Jag fick för ungefär 1.5 månad sen besked att min mamma hade bröstcancer, hon opererades och tog bort de två tumörerna som de hade hittat. Vi fick vänta i ungefär 3 veckor för att få reda på om de har spridit sig, och de hade det inte men att hon fortfarande ändå så behövde ha en cellbehandling för att det inte ska hända igen framöver.. Cellbehandlingen börjar imorgon och jag känner mig mer orolig, rädd, nervös eller vet rättare sagt inte vad jag känner, har hört om att de är en tuff behandling, och vet inte hur jag ska reagera mot allt som kommer ske, jag vill kunna ge all hjälp och all styrka till min mamma, men känslan att ingen nära i sin närhet förstår mig även om de säger att de gör det så känns det inte som det, vad ska man göra, hur kommer denna behandlingen gå,
Tänk positivt! Det är det ända du kan göra för ditt eget bästa, cellbehandligen går hon igenom för att hon inte ska bli sjuk, inte för att hon är det (eftersom att tumören redan är borta). Alla reagerar olika på cellgiftsbehandlingar, jag var jätte rädd också när min mamma började ta cellgifter (hon har gjort det ett bra tag nu) men hon reagerade väldigt bra. Visserligen tappade hon lite hår på kroppen, blev trött och var inte direkt i "toppform". Men det jag ville få fram var att jag trodde det skulle bli MYCKET värre för henne, så jag gick och oroade mig och stressade upp mig helt i onödan.
Hoppas på det bästa och förvänta dig det värsta, är det bästa tipset jag kan ge!
Ingen kan garantera något kring hennes reaktion kring cellgiftet, varken hon själv, du eller läkarna! Det kommer inte heller göra henne friskare ju mer du låser fast dig kring det värsta som kommer hända.
Så försök att vara positiv och att stötta henne så mycket som du kan, det är så du kan hantera det.
Och tro mig du är inte ensam, jag förstår dig... På riktigt!
Hej,
Jag fick för ungefär 1.5 månad sen besked att min mamma hade bröstcancer, hon opererades och tog bort de två tumörerna som de hade hittat. Vi fick vänta i ungefär 3 veckor för att få reda på om de har spridit sig, och de hade det inte men att hon fortfarande ändå så behövde ha en cellbehandling för att det inte ska hända igen framöver.. Cellbehandlingen börjar imorgon och jag känner mig mer orolig, rädd, nervös eller vet rättare sagt inte vad jag känner, har hört om att de är en tuff behandling, och vet inte hur jag ska reagera mot allt som kommer ske, jag vill kunna ge all hjälp och all styrka till min mamma, men känslan att ingen nära i sin närhet förstår mig även om de säger att de gör det så känns det inte som det, vad ska man göra, hur kommer denna behandlingen gå,
Tänk positivt! Det är det ända du kan göra för ditt eget bästa, cellbehandligen går hon igenom för att hon inte ska bli sjuk, inte för att hon är det (eftersom att tumören redan är borta). Alla reagerar olika på cellgiftsbehandlingar, jag var jätte rädd också när min mamma började ta cellgifter (hon har gjort det ett bra tag nu) men hon reagerade väldigt bra. Visserligen tappade hon lite hår på kroppen, blev trött och var inte direkt i "toppform". Men det jag ville få fram var att jag trodde det skulle bli MYCKET värre för henne, så jag gick och oroade mig och stressade upp mig helt i onödan.
Hoppas på det bästa och förvänta dig det värsta, är det bästa tipset jag kan ge!
Ingen kan garantera något kring hennes reaktion kring cellgiftet, varken hon själv, du eller läkarna! Det kommer inte heller göra henne friskare ju mer du låser fast dig kring det värsta som kommer hända.
Så försök att vara positiv och att stötta henne så mycket som du kan, det är så du kan hantera det.
Och tro mig du är inte ensam, jag förstår dig... På riktigt!