Allt började januari 2011. Bara några dagar in i januari fick min morfar besked om cancer, en väldigt svår cancer som bara ungefär 12% överlevde. Men han hade tur som upptäckte det tidigt, så dem kunde operera bort det. Men innan dem operera honom så fick även min mamma besked om cancer, samma månad. Hon hade fått hudcancer. I början var det dock inte så allvarligt, som tur var. Men senare när morfars cancer var borta helt och hållet, så fick mamma då besked hösten 2012 om att hennes cancer var farlig, otroligt farlig. Sen dröjde det inte länge tills den var helt obotlig. Dem ville prova trålning innan celligifterna, men det hjälpte inte ett dugg. Så dem provade cellgifter, för att försöka sakta ner cancern så den inte spridde sig, men hon fick ännu fler knölar. Då fick hon prova ett par andra cellgifter, som inte alls många får prova, det är bara i akutfall, för dem är så dyra. Cancern sprider sig inte alls lika mycket just nu, men mamma mår otroligt dåligt. Hon orkar i stort sett inget alls. Nu, idag, fick vi även reda på att min morfar fått cancer igen, en precis lika farlig, men på ett annat ställe som inte går att operera. Han ska också få börja med cellgifter, samma som mamma. Han som är gammal och ska få samma cellgifter kommer inte orka alls, om inte mamma gör det som är 36 borde inte morfar som är 66 göra det heller.. Han kommer säkert vara ännu tröttare. Dem tror att han kommer leva i bara ungefär ett år till. Jag har ingen att prata om det här, för ingen förstår. Jag har till och med mer problem än bara det här, så jag orkar i stort sätt inget längre. Någon som känner igem sig lite i alla fall? :(
jag förstår att du har det jättejobbigt. Och jag undrar om det inte skulle vara bra för dig att få prata med någon utomstående. På den avdelning där de sköter om din mamma (onkologen) så borde de kunna hjälpa dig med en kontakt till en kurator. Du kan ju testa i alla fall.
Sköt om dig och kom ihåg det är okej att visa alla sina känslor. Vara ledsen och gråta, eller vara arg men också att vara glad.
jag vet inte hur gammal du är, men jag blir så imponerad av hur du kan skriva så bra om din mamma och morfar. Jag hoppas du har människor omkring dig som du också kan prata med. De kanske finns i skolan, bland äldre kamrater, deras föräldrar?
Min mamma dog för ca 2 veckor sedan i spridd bröstcancer. Hon dog kl.22 på min 22-årsdag. Det är orättvist och vi såg henne kämpa i 7 månader med sjukdomen. Faktum är att man inte kan förbereda sig för ett dödsfall, det bara händer och låt det bara hända. Nu är jag ledsen, gråter, men även skrattar. Jag saknar henne, men jag måste klara av detta för hennes skull. Det blire bättre för var dag som går. Det var skitjobbigt att se henne lida och att hon fick dö var det bästa för alla, nu sliper hon lida och vi slipper vara oroliga 24/7. Man klarar av mer än man tror <3 jag pratar med kurator, det är toppen; man gråter i typ 1 timma med en främling, det är skönt att kunna ventilera sig.>
Jag förösker nu hitta guldkornen i livet, för mammas skull och jag lever för henne-
Jag blir så tagen av dina ord. Det är inte lätt att vara nära denna hemska sjukdom. Jag tror verkligen att det skulle vara jättebra för dig att prata med en kurator som kan ge dig stöd. Både angående dina mamma och morfar men också kring dina andra problem. Jag kände förut ofta nästa en skuld för att jag hade övriga problem, "min mamma har ju CANCER, hur kan jag tänka på det här.... Men! Det är jätteviktigt att få lite andrum bland sjukdom och bara få vara ung och ha relations, -kompis eller skolproblem, så ta dig tid att reda ut de problemen också. Du orkar! Det känns alltid bra att prata med nån.
Kontakta kurator genom skolan eller ungdomsmottagnigen. De har tystnadsplikt!
Usch! Min mamma har cancer i lungan och hjärnan, igår fick hon åka in på sjukhus för att hon inte mådde bra alls. Förut trodde de på sjukhuset att hennes skit i huvudet var borta men nu tror de att de är tillbaka igen. Förra året var en skitsommar för det var den sommaren vi fick reda på att mamma hade cancer. Hon tog någon konstig medicin så att hon inte var sig själv, hon skrek till pappa när jag och min lillebror var med. Det var hemskt... Fast jag tror att min mammas cancer inte är lika farlig som din mammas eller morfars. Jag är så orolig att mamma ska gå bort...
Allt började januari 2011. Bara några dagar in i januari fick min morfar besked om cancer, en väldigt svår cancer som bara ungefär 12% överlevde. Men han hade tur som upptäckte det tidigt, så dem kunde operera bort det. Men innan dem operera honom så fick även min mamma besked om cancer, samma månad. Hon hade fått hudcancer. I början var det dock inte så allvarligt, som tur var. Men senare när morfars cancer var borta helt och hållet, så fick mamma då besked hösten 2012 om att hennes cancer var farlig, otroligt farlig. Sen dröjde det inte länge tills den var helt obotlig. Dem ville prova trålning innan celligifterna, men det hjälpte inte ett dugg. Så dem provade cellgifter, för att försöka sakta ner cancern så den inte spridde sig, men hon fick ännu fler knölar. Då fick hon prova ett par andra cellgifter, som inte alls många får prova, det är bara i akutfall, för dem är så dyra. Cancern sprider sig inte alls lika mycket just nu, men mamma mår otroligt dåligt. Hon orkar i stort sett inget alls. Nu, idag, fick vi även reda på att min morfar fått cancer igen, en precis lika farlig, men på ett annat ställe som inte går att operera. Han ska också få börja med cellgifter, samma som mamma. Han som är gammal och ska få samma cellgifter kommer inte orka alls, om inte mamma gör det som är 36 borde inte morfar som är 66 göra det heller.. Han kommer säkert vara ännu tröttare. Dem tror att han kommer leva i bara ungefär ett år till. Jag har ingen att prata om det här, för ingen förstår. Jag har till och med mer problem än bara det här, så jag orkar i stort sätt inget längre. Någon som känner igem sig lite i alla fall? :(
Låter jättejobbigt! Stor kram till dig från mig
Hej Lollo
jag förstår att du har det jättejobbigt. Och jag undrar om det inte skulle vara bra för dig att få prata med någon utomstående. På den avdelning där de sköter om din mamma (onkologen) så borde de kunna hjälpa dig med en kontakt till en kurator. Du kan ju testa i alla fall.
Sköt om dig och kom ihåg det är okej att visa alla sina känslor. Vara ledsen och gråta, eller vara arg men också att vara glad.
kram
Lollo,
jag vet inte hur gammal du är, men jag blir så imponerad av hur du kan skriva så bra om din mamma och morfar. Jag hoppas du har människor omkring dig som du också kan prata med. De kanske finns i skolan, bland äldre kamrater, deras föräldrar?
Min mamma dog för ca 2 veckor sedan i spridd bröstcancer. Hon dog kl.22 på min 22-årsdag. Det är orättvist och vi såg henne kämpa i 7 månader med sjukdomen. Faktum är att man inte kan förbereda sig för ett dödsfall, det bara händer och låt det bara hända. Nu är jag ledsen, gråter, men även skrattar. Jag saknar henne, men jag måste klara av detta för hennes skull. Det blire bättre för var dag som går. Det var skitjobbigt att se henne lida och att hon fick dö var det bästa för alla, nu sliper hon lida och vi slipper vara oroliga 24/7. Man klarar av mer än man tror <3 jag pratar med kurator, det är toppen; man gråter i typ 1 timma med en främling, det är skönt att kunna ventilera sig.>
Jag förösker nu hitta guldkornen i livet, för mammas skull och jag lever för henne-
Hej Lollo!
Jag blir så tagen av dina ord. Det är inte lätt att vara nära denna hemska sjukdom. Jag tror verkligen att det skulle vara jättebra för dig att prata med en kurator som kan ge dig stöd. Både angående dina mamma och morfar men också kring dina andra problem. Jag kände förut ofta nästa en skuld för att jag hade övriga problem, "min mamma har ju CANCER, hur kan jag tänka på det här.... Men! Det är jätteviktigt att få lite andrum bland sjukdom och bara få vara ung och ha relations, -kompis eller skolproblem, så ta dig tid att reda ut de problemen också. Du orkar! Det känns alltid bra att prata med nån.
Kontakta kurator genom skolan eller ungdomsmottagnigen. De har tystnadsplikt!
Stor kram till dig!
Usch! Min mamma har cancer i lungan och hjärnan, igår fick hon åka in på sjukhus för att hon inte mådde bra alls. Förut trodde de på sjukhuset att hennes skit i huvudet var borta men nu tror de att de är tillbaka igen. Förra året var en skitsommar för det var den sommaren vi fick reda på att mamma hade cancer. Hon tog någon konstig medicin så att hon inte var sig själv, hon skrek till pappa när jag och min lillebror var med. Det var hemskt... Fast jag tror att min mammas cancer inte är lika farlig som din mammas eller morfars. Jag är så orolig att mamma ska gå bort...
Jag ska be för dig inatt!
Jag fick redan på att min mamma hade cancer igår. Jag är 15 år och jag skulle inte klara mig om hon dog.
Allt kommer att ordna sig till slut. Stor kram på er alla