Min pappa gick bort för två veckor sedan. Efter hans bortgång har jag fått höra de skummaste sakerna. "Krya på dig, han har det bättre nu, sånt är livet, nu får han inte lida längre". Jag försöker tänkte att mina vänner ect säger så här för att de menar väl och inte förstår men när jag väl försöker förklara hur jag mår att jag knappt har någon aptit längre kan jag få svaret "ja men det kan vara olika perioder, så kan jag också ha det ibland!" eller när jag säger att de här har varit de värsta veckorna i hela mitt liv och jag inte ens vet vilken dag det är får jag svaret "jag vet vad du menar. jag har inte jobbat på hela veckan och det är så segt". Vet att mina vänner inte menar något illa men när de säger så känns de som de förminskar min sorg. Fast de bara är rädda men jag kan inte hjälpa att bli arg. Och jag har sagt till dom men det hjälper inte utan de bara dyker upp nya grodor hela tiden. Känns som jag drar mig undan från alla utom min pojkvän som hanterar allt detta mycket bättre. Någon som känner igen sig?
jaa E, jag förstår faktiskt exakt hur du känner dig. när jag bestämde mig för att berätta för vissa av mina vänner så kommer dom alltid upp med " jag finns här för dig" eller "det kommer nog bli bra" det e som att dom inte förstår vad jag säger... jag säger ju att min mamma kommer att dö och då får man svaret "allt kommer bli bra." VAD FAAAN ÄR DET FÖR SVAR!!?? jag kanske inte förstår EXAKT på pricken hur du känner på grund av att din pappa har gått bort, man jag förstår hur du känner för dina vänner, men man måste tänka på att dom menar väl men som sagt det e svårt.
Fy, beklagar verkligen din och din familjs sorg!! Kan inte säga att jag helt förstår eftersom jag inte förlorat någon, min syster kämpar ännu och jag hoppas innerligt att jag ska slippa få känna det du nu går igenom. Men jag kan förstå dina känslor mot dem som förminskar dig. Jag kan ibland känna hur jag blir upprörd på när någon klagar på sina små problem och så vet man vad ens närmaste i samma stund går igenom utan att säga ett ljud, utan bara gör det för att klara dagarna. Men i ditt fall har du rätt att bli arg, bli ledsen säga åt dina vänner att dem inte fattar någonting. Är dem dina riktiga vänner kommer dem nog att förstå och finnas där för dig till att det kanske känns något bättre igen!! Hoppas att det nån gång ska kännas bättre men stressa det inte, låt sorgen ha sin gång! Kramar
Min pappa gick bort för två veckor sedan. Efter hans bortgång har jag fått höra de skummaste sakerna. "Krya på dig, han har det bättre nu, sånt är livet, nu får han inte lida längre". Jag försöker tänkte att mina vänner ect säger så här för att de menar väl och inte förstår men när jag väl försöker förklara hur jag mår att jag knappt har någon aptit längre kan jag få svaret "ja men det kan vara olika perioder, så kan jag också ha det ibland!" eller när jag säger att de här har varit de värsta veckorna i hela mitt liv och jag inte ens vet vilken dag det är får jag svaret "jag vet vad du menar. jag har inte jobbat på hela veckan och det är så segt". Vet att mina vänner inte menar något illa men när de säger så känns de som de förminskar min sorg. Fast de bara är rädda men jag kan inte hjälpa att bli arg. Och jag har sagt till dom men det hjälper inte utan de bara dyker upp nya grodor hela tiden. Känns som jag drar mig undan från alla utom min pojkvän som hanterar allt detta mycket bättre. Någon som känner igen sig?
Usch förstår precis hur du känner, det gör jag verkligen.
jaa E, jag förstår faktiskt exakt hur du känner dig. när jag bestämde mig för att berätta för vissa av mina vänner så kommer dom alltid upp med " jag finns här för dig" eller "det kommer nog bli bra" det e som att dom inte förstår vad jag säger... jag säger ju att min mamma kommer att dö och då får man svaret "allt kommer bli bra." VAD FAAAN ÄR DET FÖR SVAR!!?? jag kanske inte förstår EXAKT på pricken hur du känner på grund av att din pappa har gått bort, man jag förstår hur du känner för dina vänner, men man måste tänka på att dom menar väl men som sagt det e svårt.
Fy, beklagar verkligen din och din familjs sorg!! Kan inte säga att jag helt förstår eftersom jag inte förlorat någon, min syster kämpar ännu och jag hoppas innerligt att jag ska slippa få känna det du nu går igenom. Men jag kan förstå dina känslor mot dem som förminskar dig. Jag kan ibland känna hur jag blir upprörd på när någon klagar på sina små problem och så vet man vad ens närmaste i samma stund går igenom utan att säga ett ljud, utan bara gör det för att klara dagarna. Men i ditt fall har du rätt att bli arg, bli ledsen säga åt dina vänner att dem inte fattar någonting. Är dem dina riktiga vänner kommer dem nog att förstå och finnas där för dig till att det kanske känns något bättre igen!! Hoppas att det nån gång ska kännas bättre men stressa det inte, låt sorgen ha sin gång! Kramar
Fuck cancer att man ens ska behöva ta upp sånt här med sina vänner...
Aa E håller med FUCK CANCER!!