Min mamma, min närmaste vän och den mest fantastiska människan i mitt liv har cancer. Efter en 2 års lång kamp trodde vi att det äntligen skulle ta slut och vi skulle vinna. Efter lyckad cellgiftsbehandling skulle hon genomgå röntgen för att utesluta vidare spridning av cancern. Idag fick vi besked att trotts metastaserna i lymfkörtlarna minskat har de funnit ännu en tumör vid en ryggkota. Jag orkar inte det här mera. Jag behövde verkligen positiva nyheter och hopp. Jag behövde den energin. Jag vet inte hur jag ska klara att samla kraft för att leva med en sjukdom som inte vill ge upp. Jag är rädd, rädd för att den ska vinna över mamma. Rädd för hur livet ska se ut och hur man hanterar något sånt här. Jag hittar inte orden för mina känslor och jag vet inte vad jag känner. Jag förstår inte att det här händer igen. Jag förstår inte..
Min mamma dog för ca 3 månader sedan i spridd bröstcancer, på min födelsedag, hemskt nog. Hon var sjuk i ca 7 månader innan hon gick bort.
Smärtan att se någon lida, att någon som man älskar har ont och cancer, det går inte att beskriva. Vi alla i familken var så trötta, så rädda och jag hade konstant ångest och oro.
När mamma dog var det en befrielse, först och främst för henne då hon hade så ont, sedan för oss som mådde så dåligt över att hon hade så ont. Nu slapp jag var orolig, men istället tog sorgen och saknaden vid. Det blev bättre, månad för månad. Begravningen kom. Jag hemsöks fortfarande av bilden av min sjuka mamma, istället för min friska mamma, men det blir bättre.
Ibland känns det som om man inte orkar mer,att man är arg och ledsen på samma gång.
Mitt tips är; försök att spendera så mycket tid med din mamma som det går, så mycket både ni orkar, har hon en prognos för överlevnad? Gråt så mycket du känner att du behöver och försök att gå till kurator, det hjälpte mig otroligt mycket.
Förösk vara öppna med varandra, prata om döden osv, det gjorde jag med min mamma och det kändes bra för mig, för då blev inga frågor hängande i luften. Få tydlighet från läkarna. Vet inte om dessa tips kommer att hjälpa dig, men tror att öppenhet och hopp gör att man försöker orka att själv leva vidare.
Min mamma, min närmaste vän och den mest fantastiska människan i mitt liv har cancer. Efter en 2 års lång kamp trodde vi att det äntligen skulle ta slut och vi skulle vinna. Efter lyckad cellgiftsbehandling skulle hon genomgå röntgen för att utesluta vidare spridning av cancern. Idag fick vi besked att trotts metastaserna i lymfkörtlarna minskat har de funnit ännu en tumör vid en ryggkota. Jag orkar inte det här mera. Jag behövde verkligen positiva nyheter och hopp. Jag behövde den energin. Jag vet inte hur jag ska klara att samla kraft för att leva med en sjukdom som inte vill ge upp. Jag är rädd, rädd för att den ska vinna över mamma. Rädd för hur livet ska se ut och hur man hanterar något sånt här. Jag hittar inte orden för mina känslor och jag vet inte vad jag känner. Jag förstår inte att det här händer igen. Jag förstår inte..
Min mamma dog för ca 3 månader sedan i spridd bröstcancer, på min födelsedag, hemskt nog. Hon var sjuk i ca 7 månader innan hon gick bort.
Smärtan att se någon lida, att någon som man älskar har ont och cancer, det går inte att beskriva. Vi alla i familken var så trötta, så rädda och jag hade konstant ångest och oro.
När mamma dog var det en befrielse, först och främst för henne då hon hade så ont, sedan för oss som mådde så dåligt över att hon hade så ont. Nu slapp jag var orolig, men istället tog sorgen och saknaden vid. Det blev bättre, månad för månad. Begravningen kom. Jag hemsöks fortfarande av bilden av min sjuka mamma, istället för min friska mamma, men det blir bättre.
Ibland känns det som om man inte orkar mer,att man är arg och ledsen på samma gång.
Mitt tips är; försök att spendera så mycket tid med din mamma som det går, så mycket både ni orkar, har hon en prognos för överlevnad? Gråt så mycket du känner att du behöver och försök att gå till kurator, det hjälpte mig otroligt mycket.
Förösk vara öppna med varandra, prata om döden osv, det gjorde jag med min mamma och det kändes bra för mig, för då blev inga frågor hängande i luften. Få tydlighet från läkarna. Vet inte om dessa tips kommer att hjälpa dig, men tror att öppenhet och hopp gör att man försöker orka att själv leva vidare.
Skyrkekramar från en som förstår <3>