Under mina 16 år har jag levt två av dem med helt friska föräldrar. Mamma fick först diagnosen bröstcancer när jag var två. Sen har det gått upp och ner sen dess. Sen dess har hon studsat mellan att vara "frisk" till att vara sjuk. Nu har hon skelettcancer, eftersom den spred sig och jag har aldrig sett henne så sjuk som nu. Under denna vår/sommar har hon varit tvungen att åka in akut till sjukhuset två gånger och var gång har hon fått stanna ca. 1 måna. Klockan börjar ticka för henne, vi bor nu i en villa men vi ska flytta för att mamma kan inte ta hand om huset längre, eftersom hon är nästintill sängliggande.
Som grädde på moset är min pappa också sjuk i cancer... Men hans situation är inte lika akut som mammas. Han blev sjuk när jag var 8 och har också studsat från bra till dålig, men han är nu på bättrings fronten.
Jag bara undrar... Hur känns det att ha friska föräldrar? Hur är det?Jag minns nämligen inte hur det är...
fyfan va hemskt, jag hoppas med hela mitt hjärta att de klarar sig, att DU klarar dig, det finns hjälp att få! Ge aldrig upp, det blir bättre, jag lovar❤️
Jag börjar att gråta när jag läste detta. Så synd att båda dina föräldrar är cancersjuka. Hoppas verkligen att båda klarar sig! Tycker så synd om dig! Många och stora kramar
Båda mina föräldrar har cancer. Hur f-n kan båda ha det samtidigt? Jag menar hur är det möjligt? Men så ser jag här ovan från 2014 att fler faktiskt har den erfarenheten. Min pappa fick cancer första gången 2010. Operation,cellgifter. 4 år senare är skiten tillbaka och har spridit sig. Idag är det palliativ vård som är hans sista station. Mamma nyligen operererad för cancer i äggstock, men finns även på andra ställen. Hur f-n ska man hålla ihop? jag har svårt ens föreställa mig en fortsättning utan min pappa.
TB- du är inte ensam. Båda mina föräldrar har också cancer samtidigt. Pappa lymfom (för 3:e gången i livet) och mamma opererade bort en bröstcancertumör förra veckan. Hon har ännu inte fått svar på om den spridit sig eller inte. Om du vill ha någon att maila med, svara här nedan då så kan jag skicka min mailadress!
Det var jag som skrev det här inlägget för 3 år sedan.
Nästan läskigt att läsa tankarna från den förvirrade och vilsna lilla tonåring jag var...
Min mamma somnade in i måndags.
Jag minns när jag skrev det förra inlägget och trodde inte att situationen kunde bli värre.... Men det blev det.
Förra året spred sig cancern till hjärnhinnan och då började allt gå utför. Hon låg inne på sjukhus i månader och jag trodde det verkligen vad slutet, men så va det inte.
Min starka mor återhämtade sig och var ändå relativt okej och kunde åka hem och leva ett "normalt" liv.
Men sen hände någonting...
Hon fick en infektion som bröt bröt ner henne, behandlingarna slutade fungera och hela hon förtvinades successivt.
Tillslut var hon ett skal, som låg och andades. Hon kunde inte prata, inte dricka, inte äta, inte röra sig och inte utföra några behov på egen hand.
Min stolta mamma hade försvunnit och kvar var reslutatet av en vidrig sjukdom som låg och andades. Den sjukdom som hade livnärt sig på MIN mamma 18 år. Såklart att hon inte orkade något mer.
Min mamma har förlorat mot cancer förra året (2016). Hon fick det när jag var 8 år. Först fick hon bröstcancer och den klara hon. Sen fick hon skelettcancer. På slutet fick hon en hjärntumör som hon levde med i en vecka, för dom strålade så den sprack.
När mamma hade ett år kvar fick min pappa hjärntumör. Den har han fortfarande, han har kämpat mer än räknat. Hans hjärntumör är "obotlig" och "elak". Nu är jag 14 år och utan mamma och nästan pappa. Tillsammans kan vi vinna över cancer!
Under mina 16 år har jag levt två av dem med helt friska föräldrar. Mamma fick först diagnosen bröstcancer när jag var två. Sen har det gått upp och ner sen dess. Sen dess har hon studsat mellan att vara "frisk" till att vara sjuk. Nu har hon skelettcancer, eftersom den spred sig och jag har aldrig sett henne så sjuk som nu. Under denna vår/sommar har hon varit tvungen att åka in akut till sjukhuset två gånger och var gång har hon fått stanna ca. 1 måna. Klockan börjar ticka för henne, vi bor nu i en villa men vi ska flytta för att mamma kan inte ta hand om huset längre, eftersom hon är nästintill sängliggande.
Som grädde på moset är min pappa också sjuk i cancer... Men hans situation är inte lika akut som mammas. Han blev sjuk när jag var 8 och har också studsat från bra till dålig, men han är nu på bättrings fronten.
Jag bara undrar... Hur känns det att ha friska föräldrar? Hur är det?Jag minns nämligen inte hur det är...
fyfan va hemskt, jag hoppas med hela mitt hjärta att de klarar sig, att DU klarar dig, det finns hjälp att få! Ge aldrig upp, det blir bättre, jag lovar❤️
Jag börjar att gråta när jag läste detta. Så synd att båda dina föräldrar är cancersjuka. Hoppas verkligen att båda klarar sig! Tycker så synd om dig! Många och stora kramar
Båda mina föräldrar har cancer. Hur f-n kan båda ha det samtidigt? Jag menar hur är det möjligt? Men så ser jag här ovan från 2014 att fler faktiskt har den erfarenheten. Min pappa fick cancer första gången 2010. Operation,cellgifter. 4 år senare är skiten tillbaka och har spridit sig. Idag är det palliativ vård som är hans sista station. Mamma nyligen operererad för cancer i äggstock, men finns även på andra ställen. Hur f-n ska man hålla ihop? jag har svårt ens föreställa mig en fortsättning utan min pappa.
TB- du är inte ensam. Båda mina föräldrar har också cancer samtidigt. Pappa lymfom (för 3:e gången i livet) och mamma opererade bort en bröstcancertumör förra veckan. Hon har ännu inte fått svar på om den spridit sig eller inte. Om du vill ha någon att maila med, svara här nedan då så kan jag skicka min mailadress!
Hej Helena.
Tyvärr kan du inte skicka din mailadress här i forumet. Om ni vill ha kontakt så får ni prata på snacka, ni kan kontakta oss så ordnar vi det.
Hälsningar NäraCancer
Här skriver jag igen....
Det var jag som skrev det här inlägget för 3 år sedan.
Nästan läskigt att läsa tankarna från den förvirrade och vilsna lilla tonåring jag var...
Min mamma somnade in i måndags.
Jag minns när jag skrev det förra inlägget och trodde inte att situationen kunde bli värre.... Men det blev det.
Förra året spred sig cancern till hjärnhinnan och då började allt gå utför. Hon låg inne på sjukhus i månader och jag trodde det verkligen vad slutet, men så va det inte.
Min starka mor återhämtade sig och var ändå relativt okej och kunde åka hem och leva ett "normalt" liv.
Men sen hände någonting...
Hon fick en infektion som bröt bröt ner henne, behandlingarna slutade fungera och hela hon förtvinades successivt.
Tillslut var hon ett skal, som låg och andades. Hon kunde inte prata, inte dricka, inte äta, inte röra sig och inte utföra några behov på egen hand.
Min stolta mamma hade försvunnit och kvar var reslutatet av en vidrig sjukdom som låg och andades. Den sjukdom som hade livnärt sig på MIN mamma 18 år. Såklart att hon inte orkade något mer.
Allt jag egentligen är FUCK CANCER
Min mamma har förlorat mot cancer förra året (2016). Hon fick det när jag var 8 år. Först fick hon bröstcancer och den klara hon. Sen fick hon skelettcancer. På slutet fick hon en hjärntumör som hon levde med i en vecka, för dom strålade så den sprack.
När mamma hade ett år kvar fick min pappa hjärntumör. Den har han fortfarande, han har kämpat mer än räknat. Hans hjärntumör är "obotlig" och "elak". Nu är jag 14 år och utan mamma och nästan pappa. Tillsammans kan vi vinna över cancer!
Så orättvist Annie att fin pappa oxå är sjuk!! Hoppas att de hittar en medicin som han mot alla odds blir frisk av!! Styrkekramar till dig❤️❤️❤️