Hej, min mamma gick bort i lungcancer för snart ett år sedan, jag har mina stunder då allt är bra, jag lever i vardagen lixom, men för det mesta så går jag in och ut ur depressioner, jag mår skit, gråter så fort jag är ensam, och nu har jag även fått självmords tankar, har försökt prata med kurator men det funkar inte, jag är rädd att göra något som jag vet att mamma inte skulle vilja, hon skulle vilja att jag kämpade på osv, men ibland ser jag ingen mening med det, jag vill bara bort, det enda som egentligen håller mig kvar är resten av min familj, framförallt pappa, han hade inte klarat sig om jag försvann, men jag känner mig så ensam, utan någon att prata med, jag och mamma kunde prata om precis allt! Jag saknar henne så fruktansvärt jävla mycket! Hjälp mig någon, jag vill bort från detta helvete till jord, jag måste ha något mer som får mig att stanna, annars är jag så jävla rädd att jag kommer att avsluta mitt liv här för att få va med min mamma.. 15 år, så här ska det inte vara.
Hej E! Jag ser att du känner dig mycket, mycket ensam. Jag är glad att du hittat hit och kan skriva ner dina tankar. Det är modigt. Det är inte ovanligt att ha självmordstankar när man mist någon man älskar, men det finns hjälp att få
.
Självmordsupplysningen har öppet ikväll 19-22 (gå in på deras hemsida) du vara anonym och du får stöd av personer som är utbildade och vana vid just sådana tankar som du bär på.
Jag är läkare och när jag läser ditt inlägg tänker jag att du behöver träffa en läkare för att se om mediciner kan hjälpa. Sorg är ingen sjukdom, men om du har hamnat i en depression med självmordstankar så finns även sådan hjälp att få.
Hej, min mamma gick bort i lungcancer för snart ett år sedan, jag har mina stunder då allt är bra, jag lever i vardagen lixom, men för det mesta så går jag in och ut ur depressioner, jag mår skit, gråter så fort jag är ensam, och nu har jag även fått självmords tankar, har försökt prata med kurator men det funkar inte, jag är rädd att göra något som jag vet att mamma inte skulle vilja, hon skulle vilja att jag kämpade på osv, men ibland ser jag ingen mening med det, jag vill bara bort, det enda som egentligen håller mig kvar är resten av min familj, framförallt pappa, han hade inte klarat sig om jag försvann, men jag känner mig så ensam, utan någon att prata med, jag och mamma kunde prata om precis allt! Jag saknar henne så fruktansvärt jävla mycket! Hjälp mig någon, jag vill bort från detta helvete till jord, jag måste ha något mer som får mig att stanna, annars är jag så jävla rädd att jag kommer att avsluta mitt liv här för att få va med min mamma.. 15 år, så här ska det inte vara.
Hej E! Jag ser att du känner dig mycket, mycket ensam. Jag är glad att du hittat hit och kan skriva ner dina tankar. Det är modigt. Det är inte ovanligt att ha självmordstankar när man mist någon man älskar, men det finns hjälp att få
.
Självmordsupplysningen har öppet ikväll 19-22 (gå in på deras hemsida) du vara anonym och du får stöd av personer som är utbildade och vana vid just sådana tankar som du bär på.
Jag är läkare och när jag läser ditt inlägg tänker jag att du behöver träffa en läkare för att se om mediciner kan hjälpa. Sorg är ingen sjukdom, men om du har hamnat i en depression med självmordstankar så finns även sådan hjälp att få.
Skriv gärna här igen, jag kommer svara.
Katrin/ Nära cancer