Hejsan alla. Jag är en tjej på 11 år som har en mamma som hade cancer (bröst cancer) men den fick vi bort (trode vi) det fans en cancer som hade ljömt sig o nu växt och spridit sig. Min mamma har cancer i skelettet och i levern. Som inte kommer kunna tas bort. Och hon kommer dö i förtid. När vet vi inte. Jag mår så dålig just nu😭 och ingen förstår mig
Ush, jag förstår dig! Min mamma fick cancer som de trodde skulle gå att operera. Efter operationen visade det sig att det fanns en liten bit som inte gick att ta bort. Det spred sig snabbt till skelettet och från dess att vi fick reda på cancern tills hon gick bort tog det knappt fyra månader. Jag hoppas att din mamma får längre tid än så. Min mammas cancer spreds otroligt fort.
Det kanske inte är till mycket tröst just nu, men min pappa gick bort när jag var 10 år och när man är barn så hanterar man sådana förändringa mycket bättre än vad vuxna ofta gör, vilket gör att det är lättare att hantera och man lättare kan gå vidare. Bara ett par år efter att pappa hade dött så levde jag precis som vanligt igen utan att egentligen tänka nämnvärt på pappa. Sorgen kommer alltid finns kvar men den går att hantera och livet går ganska snabbt åter till det normala.
Hejsan alla. Jag är en tjej på 11 år som har en mamma som hade cancer (bröst cancer) men den fick vi bort (trode vi) det fans en cancer som hade ljömt sig o nu växt och spridit sig. Min mamma har cancer i skelettet och i levern. Som inte kommer kunna tas bort. Och hon kommer dö i förtid. När vet vi inte. Jag mår så dålig just nu😭 och ingen förstår mig
Ush, jag förstår dig! Min mamma fick cancer som de trodde skulle gå att operera. Efter operationen visade det sig att det fanns en liten bit som inte gick att ta bort. Det spred sig snabbt till skelettet och från dess att vi fick reda på cancern tills hon gick bort tog det knappt fyra månader. Jag hoppas att din mamma får längre tid än så. Min mammas cancer spreds otroligt fort.
Det kanske inte är till mycket tröst just nu, men min pappa gick bort när jag var 10 år och när man är barn så hanterar man sådana förändringa mycket bättre än vad vuxna ofta gör, vilket gör att det är lättare att hantera och man lättare kan gå vidare. Bara ett par år efter att pappa hade dött så levde jag precis som vanligt igen utan att egentligen tänka nämnvärt på pappa. Sorgen kommer alltid finns kvar men den går att hantera och livet går ganska snabbt åter till det normala.