntgen bilderna och dem senaste!.
Under denna tiden då har mamma tappat livslusten och har inte velat vara hemma eller ens att gå , hon har bara velat har så starka mediciner så hon somnat.. och det har ju gjort att hon har tappat alla sina muskler samt all kraft som fanns innan! men glädjen i hennes ögon vart helt underbar att se och hon reser sig upp "det här får vi fira , NU JÄVLA KÄMPAR VI" vi tar hem henne med hjälp av hemtjänst varje dag och hjälp från palliativa vården! efter en vecka hemma med rehab i sängen med benträning så fick vi besked att det gick att starta upp cellgiftsbehandlingen igen då den inte hade ökat! vi bestämde oss då med läkarnas rekommendationer att avvakta tills kroppen blev starkare!
Idag 04-17 fick vi reda på att hon har fått vatten i lungorna då och att medicinerna börjar sätta sig en del på hjärnan.. dem bestämmer sig för att sätta in en påse till urinen för att minsta risk för urinvägsinfektion.. läkaren säger till oss att det inte finns mycket krafter kvar då hon nästan svimmar när hon reser sig upp!
Och här sitter man nu jämte min älskade mamma! vi har verkligen provat allt!!! även om våra metoder kanske fungerade så finns det ju alltid komplikationer med smärtlindring och dem andra medicinerna hon fick! man har typ tusen frågor ! under denna tiden har jag bara haft en fåtal dagar jag har brutit ihop... men jag har alltid tänk positivt, men i detta läget så ser jag själv på hur svag hon blivit!
Finns så mycket frågor! hur ska jag klara jobba den första tiden? finns det chans att får vara hemma en period tills man har förstått vad som har hänt? Samma dag vi fick reda på att hon hade en tumör , fick jag göra hjärt-lungräddning på hennes pappa min morfar , men tyvärr klarade han sig inte! så allt har verkligen gått emot oss hela tiden! men jag har inte tagit ångestdämpande tabletter överhuvudtaget då jag känner att jag som person måste bearbeta detta!
Jag ber om ursäkt hur jag har skrivit! allt är en stor sörja , men det är lite så det känns nu! man ville bara få ut så mycket så möjligt... men ändå blev det egentligen ingenting mot vad man har gått igenom!
Nu har jag precis kommit hem från min mamma, då pappa ringde och behövde hjälp!
Hon skällde och vägrade ligga i sängen hon slängde sig på golvet..hon började rita nollar på golvet och sa att hon aldrig kommer förlåta oss för det vi har gjort med henne, jag försökte lyfta upp henne i sängen men hon vägrade , då hade hon även lugnande i sig... vi blev såklart väldigt oroliga och fick ringa sjuksystern som kom och gav henne ännu mer lugnande! så äntligen sover hon igen!! nu hoppas man på att det är glömt imån och aldrig kommer hända igen!! men nu sitter man här och tänkte Vafan hände? Systern tror det har hänt något med hjärnan! tänkte bara höra om det är något ni har varit med om? hon har aldrig bettet sig så innan! men som sagt det är ju väldigt starka mediciner också.
Hej LittleSOn! Jag blir så ledsen av att höra hur jobbigt ni har det och att din mamma är så dålig!! Önskar att jag kunde göra något för dig! De skrev att du bara brutit ihop några gånger sen din mamma blev sjuk. Det är ingen fara om du gör det igen. Kan kännas så skönt efteråt trots att det inte förändrar läget. Min pappa är sjuk och jag hoppas verkligen att han klarat sig. Men jag har brutit ihop flera gånger och tycker att det "lättar på trycket". Stor styrkekram till dig!!
LittleSon ushamig....jag lider med dig verkligen. Min mamma dog för snart fyra veckor sedan hela mitt liv känns sjukt meningslöst hon var mitt allt. Jag sjukskrev mig så fort jag kom hem (bor i Norge) och var hemma i sex veckor ungefär totalt. Började jobba nu o tisdags. Men tyvärr hjälper det inte särskilt mycket utan jag tycker bara allting har blivit värre. Folk försöker bara tjata o säga det blir bättre med tiden, men det känns inte så. Min morfar dog faktiskt också för en och halv mpnad sedan, men han var iaf gammal. Hjärnan kan bli påverkad, det är allt jag säger. Och om hon är jättesjuk så kan man dessutom bli bitter och aggressiv. Du kan ta ledigt för att ta hand om en familjemedlem som är sjuk. Närståendepenning upp till tre mån tror jag. Jag tycker absolut du ska göra detta. Du kommer inte ångra dig. Många kramar och kämpa på
Hej! Lider med dig LittleSon. Min mamma dog för 9 dar sen och just nu är jag nog i ett chocktillstånd, tror typ att mamma är på semester. Jag var med min mamma varje dag hennes 2 sista veckor i livet, hennes cancer hade spridit sig lite överallt i kroppen, men främst i bukhinnan. Där sög sig cancern åt all vätska hon fick i sig i små fickor, så hon kunde inte "tömma" sig på vätska alls. Hon blev väldigt uppsvälld i mage och ben. Jag masserade hennes fötter och ben också, då hon tyckte det hjälpte. Men min mammas otur var att hon inte kunde tömma denna vätska då cancern var som en bikupa, full med hål. Även hon blev väldigt sömnig av all morfin hon fick. Men hellre morfin och slippa smärtan än mer vaken och ha ont.
Kan dock säga att det var skönt att få vara med henne de två sista veckorna, då jag inte bor hemma. Kändes skönt att kunna hjälpa henne liksom. Det kommer jag alltid ha med mig. Så kämpa på - kram!
När jag läste detta så trodde jag ärligt att det var skrivet av mej själv! Allting stämmer in på vad som hänt med min älskade mamma:( Bukspottskörtel cancer med spridning i bukhinna o alltid fruktansvärt stind med smärta men inte kan göra något åt det! Läkarna står handfallna, alla säger olika om allt, sjuksköterskor som överdoserat henne m morfinpump o ingen koll alls på vilka tabletter hon fått..Jag finns där så mkt jag bara kan .. Besviken på mina övriga syskon som verkar sticka huvudet i sanden o tro att allt löser sig. Pappa är helt slut.. O snart jag med men måste orka finns inget att välja på när det är min älskade mamma det handlar om! Kram på dej o kämpa vidare...!
Jag ser att inlägget är gammalt men jag undrar om du LittleSon vill svara på hur det gick med din älskade mamma eftersom jag står inför samma situation...:( Kramar till dej!
Hejsan trodde aldrig jag skulle skriva här! men jag kände bara att dela tankar och en del frågar man har.
Min mamma har cancer som sitter i bukspottskörteln ihop med bukhinnan! och från dag ett har alla sagt att det är en av dem värsta! då det tillkommer oftast mycket smärtor och illamående som min mamma hade då... 2 månader gick efter vi fick beskedet att vi skulle starta igång med cellgifterna! och under dem två månaderna så läste jag om precis allting , det kände som jag visste mycket mer än dem flesta läkare idag som bara har cellgifter och skolmediciner i huvudet!.
Jag beställde hem dem flesta naturmediciner som vi trodde på! men med just den cancern så tillkommer det oftast komplikationer som det gjorde i mammas läge.
Efter tredje cellgiftbehandlingen så började mamma spy något fruktansvärt och smärtan kom tillbaka då hon spydde upp smärtlindringen.. och efter röntgenbilder kunde man då se att magsäcken vad full med vätska! för att få ut vätskan kopplade dem på så kallad pigg som överflöd rann ut igenom! Nackdelen med detta va ju att kroppen inte tog upp allt vi gav henne! under denna tid avbröt dem allt med behandling men efter ca 7 veckor hemma utan några besked fick vi en ny tid med en annan cellgiftbehandling och denna slog ut henne totalt! samtidigt som hon fick denna jobbiga cellgiftsbehandling fick hon en står inflammation i benet som gjorde att hela benet blev vattenfyllt som gjorde då att hon inte kunde gå! .
Efter att många speciallister kollat på benet och konstaterat att det inte är en inflammation utan att det är lymfklaffarna som orsakar det så avbröt dem med antibiotika..
Jag masserade henne ben i timmar varje dag! och jag såg hur mindre benet blev! men hon hade otrolig smärta som gjorde att hon inte kunde gå! jag stod på mig att det måste vara en inflammation av anledningen att hon har ont när jag trycker på benet! läkaren tar då sänkan och den ligger på ca 300.... dem går emot specialist läkarna och sätter in antibiotika i 5 dagar.. benet minskar med 2 cm varje dag med hjälp av massage!.
Under denna tiden får vi besked om att mamma cancer har spridit sig till magsäcken samt ner mot njurarna och stora blodskäl..
Då gick världen under för mig i 1 dag! tills jag började tänka att all fel information alla läkare har get oss under månaders tid... Jag säger då att jag tror det är inflammationen som spridit sig in i magen! men läkaren konstaterade att så är inte fallet utan är säkra på att det är cancern! under denna tiden går mamma in i en djup depression och börjar med starka lugnande och vill i stort sätt somna in varje dag! efter några veckor så sätter jag läkaren på plats och frågar egentligen hur det ligger till då jag inte tycker att hennes tillstånd har blivit sämre utan att det är medicinen som påverkar henne! Vi bestämmer då för att ta en ny röntgen , efter några dagars väntat ringer läkaren och säger att dem inte kan se några som helst skillnader på dem första röntgen bilderna och dem senaste!.
Under denna tiden då har mamma tappat livslusten och har inte velat vara hemma eller ens att gå , hon har bara velat har så starka mediciner så hon somnat.. och det har ju gjort att hon har tappat alla sina muskler samt all kraft som fanns innan! men glädjen i hennes ögon vart helt underbar att se och hon reser sig upp "det här får vi fira , NU JÄVLA KÄMPAR VI" vi tar hem henne med hjälp av hemtjänst varje dag och hjälp från palliativa vården! efter en vecka hemma med rehab i sängen med benträning så fick vi besked att det gick att starta upp cellgiftsbehandlingen igen då den inte hade ökat! vi bestämde oss då med läkarnas rekommendationer att avvakta tills kroppen blev starkare!
Idag 04-17 fick vi reda på att hon har fått vatten i lungorna då och att medicinerna börjar sätta sig en del på hjärnan.. dem bestämmer sig för att sätta in en påse till urinen för att minsta risk för urinvägsinfektion.. läkaren säger till oss att det inte finns mycket krafter kvar då hon nästan svimmar när hon reser sig upp!
Och här sitter man nu jämte min älskade mamma! vi har verkligen provat allt!!! även om våra metoder kanske fungerade så finns det ju alltid komplikationer med smärtlindring och dem andra medicinerna hon fick! man har typ tusen frågor ! under denna tiden har jag bara haft en fåtal dagar jag har brutit ihop... men jag har alltid tänk positivt, men i detta läget så ser jag själv på hur svag hon blivit!
Finns så mycket frågor! hur ska jag klara jobba den första tiden? finns det chans att får vara hemma en period tills man har förstått vad som har hänt? Samma dag vi fick reda på att hon hade en tumör , fick jag göra hjärt-lungräddning på hennes pappa min morfar , men tyvärr klarade han sig inte! så allt har verkligen gått emot oss hela tiden! men jag har inte tagit ångestdämpande tabletter överhuvudtaget då jag känner att jag som person måste bearbeta detta!
Jag ber om ursäkt hur jag har skrivit! allt är en stor sörja , men det är lite så det känns nu! man ville bara få ut så mycket så möjligt... men ändå blev det egentligen ingenting mot vad man har gått igenom!
om ni funderar något så svarar jag gärna!
Nu har jag precis kommit hem från min mamma, då pappa ringde och behövde hjälp!
Hon skällde och vägrade ligga i sängen hon slängde sig på golvet..hon började rita nollar på golvet och sa att hon aldrig kommer förlåta oss för det vi har gjort med henne, jag försökte lyfta upp henne i sängen men hon vägrade , då hade hon även lugnande i sig... vi blev såklart väldigt oroliga och fick ringa sjuksystern som kom och gav henne ännu mer lugnande! så äntligen sover hon igen!! nu hoppas man på att det är glömt imån och aldrig kommer hända igen!! men nu sitter man här och tänkte Vafan hände? Systern tror det har hänt något med hjärnan! tänkte bara höra om det är något ni har varit med om? hon har aldrig bettet sig så innan! men som sagt det är ju väldigt starka mediciner också.
Hej LittleSOn! Jag blir så ledsen av att höra hur jobbigt ni har det och att din mamma är så dålig!! Önskar att jag kunde göra något för dig! De skrev att du bara brutit ihop några gånger sen din mamma blev sjuk. Det är ingen fara om du gör det igen. Kan kännas så skönt efteråt trots att det inte förändrar läget. Min pappa är sjuk och jag hoppas verkligen att han klarat sig. Men jag har brutit ihop flera gånger och tycker att det "lättar på trycket". Stor styrkekram till dig!!
LittleSon ushamig....jag lider med dig verkligen. Min mamma dog för snart fyra veckor sedan hela mitt liv känns sjukt meningslöst hon var mitt allt. Jag sjukskrev mig så fort jag kom hem (bor i Norge) och var hemma i sex veckor ungefär totalt. Började jobba nu o tisdags. Men tyvärr hjälper det inte särskilt mycket utan jag tycker bara allting har blivit värre. Folk försöker bara tjata o säga det blir bättre med tiden, men det känns inte så. Min morfar dog faktiskt också för en och halv mpnad sedan, men han var iaf gammal. Hjärnan kan bli påverkad, det är allt jag säger. Och om hon är jättesjuk så kan man dessutom bli bitter och aggressiv. Du kan ta ledigt för att ta hand om en familjemedlem som är sjuk. Närståendepenning upp till tre mån tror jag. Jag tycker absolut du ska göra detta. Du kommer inte ångra dig. Många kramar och kämpa på
Hej! Lider med dig LittleSon. Min mamma dog för 9 dar sen och just nu är jag nog i ett chocktillstånd, tror typ att mamma är på semester. Jag var med min mamma varje dag hennes 2 sista veckor i livet, hennes cancer hade spridit sig lite överallt i kroppen, men främst i bukhinnan. Där sög sig cancern åt all vätska hon fick i sig i små fickor, så hon kunde inte "tömma" sig på vätska alls. Hon blev väldigt uppsvälld i mage och ben. Jag masserade hennes fötter och ben också, då hon tyckte det hjälpte. Men min mammas otur var att hon inte kunde tömma denna vätska då cancern var som en bikupa, full med hål. Även hon blev väldigt sömnig av all morfin hon fick. Men hellre morfin och slippa smärtan än mer vaken och ha ont.
Kan dock säga att det var skönt att få vara med henne de två sista veckorna, då jag inte bor hemma. Kändes skönt att kunna hjälpa henne liksom. Det kommer jag alltid ha med mig. Så kämpa på - kram!
När jag läste detta så trodde jag ärligt att det var skrivet av mej själv! Allting stämmer in på vad som hänt med min älskade mamma:( Bukspottskörtel cancer med spridning i bukhinna o alltid fruktansvärt stind med smärta men inte kan göra något åt det! Läkarna står handfallna, alla säger olika om allt, sjuksköterskor som överdoserat henne m morfinpump o ingen koll alls på vilka tabletter hon fått..Jag finns där så mkt jag bara kan .. Besviken på mina övriga syskon som verkar sticka huvudet i sanden o tro att allt löser sig. Pappa är helt slut.. O snart jag med men måste orka finns inget att välja på när det är min älskade mamma det handlar om! Kram på dej o kämpa vidare...!
Jag ser att inlägget är gammalt men jag undrar om du LittleSon vill svara på hur det gick med din älskade mamma eftersom jag står inför samma situation...:( Kramar till dej!
Hej Lina
Hur har det gått för din älskade mamma.
Kramar till dig