Nu har d gått snart 2 år sen mamma dog...4/6 2012 kl.15.30.
Mamma började med smärta i rumpan å jag åkte med henne in på akuten...mamma kom ut helt kall å sa " ja jag har cancer...analtarmscancer" ingen chock kom å behandling påbörjades. D var upp å ner me tårar å hopp på att d skulle bli bra. Mamma höll mkt inom sig å grät aldrig. Jag som hennes dotter följde med mamma från a till ö...sjukhus å kurator doktor mm...d spred sig till lungorna å sen blev d metaser i lillhjärnan...op blev av mm. Mamma gav upp hoppet några ggr men vi i fam stöttade å puschade mamma. Alla var vi ledsna.
Maj 2012 höll jag på flytta å skiljde mig å mitt minsta barn fick vara med mig hos mamma å se hur dålig mamma va...vi såg hur hon gick från att va som vanlig till att ej kunna stå, gå, sköta toalett, dementen kom, ilska å till sist låg hon bara å sov. Syskonbarn en kom å satt me henne å läste å prata å gav henne dryck. Mina barn fick hjälpa mig att vårda sin " momma" å d ångrar inte jag idag för jag tyckte d va viktigt att mina barn å syskonbarn fick se å vara med när doktorn kom hem å när storsjögläntan kom såmdom kunde ställa frågor om cancer mm.
Min mor e en stor sorg fortfarande å jag vet att hon har inga smärtor idag.
Så till alla unga me nära anhöriga me cancer...va med i deras sjukdom å finns till för hjälp d ångrar ni inte för d gjorde inte jag eller syskonbarnen! <3>
Nu har d gått snart 2 år sen mamma dog...4/6 2012 kl.15.30.
Mamma började med smärta i rumpan å jag åkte med henne in på akuten...mamma kom ut helt kall å sa " ja jag har cancer...analtarmscancer" ingen chock kom å behandling påbörjades. D var upp å ner me tårar å hopp på att d skulle bli bra. Mamma höll mkt inom sig å grät aldrig. Jag som hennes dotter följde med mamma från a till ö...sjukhus å kurator doktor mm...d spred sig till lungorna å sen blev d metaser i lillhjärnan...op blev av mm. Mamma gav upp hoppet några ggr men vi i fam stöttade å puschade mamma. Alla var vi ledsna.
Maj 2012 höll jag på flytta å skiljde mig å mitt minsta barn fick vara med mig hos mamma å se hur dålig mamma va...vi såg hur hon gick från att va som vanlig till att ej kunna stå, gå, sköta toalett, dementen kom, ilska å till sist låg hon bara å sov. Syskonbarn en kom å satt me henne å läste å prata å gav henne dryck. Mina barn fick hjälpa mig att vårda sin " momma" å d ångrar inte jag idag för jag tyckte d va viktigt att mina barn å syskonbarn fick se å vara med när doktorn kom hem å när storsjögläntan kom såmdom kunde ställa frågor om cancer mm.
Min mor e en stor sorg fortfarande å jag vet att hon har inga smärtor idag.
Så till alla unga me nära anhöriga me cancer...va med i deras sjukdom å finns till för hjälp d ångrar ni inte för d gjorde inte jag eller syskonbarnen! <3>