Kanske en dum fråga, jag vet inte. Min pojkvän fick för knappt en månad sen besked att han hade en hjärntumör men oklart vilken typ. Ganska snabbt opererades han och idag har han fått sin slutgiltiga diagnos och behandlingsplan; han har medulloblastom men prognosen ser rätt bra ut eftersom allt tyder på att kirurgen kunde operera bort allt och den inte har spridit sig. Så nu ska han strålbehandlas och antagligen få kemoterapi.
Mitt i allt det hemska så har han ju ändå haft sån himla tur, med snabb behandling och återhämtning efter operation osv. Jag känner liksom att jag "borde" (eller snarare det känns som om "andra", vilka nu det är, tycker så) kunna gå tillbaka normalt till skola och jobb osv nu när det finns behandlingsplan och vi vet mer och så.
Men jag är fortfarande så himla trött, sover inte helt bra och koncentrationsförmågan är så mycket sämre. Jag fattar ju liksom att alla reaktioner är okej men känner samtidigt att "det finns ju de som har det mycket svårare, så jag borde vara glad". Och jag är självklart så oerhört lättad och tacksam över att det fanns något de kunde göra för min pojkvän.
Är det någon som känner igen sig lite grann i det jag svamlar om?
Du säger att det är en månad sedan din kille fick reda på att han hade cancer. Jag tycker inte att det alls är konstigt att du mår dåligt. Det är ju ganska nyligen ändå ni fick reda på det! Jag vet att man tänker att andra kan ha det värre. Det tänkte jag också när min mamma blev sjuk, men sen tänkte jag att jag faktiskt fick vara ledsen ändå, fastän hon skulle bli frisk. Stor styrkekram till dig och din pojkvän
Hur är det med dig och din pojkvän nu? Min mamma får sin sista cellgift idag. Känns skönt och jag hoppas att hon aldrig mer måste gå igenom sån behandling igen! Kram
Nu är min pojkvän ganska pigg, men strålningen börjar om ca en vecka, en sexveckorsbehandling. Sen ska han gå på cellgifter också, så räknar med att det kommer bli en tuffare period längre fram..
Början av strålningen var tuff, han blev illamående på en gång men med medicinering blev det hanterbart och nu är typ halva behandlingen över. Hoppas din mamma mår bra. Kram
Hur mår pojkvännen nu? Vi går igenom samma sak. Min bror (16)fick sin diagnos i april 2015. Han börjar med cellgifterna i augusti. 😕 är sjukt ledsen. Krya på och kämpa
min farbror jocke har också slutat med sin cellgifttabletterna och ska prova utan nu ett tag han mår ju bra nu men man vet aldrig hoppas att alla er nära och kära kämpar på
Kanske en dum fråga, jag vet inte. Min pojkvän fick för knappt en månad sen besked att han hade en hjärntumör men oklart vilken typ. Ganska snabbt opererades han och idag har han fått sin slutgiltiga diagnos och behandlingsplan; han har medulloblastom men prognosen ser rätt bra ut eftersom allt tyder på att kirurgen kunde operera bort allt och den inte har spridit sig. Så nu ska han strålbehandlas och antagligen få kemoterapi.
Mitt i allt det hemska så har han ju ändå haft sån himla tur, med snabb behandling och återhämtning efter operation osv. Jag känner liksom att jag "borde" (eller snarare det känns som om "andra", vilka nu det är, tycker så) kunna gå tillbaka normalt till skola och jobb osv nu när det finns behandlingsplan och vi vet mer och så.
Men jag är fortfarande så himla trött, sover inte helt bra och koncentrationsförmågan är så mycket sämre. Jag fattar ju liksom att alla reaktioner är okej men känner samtidigt att "det finns ju de som har det mycket svårare, så jag borde vara glad". Och jag är självklart så oerhört lättad och tacksam över att det fanns något de kunde göra för min pojkvän.
Är det någon som känner igen sig lite grann i det jag svamlar om?
Jag vet jag vet precis vad du svamlar om. Det är okej att fortfarande må dåligt.
Hej!
Du säger att det är en månad sedan din kille fick reda på att han hade cancer. Jag tycker inte att det alls är konstigt att du mår dåligt. Det är ju ganska nyligen ändå ni fick reda på det! Jag vet att man tänker att andra kan ha det värre. Det tänkte jag också när min mamma blev sjuk, men sen tänkte jag att jag faktiskt fick vara ledsen ändå, fastän hon skulle bli frisk. Stor styrkekram till dig och din pojkvän
Hej anonym!
Hur är det med dig och din pojkvän nu? Min mamma får sin sista cellgift idag. Känns skönt och jag hoppas att hon aldrig mer måste gå igenom sån behandling igen! Kram
Nu är min pojkvän ganska pigg, men strålningen börjar om ca en vecka, en sexveckorsbehandling. Sen ska han gå på cellgifter också, så räknar med att det kommer bli en tuffare period längre fram..
Hej! Skönt att din kille mår ok. Hoppas att det går fortsätta så även när han strålas! Kram
Början av strålningen var tuff, han blev illamående på en gång men med medicinering blev det hanterbart och nu är typ halva behandlingen över. Hoppas din mamma mår bra. Kram
Hur mår pojkvännen nu? Vi går igenom samma sak. Min bror (16)fick sin diagnos i april 2015. Han börjar med cellgifterna i augusti. 😕 är sjukt ledsen. Krya på och kämpa
min farbror jocke har också slutat med sin cellgifttabletterna och ska prova utan nu ett tag han mår ju bra nu men man vet aldrig hoppas att alla er nära och kära kämpar på